tildisen

Lite blogg hemifrån för en gång skull... Efter en kväll som började illa men artade sig riktigt bra till slut! M tycker inte det är roligt att sova på kvällen. Det går bra så länge man sitter hos henne och sjunger, men när jag sjungit i en timme kan jag varken andas eller komma på sånger längre. Så då slutar det med att hon gallskriker och jag är arg. Samtidigt som jag tycker synd om henne! Men idag fick hon skrika. Hon slutade i och för sig efter en si sådär 8 minuter, men det gör ont i mammahjärtat! Trots att jag var arg. Och trött! Utgångsläget just nu är att allt är jobbigt. Att stå upp, att gå, att sitta, att ligga. Ska man dessutom göra något annat, t.ex. diska, ta på sig skorna, klä på M, så blir det snäppet värre. MEN jag har ett val... eller? I vilket fall som helst fick vi en väldigt, väldigt mysig kväll efter att M somnat. Vi åt god mat i köket. Jag älskar att äta i köket, för då sitter man mitt emot varandra, ser varandra, och pratar med varandra! Sedan spelade vi kort och jag var tvungen att ta en portion av det jag har dille på denna graviditet, nämligen:
(banan, maränger och vispad grädde med kakao i)


Dessutom är det ju perfekt när man kan ha tallriken på magen!




Också vann jag på kort, så kvällen blev verkligen till belåtenhet till slut! Annars har dagen idag varit helt okej. Det var ett träningspass att dra M i vagn på oplogade cykelvägar med snövallar lite här och där tvärs över vägen till dagis i morse kan jag säga. På jobbet hände lite av varje, men jag hade tid att slösurfa rätt ordentligt (hann ju t.o.m. blogga...). Imorgon är det min sista dag! Jag börjar förstå det nu. Det känns märkligt! Att livet där fortsätter som vanligt, medan det tar stopp här. Eller paus i alla fall, innan det nya livet tar vid.
Lovade lite bilder från födelsedagshelgen förresten, här kommer några...
Stor lillasyster i storebrors knä...:



En titt ner till havet är ett måste för Smålänningar som kommer hit...:


Också lite allmän kaos när vi bänkade oss framför nostalgifilm på tv bestående av mamma och pappas gamla "stumfilmer" som nu blivit brända till dvd...


Mycket folk blev det. Och jag lyckades vara trevlig i princip hela dagen! Kryss i taket!
Nu blir det sängen för min del. Jag sover inte på nätterna nu. Men jag vilar ju i alla fall. Och det är skönt att känna att det inte är någon annan som bestämmer att jag ska vara vaken, utan att jag bara inte kan sova p.g.a. diverse krämpor och taskigt utgångsläge gällande att hitta någon ställning som går att sova i över huvud taget. Rent gravidmässigt mår jag som jag gjort de senaste två veckorna. Ont överallt, sammandragningar rätt så regelbundet och diverse smärtsamma förvärkar. Det gäller bara att stå ut helt enkelt. Än har jag inte tröttnat...

Vad gör du när du gör "ingenting". Jag har nästan glömt bort. Förmodligen för att jag nästan aldrig har chansen att göra "ingenting", eller kanske för att det jag gör när jag gör "ingenting" är saker jag helt plötsligt är mycket mer än "ingenting". Att sitta vid datorn, ta en dusch eller bad, läsa en bok, var för mig i mitt förra liv att göra "ingenting". Idag är det lyx-sysselsättning! Tänk vad livet förändras ändå. På bussen till jobbet idag satt jag och funderade vad jag kan tänkas hitta på när jag ska gå hem och M är på dagis. Kroppen sätter stopp för all tänkbar städ-och-plock-verksamhet, så det kan jag inte ägna mig åt. Så vad ska jag då göra... Vilket lyxproblem! Jag ska städa datorn. DET ska jag göra. Och läsa. Och se på film. Jäsa i soffan inför bebis. Vad gör du när du gör "ingenting"?

