Dagen före den där dagen...
Den där dagen som man INTE ska stirra sig blind på. 5% föder på "rätt" dag... och vem vet vad som är rätt dag? Jag planerar livet som om ingenting hade hänt eller ingenting ska hända. Typ. Idag har Pia och barnen varit på Busfabriken och jag passade på att ha lite hemma-spa med diverse scrub-behandlingar, raka ben och måla naglar. Lyxigt men påfrestande. Det är långt till tårna! Jag passade också på att se på film när ryggen och höfterna tyckte jag stått upp för länge och till lunch åt jag sådant man bara får äta när man tycker synd om sig själv. En påse frusna, "färska" hallon och en halv sats muffinssmet... När så resten av tjejligan kom tillbaka i eftermiddag åkte vi till havet. Inte för att det var havsväder, men stranden är världens bästa lekplats! I alla fall för våra kreativa sandälskande tjejer. De lekte och lekte och lekte. Efter att Molly hämtat sig från sitt dyk ner i marken. Eller in i en tuggummiautomat rättare sagt, för när vi inspekterade henne ikväll insåg vi att hon måste träffat stolpen då hon förutom flyttade tänder och blått tandkött även har ett rött märke från ögonvrån ner till munnen. Stackars liten. Inte för att hon verkar lida av det men ändå...
Imorgon bitti blir det akuttid hos tandläkaren 7:40. För första kvällen den här veckan hoppas jag alltså INTE att bebisen vill komma ut. Men med tanke på hur det känns så kommer den nog aldrig.
Vecka 26
Då var det vecka 26. Första lediga veckan. Veckan då Jimmy är på läger. Veckan då jag ska föda. Veckan då syster gör allt hon kan för att hålla mig i schack. Det går.... nog bra. Jag börjar tröttna på riktigt, som sagt. Men vi slår ihjäl dagarna. Igår var vi ju på Gekås. Kusinerna älskar att bo tillsammans i alla fall.
Idag har vi hållit oss lite mer hemmavid. Det har bakats bullar och chokladbollar vilka vi tog med oss till bondgården för att njuta av det liiiiiiiite mer sommarlika vädret.
Därefter åkte vi till Sannarp för att titta på Jimmy in action. "Men när kommer min pappa och gosar med mig" undrade Molly, och Moa ville spela lite fotboll hon också. Jättesur blev hon när vi inte fick vara där mer. "Jag vill spela på en så här stor plan NU". Men vi åkte och köpte skor istället. Och ingredienser till pastasallad. Hem, lagade mat, åt mat och Pia tog Molly i vagnen för sövarrunda. Perfekt. De stora tjejerna tittade på Madicken i soffan och vi äldsta spelade Yatzy på altanen. Och jag skrev listor. En lista över det som är positivt med att ha kvar bebisen i magen (jag kom på 10 saker) och sedan en lista med saker vi kan göra för att fördriva tiden den här veckan. Jag hoppas innerligt att vi inte behöver göra allt det! Och att det inte är en hel vecka som ska fördrivas.... För övrigt blir det mycket Wordfeud. På torsdag kväll har Pia lovat att vi ska spela Alfapet live. På torsdag kväll tänker jag tycka synd om mig själv. Även om jag inte ska stirra mig blind på datumet 28e...
På gravidfronten intet nytt
3 dagar kvar till utsatt datum. Och jag väntar. Jag vill ha ut den här ungen NU! Det lär bli en lång väntan om jag redan känner så... När jag väl jobbat klart, under känslan att "jag måste hinna jobba färdigt", känns det nu som om bebisen aldrig kommer komma ut. Och när den nu inte kom ut innan Jimmy hann åka känns det ännu mer så. Nähä, det blev ingen bebis. Typiskt.
