tildisen

Nu är vi på plats. Det var en pärs att köra hemåt igår kväll kan jag säga! Det vore ju en sak om det "bara" vore jag och Jimmy i bilen, men när båda snäckorna sov så sött bredvid oss, då blir jag nervös! Det var alltså snökaos och jättemycket trafik.
Det kändes bra att komma hem, samtidigt som det blev lite ångest måste jag medge. När jag är hemifrån finns det inte så många "måsten" alls faktiskt. Men här hemma ligger de och lurar bakom varenda hörn! Och jag VET att det inte finns några måsten! Jag måste inte alls sätta upp julgardiner och adventsljusstakar! Jag måste inte fundera på julklappar och jag behöver inte handla. Eller?! Min käre make sa som jag alltid gör till honom; skriv en lapp. Och det har jag gjort. Då ser man att det kanske inte är så mycket i alla fall, även om punkten "adventspynta" tar flera veckor med två små hjälpredor i huset...

Nog om det. Dagen idag har varit jättebra trots snoriga, mammiga och lite småtrötta tjejer. Natten var som nätter i familjen Karlsson brukar vara. Jag var vaken med minsta M mellan 4 och halv 6. Stora M sov PÅ mig resterande timmar. Annars har jag och Molly gått lååång och kall promenad efter att ha lämnat Moa på dagis och därefter varvat ner med en god kopp kaffe hos bästa Bettan. Hem för lunch och påbörjan av adventspynt medan Molly hade den goda smaken att sova just då, så gardinerna kom på plats till slut. Däremot insåg jag att vi inte har adventiga ljusföreteelser att pryda alla våra fönster med då en av mina stjärnor gett upp i år. Hämta Moa på dagis och gå hem och hålla dem på humör och leka, pynta vidare och mysa allmänt innan pappan dök hem. Puss i dörren och jag stack på måndagsspinning. Sista biljetten knep jag. Det är alltid fullt på måndagsspinningen, mycket förståeligt! Inom Ica på hemvägen för att införskaffa diverse lysande attiraljer för fönstrena och hem för att natta barn och få ihop de lysande attiraljerna. Som inte alls var särskilt lysande, för jag lyckades ta sönder en av dem. Tack och lov så var den av papp, så jag kunde limma ihop den med superlim!

I samma veva åkte Jimmy på date med bästa Bettans karl. Det är el clasico ikväll, tydligen. Då flyr de fotbollsintresserade någonstans där detta visas, till exempel på "Olivers". Så nu är jag ensam. Tjejerna sover. Jag njuter. Fantastiskt.

Några ord om Vaggerydsvistelsen så. Advent ska firas där. Med julgodisbak hos syster, dock UTAN lakrits nästa år... Och med ljusfest med falsksjungande barn som kräks i luciatåget. Och med den första julmaten. Och med pepparkaksbak hos mormor 85 år.




Och med KVALITETSFYLLD adventskonsert. Och framförallt, fast det behöver det inte vara advent för, med djupt och tänkvärt snack med kära tvillingtänkaren! Du vet vem du är. Vi pratar åt varandra, för vi tycker/tänker/känner så lika. En slutsats vi kom fram till, utifrån allt, inget och oss själva, är att ju mer hjälp man har i sin vardag, desto värre tycker man att det är att klara sig själv, utan hjälp. Och ju mer klagar man. Tänk vad jag klagade när vi "bara" hade Moa och Jimmy pluggade och kunde planera hela sina dagar helt utifrån vad som passade mig... Men nu är det bara att bita ihop, njuta av det som är mitt liv. Jag är djup. Jag är under process. Och jag är på väg åt rätt håll!

Jaa... Helt plötsligt, hastigt och lustigt, befinner jag mig i Vaggeryd med tjejerna. Och här är det SNÖÖÖÖ! Som i resten av Sverige skulle jag gissa, men i alla fall. Sjuka Moa var jättesjuk hela tisdagen. Det gick dock förvånansvärt bra, mycket tack vare att båda tjejerna sov samtidigt, även Moa, som aldrig sover dagtid annars. Och tack vare att hon var så dålig som hon var, låg hon i soffan och krävde noll aktivering. Och tack vare att hon var så dålig som hon var, somnade hon pladask på kvällen.