0 dagar till min födelsedag!!!!!!!!! Alltså, idag fyller jag år. Ja hopp, så var det med det. Födelsedag. Det känns ju som vilken dag som helst. Nästan. Jag fick en väldigt trevlig start på dagen då J kom in med partyhatt och sjöng med frukost på sängen efter att ha lämnat M på dagis. Sedan blev det en lång morgon hemma och samåkning till jobb. Dessutom är lilla mamma här och städar hela lägenheten och hämtar M tidigt idag. Skönt! Det är en bra födelsedag. Det bästa är nog att jag tillåter mig själv att inte göra någon nytta alls hemma idag. Bara för att det är min födelsedag! Hela helgen har gått till kalas, vilka jag ska redovisa här med bilder när jag bloggar hemifrån nästa gång...

5 dagar kvar att jobba... Det känns... surrealistiskt. Som jobbet är just nu kommer jag inte att sakna det, då jag inte vill ha ett administrativt jobb. Jag vill vara I "kaoset" och undervisningssituationen och inte utanför och titta på. Den delen av jobbet kommer jag inte att sakna. Den delen av jobbet jag kommer att sakna sörjde jag innan jul. Det jag kommer att sakna nu är själva skolan. Människorna, miljön och atmosfären. Jag trivs ju så vansinnigt bra här! Och när det går upp för mig att jag inte kommer att komma tillbaka hit (vad jag vet) kommer jag att sörja igen. Denna vecka har jag i alla fall liiiite lite grann att göra på jobbet. Nämligen vakta omprov vid tre olika tillfällen. Alltid något.

14 dagar kvar till beräknad bebis. Det känns också ganska skumt. Jag inser ju att jag inte kan gå runt och vara så här tjock hur länge som helst, och det tillkommer en ny smärta varje dag som visar på att det närmar sig, men ändå känns det inte som det är dags än. Det har ju gått så fort! Än så länge längtar jag inte ihjäl mig efter att få ut bebisen, även om jag är sjukt nyfiken på vem det är. Båda alternativen känns ganska tilltalande. Antingen får vi veta vem som bor i magen och bebisen kommer äntligen till oss eller får jag vara lite ledig och göra "vad jag vill" när M är på dagis och jag är hemma. Båda alternativen känns lockande. Men fråga mig imorgon igen, då kanske jag längtar ut bebisen... vem vet?! Angående bebisar vet jag hur många som helst som skulle/ska ha nu framöver och några som fått då... Alltid kul med de man gått gravid samtidigt som tycker jag. En liten lista kanske?:
Kusin Fanny: fick en dotter, Meja, i oktober
Josse: fick en son, Vincent, i november
Marlene: fick en son, Elwin, nyårsafton
Malin: fick en dotter, Lea, i januari

Och följande gör mig sällskap som gravida just nu:
Jag beräknad 8/2
Pernilla beräknad 11/2
Linda beräknad 17/2
Rebecka beräknad 20/2
Elisabeth beräknad ?/3
Elisabeth beräknad 1/5
Linda J beräknad 26/5
Sofia beräknad 31/5
Sandra ?/6
Jag har även två elever som väntar smått...
Det finns säkert många, många som jag glömt... och några som inte är officiella än. Snacka om babyboom! Eller råkar man bara befinna sig i den åldern då folk runt omkring skaffar barn....?