Nu är Pia och Alice här och gör oss sällskap, och TUR är det! Jag har INGET tålamod ALLS för NÅGONTING. Och rastlös är jag och orkeslös. Idag fick vi ett idiotryck och åkte till Gekås. Varför inte?! Väl hemma, helt slut men ändå rastlös, blev det en powerwalk till Eurostop i ösregn. Varför inte?! Jag vägrar att sitta här rakt upp och ner och bara vänta. I skrivande stund sover barnen och jag önskar kunna byta liv med maken. Packa väskan och åka på läger och invänta ett "nu-är-det-dags-samtal". Det hade varit trevligt. Det är inte jag.
På gravidfronten intet nytt
3 dagar kvar till utsatt datum. Och jag väntar. Jag vill ha ut den här ungen NU! Det lär bli en lång väntan om jag redan känner så... När jag väl jobbat klart, under känslan att "jag måste hinna jobba färdigt", känns det nu som om bebisen aldrig kommer komma ut. Och när den nu inte kom ut innan Jimmy hann åka känns det ännu mer så. Nähä, det blev ingen bebis. Typiskt.
Nu är Pia och Alice här och gör oss sällskap, och TUR är det! Jag har INGET tålamod ALLS för NÅGONTING. Och rastlös är jag och orkeslös. Idag fick vi ett idiotryck och åkte till Gekås. Varför inte?! Väl hemma, helt slut men ändå rastlös, blev det en powerwalk till Eurostop i ösregn. Varför inte?! Jag vägrar att sitta här rakt upp och ner och bara vänta. I skrivande stund sover barnen och jag önskar kunna byta liv med maken. Packa väskan och åka på läger och invänta ett "nu-är-det-dags-samtal". Det hade varit trevligt. Det är inte jag.
Glad Midsommar!
...eller nå´t! Vi har firat midsommar som 70-årskalas i år. Jag hade lätt kunnat byta midsommarfirande mot bäbisfödande. Men, men. Tack vare, eller p.g.a. skick på mig nöjde vi oss med 70-årskalas på midsommarafton i år. Vi brukar inleda dagen hos Jimmys farmor och farfar men eftermiddagen/kvällen brukar fortsätta/avslutas med annat sällskap. Men inte i år. Och tur är väl det. Jag har humör som en bålgeting. Och då är jag inte ens "färdigt" gravid på pappret. 6 dagar kvar. Stackars alla runt omkring mig. Men dagen idag har varit trevlig i alla fall. Med på tok för mycket mat. Och så här fina var tjejerna. Och vi :)
Just nu spelar Grekland - Tyskland, och det är tur att någon/något kan roa min stackars make. För jag gör det inte. Imorgon kommer Vaggeryd och på söndag lämnar Jimmy mig för en veckas elitläger med Hallandslaget.
Inte än...
Jag får inte börja vänta än. Men det är så svårt! Det är 9 dagar kvar till utsatt datum, och innan dess ska jag inte vänta på riktigt. Men vad gör man när hela jag gör ont? Det som i alla böcker beskrivs som latensfas och ska pågå i upp till 20 timmar kan för mig pågå i 20 dagar. Jag vet ju det. Jag har ju varit där två gånger förut. Därför väntar jag inte. Men jag blir lite åledsen efter att ha gått och haft ont tillräckligt länge. När jag väntade Moa trodde både jag och barnmorskan att det var på gång i 3 veckor innan vi insåg att "nä, så funkar jag". På slutet med Molly visste jag om det, men ändå hoppades jag nog när det började göra ont på vissa sätt som inte känts tidigare. Denna gång vet jag. Det är inte på gång. Inte förrän det gör så ont att man inte vet vart man ska ta vägen. Och det vet jag. Ligga ner, äta Panodil, försöka få tiden att gå och inte vänta. Inte förrän utsatt datum i alla fall. Och be till alla gudar i världen att jag ska slippa gå över tiden i alla fall! Å ena sidan vill jag inte planera in någonting, IFALL det blir bebis. Å andra sidan är det de inplanerade grejerna som gör att jag står ut. Vad åledsen jag låter! Men jag är nog det delvis. Molly tycker att bebisen ska komma ut nu "så jag får plats i ditt knä mamma". Det tycker jag också. Vi står bara och stampar nu liksom. Trampar vatten. Kommer ingenstans. Inte förrän nästa är ute och man kan påbörja det nya livet. Typ. En helt oplanerad och spontan grann-grillning räddade upp humöret idag. TACK! kära ni för det! Imorgon är det barnens sista dag på Vallås-dagiset förutom liten midsommarfest på torsdag. Det är dags för det förhoppningsvis sista besöket hos barnmorskan innan bebis också imorgon. Torsdag har vi bokat in massage och fotbehandling. Gott. Sedan midsommarfirande, besök från Vaggeryd och på söndag åker Jimmy på läger. Mmm... Vad ska vi göra för att få tiden att gå???