När så frågan om NÄR vi skulle dyka uppåt landet kom på bordet blev det väldigt plötsliga svaret onsdag eftermiddag! Moa var inte pigg, men hon kan lika gärna vara inte pigg här som där tänkte jag. Packade ner livet och barnen och tog tåget! Ett projekt i sig. Men det gick bra. Så nu är vi i Vaggeryd! Dagen idag har tillbringats till största delen borta hos syster. 8 barn på 2 vuxna är ganska lagom när man inte sover på nätterna... eller?! Vi hittade i alla fall ett mysigt sätt att ta oss dit på:


Jag kände mig verkligen som en väldigt käck och hurtig mamma med bebisen (nä, jag vet att hon inte är någon bebis längre) i vagn och stora lilla på snowracer. Förbi "Lillakulla" för att åka pulka några varv innan mamman inte orkade gå uppför gigantbacken med 2-åring på snowracern längre. Sedan syster/kusinmys på Dammgatan.

Ikväll somnade tjejerna vid 19 som sig bör och jag har lite tid för mig själv. Lite jobb framför datorn inför mitt musikprojekt på förra jobbet och nu en kopp te innan badkaret! Min deadline på sängen klockan 22 gäller även här. Sömnlösheten förföljer oss vart vi än är. Fint julrim...
För att visa Molly lite också har hon så fint sorterat mina gamla suddgummin och lagt på mormors hylla i köket idag.


Och när jag satt och kikade igenom min kamera dök den här underbara bilden upp:

Jag saknar honom, min man, som är där hemma och bara jobbar och jobbar och jobbar och städar lite också hoppas jag. På lördag kommer han hit. För övrigt är Vgd-dagarna fredag, lördag och söndag uppbokade till goda-vän-besök för djup-snack, julgodis-bak, juliga event i kyrkan samt pepparkaksbak. Vi får hoppas att vi kan få till lite julstämning mitt i alltihop! Det borde det väl bli med allt detta på agendan... Nu; te!

Dagen idag kan bli lång. Huvudskälet är en 41gradigt febersjuk tvååring i soffan. Där tog alla alternativ på aktiviteter slut. Men ingen rast, ro och vila för mig för det. Molly är överallt och ingenstans och Moa har en miljon krav och önskemål, såklart! Och jag tänker pyssla om henne. Men det går inte komma ifrån att det är tråkigt. Vi som hade så många planer idag. För tillfället sover Molly, Moa ser på Pingu med nymålade naglar och jag är allmänt handlingsförlamad. Vad i hela världen ska vi fylla hela denna dag med? Det är ju inte så att någon vill komma hit när vi är sjuka! Och Jimmy kommer hem vid 19. Jaaa... kämpa på och ta allt som det kommer. Tvätta lite. Jag borde få i mig själv lite frukost nu när Piggelin var det enda jag fick i Moa. Lite så. Det kan bli en spännande dag idag...

Idag har vi bakat pepparkakor! Det får man göra i november. Vi lyssnade till och med på julmusik. Jag brukar inte kunna hålla mig såhär länge, men i år har det varit lite mycket annat. Och om någon undrar hur det ska vara när man bakar pepparkakor, så är det som idag. Med fem barn! Hur mysigt som helst och mjöl överallt. Vi åt nog mer deg än vi bakade, men det är själva grejen som är det viktiga, och inte resultatet, förutom doften då...


Så nu luktar hela lägenheter pepparkakor, det känner till och med jag, trots en riktigt brakförkylning som vandrat runt i vår familj i ungefär en månad. Vi har haft sällskap av härliga familjen Brevigh hela eftermiddagen och halva kvällen, ända till läggdags. Jättemysigt! Och tack vare ängeln vägg i vägg blev nattningen en fröjd trots att Jimmy jobbar till 21 p.g.a. gymnasiemässan. Det är tur att det finns så många änglar i vår omgivning! Farmor gjorde också en insats idag så att jag och Moa kunde få lite kvalitetstid och gå på rytmik i fred från kloddiga lillasyster...