Det låter inte helt optimistiskt jag vet. Jag ska förklara mig. Jag menar att varje JOBBdag kan vara den sista. Men nu sitter jag här idag igen och inser att idag är inte den sista jobbdagen. Det är dumt att vänta redan, jag ska inte vänta förrän den 8e februari, men jag kan inte låta bli. Det är nog en del i processen att man ska hinna vänta och ha riktigt tråkigt tills bebisen väljer att titta ut. Jag mår ändå rätt så okej. Så länge jag får göra det JAG känner för just nu på MITT sätt. Och om jag kan gå in i ett tyst rum och bara ligga rakt upp och ner en stund mellan varven. Kan man få tålamod intravenöst? I alla fall på hemmaplan? Igår var ändå en bra eftermiddag. När jag och M vandrat hem från förskolan (vi har samma tempo hon och jag när vi går, praktiskt! Så länge hon går åt rätt håll då...) hade vi riktigt mysigt. Hon var lugn och go och harmonisk och när jag lagade mat målade hon. När vi ätit badade hon badkar. Det är smidigt när man kan sätta henne i badet och göra annat själv. När J kom hem blev det hemmafrutiteln på och jag ställde mig och bakade frallor. Det vankas kalas i helgen nämligen. (Mer om det någon annan gång). Sedan blev jag stående där till klockan var nattning för M. När frallorna var i ugnen, M i sängen och J på stolen bredvid M:s säng sjungande "Blinka lilla stjärna" låg jag i sängen och tittade i taket. Tills klockan ringde och det var plåtbyte i köket. Sedan blev det åter sängen. Tills alla plåtar var färdiga. Då bråkade vi med M lite, som TOTALvägrade sova... Till slut, när hon insett hur tråkigt det är uppe på "natten" när det är mörkt och inga leksaker vill leka med henne, fick vi henne i säng. Till klockan 23. Så inatt har hon och jag delat kudde... Det är ganska mysigt med sällskap av henne när jag ändå inte sover. Kroppens sätt att vänja sig vid att vara vaken nattetid kanske... För övrigt tillkommer en ny smärta varje dag...

En liten blogg såhär igen trots att det är onsdag och allt! Liten lägesrapport. Vår "nya" vardag är här. Eller egentligen är det ju bara en mellanlandning och det mesta känns allmänt skumt. Jag jobbar, men ändå inte. Jag är på jobbet de tider då jag skulle haft lektion om jag hade jobbat "på riktigt". All min energi går åt att gå upp på morgonen, klä på mig, ge mig ut och iväg och hålla mig pigg och glad på jobbet. När jag kommer hem är jag helt färdig! Detta har resulterat i en middagslur på en timme när jag kommer hem, både igår och idag. Min stackars lista hänger på kylskåpet, och det lär inte bli någonting gjort av det de dagar jag är på jobbet först, det inser jag nu! Tänk vad mycket smidigare det var att vänta första barnet! Nu vill jag ju gosa och busa med M så mycket det går och så mycket orken tillåter. J:s situation är inte heller helt ultimat. Han är mitt emellan en massa grejer. Dels håller han på att avsluta en c-uppsats med opponering imorgon, dels jobbar han och dels börjar hans slutpraktik på måndag. Mest av allt hade han behövts här hemma och bara tagit hand om mig, tycker jag! haha. Men han gör det så gott han kan tiden som är över. Igår när jag kom hem från jobbet, lagom sliten, fick han fram mina tårar, som sällan visar sig kan jag säga. Hur? Såhär:



Jag kände verkligen att "Ja, jag är verkligen VÄRD dessa!" och det var en härlig känsla. Man orkar lite mer helt plötsligt.

Nu är han iväg på fotboll och M sover. Tror jag. Vi har ju börjat med ny nattningsrutin och den verkar ha satt sig, så nu får vi ha kvällarna lite mer i fred. Skönt! Inte för att jag orkar göra så mycket då, men jag kan ju alltid sitta här! Eller framför tv:n eller något. Igår kväll hade jag systrarna H här till exempel. De fick lite nybakade frallor och vi hade allmänt mysigt. Skönt att träffa lite folk och inte bara vara mamma/fru/kollega utan lite "sig själv" också. Annars händer det inte så mycket på det här stället just nu, jag försöker hålla mig flytande mest. Vilar så mycket som är möjligt, njuter av M och av att vara gravid. Snart är jag ju inte det längre. Här kommer förresten lite bilder från i helgen! Istället för att jag ska sitta här och skriva massa utfyllnad ;)

Stor mage och liten mage. Trevliga fre-lörd-besöket måste ju publiceras på bild! Efter att L varit här och lekt med M:s docka var den helt plötsligt intressant att leka med... Här sitter de och pussas på en filt. *söta*



M och "moster" A läser bok.