Provocerad!
När det inte finns så många måsten att klura på i vardagen klurar jag på annat som kommer upp i tillvaron. Ett exempel är saker jag blir provocerad av. Barn som inte somnar på kvällen till exempel. Men det är inget problem idag, så det lägger vi åt sidan. Något annat som provocerar mig är människor som inte frågar innan de tar sig friheter. Eller förväntar sig att JAG ska ställa den fråga de själva av någon anledning har svårt att få ur sig. Det kan vara någon som är hemma och hälsar på och slänger ur sig "Ni har en påse kola i skåpet". Jaha?! Och?! Då förväntar sig människan i fråga att jag ska ställa frågan "Vill du ha?". Istället för att han eller hon frågar rakt ut "Får jag en kola?". Av ren provokation vägrar jag att göra så. Vill du ha något, fråga! Vill du göra något, fråga! Kan ha med vissa agressiva gravidhormoner att göra, men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att det är så jag tycker. Oavsett hormonellt tillstånd. Så det så.
De här sista dagarna innan tillvaron kommer att upptas av ny familjesituation till 100% njuter vi. Av lite allt möjligt. I lördags hade vi t.ex. en barnfri kväll då vi var ute och åt, bara Jimmy och jag.
MYCKET god mat, trevligt sällskap och kvalitetsprat som INTE handlade om barnen (för en gångs skull när man väl kommer ut). Efter restaurang gick vi vidare för drink/latte-intag och fortsatt mys. Trots ösregn.
Igår när mamma och pappa åkt hem begav vi oss till närmsta stora gräsplan där Moa och Jimmy spelade fotboll och jag och Molly slog oss ner för att läsa bok. Mys!
Idag efter dagis hade vi packat mellanmålet i en kylväska och åkte upp till Galgberget en stund. Det är fantastiskt att vara tillsammans hela familjen! Jag suger på varenda sekund.
Tack vare ett väldigt långsamt tempo på dagen är det helt okej att bli av med Jimmy några timmar till fotbollen på kvällen. Vid 20:00 sov barnen och sedan dess har jag suttit i soffan med godsaker att äta, böcker att läsa, wordfeud att spela och tv:n som sällskap. Jättemysigt. Snart kommer livet intas av en ny liten en som vill ha, och som jag vill ge, all uppmärksamhet, dygnet runt, och då vill jag känna att jag njutit av dagarna innan hans/hennes ankomst!
Sommarlov!!!
Dagen igår var den sista. På hur länge som helst. Jag vet inte hur länge. Oavsett om jag hade haft bebis i magen eller inte hade det varit slutet på en era. Klockargårdsskolan. En dag som skolavslutning är så full av känslor åt alla håll. Jag var mest nervös över att inte kunna vara med p.g.a. bäbisen, men det gick bra. Mycket fokus på avslutningen i kyrkan som jag höll i och spelade till. Det gick väldigt bra. En mycket duktig klass att sjunga hade vi i år. Därefter en massa, massa hejdå, tårtor och kramar. Så många att man inte riktigt kan ta in dem alla. Just igår kändes ingen saknad direkt, det kommer nog efter ett tag. Igår var ju egentligen bara en vanlig fredag.
Värre var det att säga hejdå till kollegorna. En och annan tår lämnade ögat när jag för sista gången körde från det som varit min arbetsplats i lite över ett år. Jag hade anställning där till 20/6 och efter det var min framtid oviss. Nu är den inte mer oviss än att jag inte vet när, var, hur eller vad nästa jobb innebär.