Annars har vi haft en lugn och skön dag. Jag drar nya slutsatser om mig själv och livet varje dag. Det känns bra! Jag inser mina begränsningar och anpassar mig efter vad jag faktiskt orkar och uppskattar. Så idag hoppade jag över träningen p.g.a. förkylning och bara mamma-ledig-såsade-runt. Låg och läste när Molly sov. Fikade jättelänge med ängel-grannen som (lucky me) är sjukskriven. Det gäller att göra så när dagen är ensam länge.

Nu sover båda barnen, jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Läsa? Se på film? Vilken film i så fall? För det går inget roligt på tv. Eller sitta här vid datorn? Träna Yoga? Jag tänker i alla fall inte ta tvätten och disken. Klockan är efter 20. Så det så!

Varför inte några foton? Jo, för jag hamnar alltid framför Jimmys dator i soffan, och på den har jag inga foton. Och då hamnar jag i dilemmat blogga utan bilder eller inte blogga alls... Därav blogg på tok för sällan alternativt som nu, utan bilder.

Fars dag i år ägnades mestadels åt finaste Anna som fyllt år! Tack vare en sovmorgon till klockan 10 har vi ägnat i princip hela dagen åt Helsingborg. Eller i Helsingborg kanske det heter ja... Huvudet är lite lätt splittrat efter att Molly återgått till sina vanliga sovvanor vilka innebär sova 19-23:30, krångla till 3, och sedan sova till 5-6. Summa för mor och/eller far blir ungefär 4 timmars sömn. Med lite tur. Nog om det. Inatt har vi fått sova. Igår var vi på välbehövlig date, jag och min man. Åt italienskt, pratade en massa, strosade genom stan, hamnade på Videomix, numera Hemmakväll, och kom hem klockan 22. Fantastiskt! Också en hel natts sömn med sovmorgon på det tack vare mina föräldrar. Men nu över till Helsingborg.

Födelsedagsbarnet i egen hög person:


God mat, trevligt sällskap, Nintendo Wii, kaffe och slutligen sushi innan vi begav oss från Skåneland till hemma. Men självklart firade vi även fader vår.
Syskonskaran Jonsson med pappa Benke.


Slutligen en bild på den med mest myror i kroppen, systerson Anton som blev lite rastlös...


I skrivande stund ligger tjejerna i sina sängar, vi sitter i soffan och tv:n visar fotboll. As usual. Men det gör inget. Jag föredrar dator framför tv.
Jag gillar söndagkvällar. Planera veckan som ligger framför. Igår avnjöt jag min mors-dags-present, nämligen kurbad med ansiktsbehandling på stadens dagspa. Fantastiskt.
För övrigt censurerar jag mig själv. Jättemycket.

Nu är vi hemma igen och det är jätteskönt! Framförallt är det skönt att komma hem som vi gjorde, igår, för då har man ändå hela söndagen här hemma med att packa upp och gå och plocka allmänt. Självklart är det skönt att vara i Vaggeryd och få uppassning och hjälp på nätterna, men hemma är alltid hemma. Dessutom har Molly bara vaknat 2 gånger inatt och skulle inte upp förrän 5:50! Jag hoppas verkligen att det vänder nu! Om jag bara VETAT hur länge hon ska hålla på att strula så hade det känts lättare. 2 veckor/månader/år, spelar ingen roll. Då kan jag ställa in mig på det! Nog om det. Jag har utvärderat massa och vänt och vridit på saker och ting och livet och nu är det en nystart när vi kommer hem. Med träning och tänk och allt möjligt. Det känns bra! Det känns hoppfullt och jag ska verkligen försöka göra det bästa av varje dag även om vi är trötta, trotsiga och allmänt ur balans. Jag har kommit på en massa saker jag vill göra som jag vet att jag mår bra av och nu ska jag ta tag i det! En massa roliga saker ligger framför också med bland annat två 30-årskalas helgerna efter varandra med start nästa helg! Inte illa alls. Ett kalas MED barnen och ett utan. Tack vare snälla farfar med flickvän som ställer upp som barnvakt. Det är så skönt att ha familj runt omkring som ställer upp när det verkligen gäller, så man kan få leva lite också. Det behövs!