Slutligen några bilder från L:s fotografförsök:

...om jag ser till hur det var förra graviditeten. Då var det vändningsförsök av bebis som imorgon. Det känns lite skumt att sätta denna graviditet i samma form som förra. Jag tyckte och trodde det var nära till förlossning när vi vänt M. Bör jag tycka det nu också? Nu ligger bebisen åt rätt håll och allt verkar än så länge vara precis som det ska, så förhoppningsvis blir inte de sista 4 veckorna lika långa och jobbiga som de sista 4 veckorna var förra gången. Tiden är skum. Finns det tidsfilosofer? Jag funderar på att bli en sådan. Tiden just nu. Jag vill att tiden ska gå låååååååååååååååångsaaaaaaaaaaaaaaaamt så att jag hinner vara "i fred" i mig själv, njuta av M och J "i fred". Samtidigt vill jag att tiden ska gå fort så jag får veta vem det är som bor där inne! Men då vet jag ju samtidigt, vilket jag inte visste förra gången, att hela världen vänds upp och ner! Och ur det perspektivet får tiden gärna gå långsamt. Nä, jag vet inte. Det är tur att det inte går att påverka tiden. Att den får göra som den vill.

Jag sitter numera på jobbet och innehar någon form av administrativ tjänst. Det påminner lite om när jag jobbade på dataföretag och skrev manualer. Det är ungefär samma innehåll på dagarna, fast här är tusen gånger roligare med allt folk och spring. Lite taipei emellan varven och bloggning då... Jag har att göra, men det känns också skumt att inte veta HUR lång tid jag har på mig att göra det jag ska. Bebisen skulle ju i princip kunna titta ut när som helst och då bör jag vara färdig. Men om jag blir färdig idag, och bebisen väljer att vänta på nästa månad, vad ska jag då göra resten av min födelsedagsmånad?

I helgen hade vi massa härligt besök. L, C och söta E var hos oss fredag till lördag och söndagen förgylldes av bror med flickvän. Jättetrevligt! Om jag hade bloggat hemifrån nu, hade jag haft massor av bilder att lägga ut, men på den här datorn har jag inte det tyvärr. De får komma i nästa inlägg. Vi hade nämligen lite fotograf-ateljé hemma när L ändå hade med sig fin kamera och de bilderna bara måste jag få dela med mig av! Ni får hålla till godo med en bild än så länge...:



Idag hade jag för övrigt en väldigt "rolig" bussresa till jobbet. "Snabbussen" tog en halvtimme in till stan och vi konstaterade efter att det ramlat bort bitar från bussen, den tagit helt fel väg och stannat på stationer som inte var hållplatser, att busschauffören nog gått till fel jobb idag.

Det känns inte så, trots att jobbet hoppade igång idag. Fast det är klart, inga elever - ingen verklighet. De kommer på måndag. Kanske mer verklighet då? Fast jag tror det kommer känns skumt hela januari. Jag har ju liksom inte min plats längre. Jag kommer säkert att känna mig ganska överflödig. Det blir en administrativ tjänst för mig månaden ut. Eller tills bebisen behagar tröttna på att vara inne i min mage. Risken finns att månaden blir lååååååååååååååång. Jag pendlar mellan "Shit, bebisen kommer när som helst" och "Bebisen kommer aaaaaaaaaaaldrig komma ut", så det känns trots allt väldigt bra att ha något att göra under tiden vi väntar. Idag var vi på förlossningen och pratade igenom hur vi vill ha det. Det var nog nyttigt att få känna att det i alla fall närmar sig! 32 dagar kvar till utsatt datum idag.

Bloggar förresten för första gången från nya datorn. Det känns trevande okej, om det kan kännas så... Vi ska nog komma överens till slut, hoppas jag...

Ja, vad har annars hänt sedan sist, mer än att jag börjat jobba...? "Sist", det var väl i förrgår eller till och med igår va? Hehe... Tänkte mest leverera lite bilder. M och hennes kille W var ju ute och åkte pulka igår. Så söta, fast det var nog mer vi mammor som tyckte det var mysigt trots stora magar...

Igår eftermiddag var jag lite duktig och städade barnens garderob, och M var i sitt esse och "hjälpte till" på sitt lilla sätt. När bebisens täcke kom fram ville hon testa det. Hon bäddade ner sig på golvet helt enkelt. Söta!


Av någon anledning leker M jättebra själv när både jag och J är hemma, vilket känns lite ironiskt, men det är väldigt kul att se! Jag bara måste visa söta henne när hon skulle ut och köra vagn igår...

Ja ja. Nu kom J ut från M:s rum efter en timmes nattning, så nu blir det varma mackor. Igår kväll, i badet, lovade jag mig själv att jag från och med nu, efter 20:00 inte FÅR göra någon som helst nytta. Typ städa, plocka, jobba... Och det tänker jag hålla! Jag ska vila och ladda inför bebis nu... Så; Mot soffan!!!

Nu har vi landat i Halmstad igen och så nära som på en dag är verkligheten här! Imorgon börjar jag jobba igen efter jullovet. Det känns som att lovet varit hur långt som helst, samtidigt som det hade kunnat vara igår jag satt tårögd i kyrkan och tog emot present av mina underbara elever! Vi har hunnit med en massa här sedan vi lämnade Smålands skogar bakom oss i söndags. Jag, M och kära mamma kom hem i söndags eftermiddag. Då blev det mest in- och uppackning samt en sväng till Maxi för att fylla på kylskåp och frys. Lilla mamma stannade kvar till måndag kväll. TACK! För då fick vi ÄNNU mer gjort på måndagen! Vi åkte nämligen till Gekås jag och J. Det var, tragiskt nog, ganska mysigt! En tripp på tu man hand inför bebisen. Diskussionen oss emellan vid fikan inne på Gekås handlade om hur många av alla som handlar på Gekås, procentuellt, som pratar rikssvenska. Chansningen var att det inte handlar om så där hemskt många... Jag träffade dock på en gammal lärare som jag inte sett på tio år. Väldigt roligt! HAN pratar rikssvenska. Alltid något. Vi handlade inte hysteriskt mycket, men M fick lite, bebisen mer och jag och J tillräckligt. Måndagseftermiddagen gick till att packa ner julen och färga håret efter att vi varit på BVC och sprutat M. Jag hatar att vara med när hon får sprutor! Den där blicken hon levererar är fruktansvärd. "Men mamma GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR något!". Usch.
På kvällen åkte lilla mamma hem och vårt hem befann sig i ett mycket bättre skick än i söndags. Inga tomtar kvar och saker och ting på sin plats. J plockade även upp vår dator som vi köpte i Jönköping. Jag vet inte om jag tycker om den än eller inte. Det är så med datorer, man måste känna in sig och lära sig den till hundra procent innan den känns bekväm. Än så länge gör den inte det. Jag borde kanske sitta vid den varje gång jag ska göra något på datorn så vi kommer överens till slut...