I skrivande stund sover Moa och de andra två är på väg hem från farfar efter en fotbollseftermiddag. Jag ska snart påbörja maten och sedan ska vi planera. Jag älskar ju det... Att sätta sig ner och pussla ihop veckan som ligger framför. Det känns som att det kommer att bli en bra vecka! Trots det svåra som kommer ligga i att jobba bort ännu ett "jag-har-varit-i-Vaggeryd-socker-beroende"... Men det fixar jag! Känner mig starkare än någonsin! Veckan påbörjas med den obligatoriska måndagspromenaden i alla fall, för att sedan fortsätta innehålla goda vänner, biblioteksaktiviteter, TRÄNING!!! och även lite kör-verksamhet inför jul på gamla jobbet. Nice, nice! Men nu kallar köket, och hoppas det inte gjorde något att det blev utan bilder denna gång...

När det står lite lagom 1-1 är det lika bra att inte fortsätta Halmstad vs Vaggeryd. Det var inget kul. Halmstad har sina fördelar, Vaggeryd sina. Och oavsett var vi befinner oss, får man utnyttja och njuta av de fördelar som är just där. Idag har vi njutit av fördelen syster med familj igen. Och just nu av mamma. Hon badar tjejerna uppe medan jag i lugn och ro kan sitta här. När vi kommer hem igen kommer jag att njuta av det som är bra i Halmstad. Hemma! Mina vänner och umgänge. Gymmet (!!! Jag blir så fet här där man bara fikar!!! ;)  )!!!

I ett tidigare liv har jag nog varit filosof. Ibland är det lite jobbigt. Inte bara för de runt omkring, utan även för mig. Jag tänker för mycket. Hur ändrar man på det? Samma sak som att jag är för pedantisk och vill ha för mycket ordning. Jättejobbigt för de runt omkring, men faktiskt (!) även för mig. Lite saker jag ska ta tag i. Jag vill ha någon form av "nystart" när jag kommer hem. Energi och idéer och kreativitet. Jag ska ladda det här tänkte jag. Nackdelen, eller en käpp i hjulet, är bara att överallt där det står tips på hur man orkar och vill och allt står det att det viktigaste är att man sover tillräckligt. Och det skiter ju sig grovt. Varje natt. Men, men.

Nu ska jag överlämna datorn åt min lurviga karl som leker med en gul ballong här bredvid och bege mig till köket. Ikväll ska jag bjuda make, mor och far på middag!

Kategori hjälp. Vaggeryd vann. Jag behöver ju inte ens vara här för att fundera på den duellen. Alla bara hjälper till! Utan att fråga! Fantastiskt. Framförallt familjen då. Mamma och pappa som tar tjejerna på nätterna och älskade (och jättevirriga!!!!) syster som tar dem på dagarna emellanåt! Ingen konkurrens alls i den grenen. Igår till exempel kom Pia hit under "mardrömstimman" 17:30-18:45. Då är tjejerna för trötta för att någonting alls är roligt. Men de får inte gå och lägga sig än, för 5:30 är tidigt nog att gå upp, så den där tiden gäller det bara att stå ut! Eller att hon bara svänger förbi och plockar upp Moa för att bara göra ingenting liksom. DET vill jag ha hemma!
Tack vare dessa underbara har jag alltså kunnat gå till frisören. Det känns inte alls sjysst mot mig själv att över huvud taget visa följande bilder, eftersom att jag är TRÖTT (kroniskt tillstånd i och för sig), osminkad och INTE har gjort i ordning håret alls, men det får bli ett litet smakprov... Nu har även Jimmy sett hur jag ser ut och när han såg det som första bilden visar, vände han på mig för att se om det var så hela vägen...


Och det var det ju inte.... SÅ modig är jag inte. Och lite grann tycker jag om mitt hår... Trots att jag alltid alltid BARA har det uppsatt. Tills nu ;) Så en fläta kan jag ha, nästan lite käckt över axeln, fortfarande Linda. Men sedan att jag klippt typ 40 cm där det är som kortast, det har han lite svårt att se Jimmy. Och typ 20 cm där det är som längst. Men, men. Det växer väl ut igen. Vad är det med män och långt hår???