En lista har skrivits också. En lista över saker jag vill få gjort innan bebisen tittar ut. Rödmarkerade saker har högsta prioritet, t.ex. packa BB-väska, tömma jobb-datorn innan den ska lämnas tillbaka. De gulmarkerade sakerna är inte liiiiiiika viktiga, men ska helst göras innan bebis. De grönmarkerade sakerna är väl sådant jag kan gå och pilla med om jag mot förmodan skulle få lite tid över eller vara rastlös i väntan. Det känns bra att ha allt nerskrivet i alla fall. Då har jag lättare för att koppla bort de "måsten" som inte är några "måsten" egentligen. För vad är det värsta som kan hända om jag inte genomför dem? Nä just det, inte mycket. Jag har i alla fall fått lite på listan gjort. Jag har rensat M:s leksaker. Trots att jag plockade undan en hel flyttkartong med saker syns det inte på hennes rum att något är borta! Helt galet! Jag har påbörjat BB-väskan. Vi var på MVC igår, och där konstaterades att "om förlossningen sätter igång nu så kommer ingen att stoppa den". Och då kan det ju vara bra att ha en BB-väska packad.

Idag, liksom igår, är det VINTER här! Igår snöade det konstant HELA dagen. Idag är det -8 grader och snöar för fullt. Var ska detta sluta?! Stackars Halmstadbor som inte är vana... Idag har J:s verklighet börjat. Han är iväg och skriver uppsats som ska lämnas in på måndag. Jag och M är således ensamma idag. Klockan 10 var vi hos M:s kille W (enligt henne själv) och åkte pulka. Mycket mysigt trots alla kläder och kyla och pulsande i snön. Därefter fortsatte vi det mysiga inne hos W där det blev fika och lite lek och lunch innan vi tryckte ner oss i alla kläder och begav oss hemåt. M somnade och tack vare min ängel till granne sover hon nu i vagnen utanför vår dörr! TACK! Hon hjälpte mig alltså upp med vagnen för trapporna så M inte skulle vakna. Vi har loftgång, vilket i alla fall gör att hon kan stå ute och sova om vi bara kommer upp för trappan. Nuläget är alltså som så; J är iväg och skriver uppsats, M sover i vagnen utanför dörren och jag njuter av egentid och tänker INTE göra någon nytta just nu. Jag måste vila efter förmiddagens träningspass (pulsande i snön med pulka OCH barnvagn hehe...). Vi får väl se när J behagar titta hem och vad eftermiddagen bjuder på. Imorgon börjar som sagt min verklighet. Vi får se hur länge den håller på innan bebisen ser till att vi får en ny sådan...

Nästa gång jag bloggar ska jag försöka leverera lite bilder... ;)

Om jag levat i antikens Grekland hade jag varit filosof. Emellanåt... Jag har mina ideer och funderingar. Med eller utan whiskey ;) (internskämt) Jag ska försöka få ner några tankar här. De befinner sig på ett ganska spretigt stadie, men de befinner sig i alla fall. Jag ska se om jag får ihop det.
*Var nöjd och tacksam över det du har och njut av det! Bara DU har ett val angående DITT liv.
*MEN var aldrig nöjd...
Motsägelsefullt? Kanske.
*Allt du vill, det kan du!

Vi ska se om jag på något sätt kan utgå från dessa tre punkter. För att börja med att utveckla den första. Anledningen till att du ska vara nöjd och tacksam över det du har är att det bara är du själv som påverkat ALLT som gjort att du hamnat där du är. Protesterar du? Vänd på det då. Bara DU kan göra något åt att förändra din situation. Till exempel, ett högst personligt exempel. Jag blev oplanerat gravid precis när jag fått ett jobb jag suktat efter i flera år. Självvalt. Ja. Hade jag något val? Ja. Jag hade kunnat ta bort barnet. Jag valde att behålla det. Eller om jag tittar på den situation vi levt i under hösten. Jag har jobbat heltid, haft en 1,5-åring hemma samt varit gravid. J har pluggat 100%, jobbat 50%, haft en 1,5-åring hemma samt haft fotboll fyra gånger i veckan. Ska jag vara nöjd och tacksam över vår vardagssituation? Ja! För vore jag missnöjd hade jag kunnat göra något åt det. Säga upp mig från jobbet. Göra abort. Kräva att J la ner något av det han sysslade med. Till exempel. För att "slippa" 1,5-åringen hade jag rent krasst kunnat sticka hemifrån. Så även där hade jag ett val.