Nåväl. Dagen idag började minst sagt stressigt. Pappa skulle ha en kundbil med sig och när han skulle åka till jobbet fanns inte nycklarna. Någonstans!!!??! Jag, lika stressad som han, letade som en tok! Åkte till och med bort till älskade syster och dumpade barnen för att kunna leta. Jag frågade alla som varit hemma igår, jag frågade Moa och syssling Liam och alla svarade de samma sak; i hallen, vid spegeln. Nä. Inga nycklar. Stackars pappa hann nästan få hjärtinfarkt när jag till slut, 2 timmar senare ringer och säger att jag har hittat nycklarna. Min älskade syster hade tagit med sig dem hem igår kväll när hon var ängel här under min mardrömskväll... Hon såg helt enkelt nyckeln, tänkte "varför ligger vår bilnyckel här?" och stoppade dem i jackfickan. Mmm... Så kan det gå.

Onsdagar är denna virriga, älskade människa ledig, så vi har tillbringat i princip hela dagen med henne och hennes skollediga barn. Förmiddagen gick åt att baka t.ex.


Och städa skafferiet...


När badhuset öppnade intog vi det och när vi klätt av oss och ungarna var i bassängen/duschen ringer de Pia från jobbet. "Var är du? Du ska ju jobba nu!"....
Vi fick i alla fall njuta av henne och när hon åkte på gympa (den där Vaggerydsgympan du vet;) ) tog jag med mig tjejerna hem för lite lek/hjälp under mardrömstiden. Pia kom lägligt till gröt och nattning och sedan blev det kväll. TACK TACK TACK! Jag vill ha min familj där VI bor! Anyway. Dilemma, dilemma, dilemma.

Nu är i alla fall Jimmy på plats också, och jag kopplar av mer och mer och mer och mer och mer... Förhoppningsvis är jag i någorlunda fas när jag återkommer till Halmstad trots ensamma mardrömstimmar på kvällarna och ingen virrig syster som kan strula till vardagen lite så den får lite guldkant ;)

En liten duell här på bloggen. Dagens kategori; träning. Idag har jag varit med syster på .... eh.... gympa!
Jag hoppas ingen tar illa upp och så, det är ju en självklarhet att man inte kan jämföra ett modernt stadsgym i Halmstad med alla tänkbara moderniteter med ett gympapass i Vaggeryds lilla gymnastiksal, men jag måste. Van vid vältränade, välutbildade personliga tränare i det senaste vad gäller träningskläder begav jag mig alltså med syster till ett gympapass a´la Vaggeryd. Mmm... Det var... charmigt! På ett positivt sätt. Gröna mattan, gummiband utan handtag, mig som en av de som kämpade mest och jaa... charmigt! Det blir så jobbigt som man gör det, så kanske att det blir lite träningsvärk imorgon, vem vet. Jag kämpade i alla fall, men jag kom inte riktigt upp på Halmstad-nivån trots 110% insats. Så del 1 i Halmstad-Vaggeryd-duellen vinner Halmstad.

Då stycket ovan är grovt censurerat vill jag fylla ut dagens inlägg ytterligare. Jag och tjejerna är i Vaggeryd på rekreationsvecka. Och vi har det så bra! Så bra, så bra, så bra! Vi (eller i alla fall jag) laddar som bara den för att styra upp och orka med verkligheten där hemma. Med perspektiv på verkligheten inser man att det är ganska greppbart ändå. Och vad finns det för alternativ liksom? Idag har mamma, som börjat jobba lite inom barnomsorgen som vikarie, varit ledig så jag har kunnat klistra in kort t.ex. Jag är av den kategorin som fortfarande framkallar kort och klistrar in dem i album. I alla fall detta år ut. Sedan blir det fotoböcker även för mig. I alla fall. En promenad med stora lilla har det blivit, bullbak, mellanmål i skymning klockan 15 med Yatzy också charmig skogs-gympa på det. En skön dag. Barnen varvar ner när jag varvar ner. Klockan är för tillfället 21:18 och när datorn stängs av här blir det sängen. Det är min tur att ta Molly när hennes dag börjar imorgon och det vet ingen när det blir... 3? 4? 5? 6? Livet är spännande. T.ex. ska det bli spännande att se i vilken gren Halmstad - Vaggeryd tävlar i imorgon... (oooh cliffhanger...)