Om jag inte ska vara så drastisk så kan jag också säga som så, att oavsett situation så är det MITT val hur JAG ska reagera på, och anpassa mig till, den situation jag befinner mig i. Jag kan sucka dygnet runt över att jag är trött p.g.a. heltidsjobb, småbarn, graviditet och upptagen make. Frågan är bara om jag blir mindre trött då? Det är jag övertygad om att jag INTE blir. Jag blir till 100% mer trött. För då fokuserar jag på det. Så är det. Nöjd och tacksam. Om jag ska skriva en lista på allt jag är tacksam över, hade detta inlägg blivit på tok för långt, för "kan man vara tacksam för lite har man mycket att vara tacksam för". Detta låter som världens klyscha, och mycket inom filosofin kanske är det, men det är ju så sant! Jag kan börja lite smått. Jag är tacksam för min älskling, min dotter, mitt ofödda barn, att vi är friska, vår perfekta lägenhet, vår bil, min familj, mina vänner, min utbildning, mitt jobb, min stad, att jag bor i ett fredligt land, att jag är jag, att jag har allt jag kan önska, att livet känns ljust... o.s.v o.s.v.

För att krångla till allt med "Var aldrig nöjd" ska jag försöka fortsätta tänka med tangentbordet... Om jag sätter mig ner och är nöjd, tänker att "Nu har jag allt jag någonsin velat ha", då kommer jag bli sittande där. Självklart kan man vara nöjd med det man har samtidigt som man drömmer om mer. Jag älskar t.ex. vår lägenhet och trivs jättebra där, MEN i drömmen bor vi i hus. Jag är nöjd just nu, men om jag ser på hela livet i ett så långt perspektiv är jag inte nöjd med att bo i lägenhet. Men NU är jag nöjd. Jag tror inte jag ska skriva mer om denna punkt med risk för att röra till det.

Den sista punkten så.
Ännu en klyscha tänker du, men det är också så sant! VILL du bli miljonär, då kommer du att göra små saker i din vardag som tar dig närmre det målet. Du kanske inte lägger 1500:- på ett par skor som ändå kommer att vara omoderna om en månad. Du låter bli att köpa den dyraste datorn eller barnvagnen eller vad det nu kan vara. Du accepterar att dina barn har ärvda kläder och är helt nöjd med det du har istället för att sträva efter mer. Vill du något, då kan du det. Jag kan inte komma på en enda sak som jag i dagsläget vill som jag inte kan. Det största jag brukar "gnälla" lite på nu för tiden är att jag vill jobba istället för att gå hem och vara föräldraledig. Om jag gräver i det hamnar jag i att jag skulle kunna börja jobba när bebisen är två månader kanske. Vill jag det? Scenario: Vaken varannan timma hela natten för att sedan gå och jobba och prestera. Är det något som tilltalar mig? Nej. Just det. Då vill jag inte jobba. Inte med en så liten bebis. Om jag sätter mig ner och gnäller över att "jag vill ju resa, men det går ju inte för att vi snart har två småbarn" kan jag gräva i det också. Det är klart att jag kan resa ändå! Det blir under andra omständigheter än om jag rest själv såklart, men jag kan resa om jag vill!

Slutligen är jag övertygad om att det finns någon kraft som påverkar vårt liv. Jag tror, vilket du säkert kunnat utläsa ovan, på tankekraft och inställning. Vissa kallar det för Gud, andra för slumpen eller ödet. Jag tror att allt det där är olika ord för samma sak.

Sådär ja, lite VG-MVG-blogg mitt i allt rapporterande. För övrigt är jag nu kvar i Vaggeryd medan Jimmy tagit tåget till Halmstad. Imorgon följer jag hans exempel, fast med bil. Och jag kan knappt vänta tills vardagen drar igång! Jag älskar mitt liv!