Men det känns avlägset. Vad som inte känns avlägset är bilderna nedan. Igår var vi ju tvungna att kalasa på lite jordgubbstårta mitt i allt altanbygge som satt igång medan jag åt tårta ute i Söndrum. Pappa kom nämligen ner igår.
Morfar och Moa njuter av sommarlovsvädret på altanen som byggdes förra gången han var nere.
Tjejerna hjälpte också till igår kväll innan de somnade, vi åt pizza och Sverige åkte ur EM.
Alldeles nu sitter tjejerna här bredvid mig och ritar och skriver medan vi väntar på att tiden ska gå. Jimmy och pappa bygger trädäck. Om en stund ska vi ta bussen in till stan och möta upp mamma som kommer med tåget.
Ikväll blir det det sista barnfria restaurangbesöket på ett tag för mig och Jimmy då vi fått barnvakt och restaurangbesök av mor och far i bröllopsdagspresent. Tackar så hjärtligt!
3 år imorgon!
Vaddå? Jo, sedan vi såg ut såhär:
Det har ju hänt en del sedan dess om man säger så! En Molly, ett hus och en bebis till. För att göra en kort sammanfattning. Jag är så lycklig att vi fick till en så bra timing med bröllop mitt i livet! Hade vi haft hus då vet jag inte om vi varit lika sugna på att lägga så mycket pengar på ett bröllop. Och hade vi hunnit få barn nummer 2 så hade det kanske också varit svårare att få tummarna ur. Som det nu blev, blev det helt perfekt! Allt! Och imorgon ska vi fira att det är 3 år sedan vi sa "ja".
För övrigt är jag stor, tung, varm och har tömt skrivbord och skåp på jobbet. Återstår 2 arbetsdagar plus skolavslutning innan sommarlov.
Och barn som inte somnar på kvällarna är det mest provocerande jag vet. Alla kategorier.
En ovanlig måndag
Först lite uppdatering av mag-size:
Egentligen en helt vanlig måndag idag, men det ovanliga med det hela är att det är min sista jobbmåndag. Inte bara sista jobbmåndagen före sommarlov som för många andra (lärare), utan faktiskt sista jobbmåndagen på obestämd tid. Om en vecka är det sommarlov. Eller mammaledighet. Förmodligen sommarlov. Sedan vet jag inte när jag jobbar nästa gång. Det känns ganska skumt! Jag har inte förstått det riktigt ännu. Det kommer väl i efterhand. För sent. När jag inser att det är för sent för att faktiskt njuta av de här vardagliga vanliga dagarna. Snart är de blott ett minne. Idag har jag jobbat 8-18:30. Det är skönt att vara på jobbet och ha något att fokusera på. Något annat än krämpor och väntan. Där fylls tid och huvud av allt annat än just det. Tack vare det minimala innehåll på de återstående dagarna tror jag det kommer bli en bra vecka. Imorgon är våra 5or på sin nya skola vilket betyder att jag kan rensa skrivbord och skåp. Tömma stället. Lite övning inför avslutningen och allmänt avslut på alla fronter. Onsdag likaså. Det trappas ner. Det händer mindre och mindre för varje dag. På torsdag jobbar vi dubbelt, min 4a-kollega och jag. Skönt! tänkte jag. Då slipper jag möblera klassrummet inför avslutningen på fredag. Slipper lyfta och bära saker och ting. Tills jag träffade henne på APT:n idag. Igår kväll bröt hon armen... jaja. Vi får väl sitta på varsin stol och peka på vad barnen ska göra. Väl hemma från APT:N idag, 19:40, hörde jag Jimmy och barnen där uppe. "Var är mamma" sa Molly, och jag gick in i lekrummet och stängde dörren. Det var så skönt att slippa nattningen för en gång skull idag! I skrivande stund är Jimmy iväg och ser Sverigematchen och jag sitter i soffan framför densamme. Huset är tyst, jag är färdig för natten och har planerat somna här i soffan innan slutsignalen ljuder. 4 arbetsdagar kvar. 17 dagar till beräknad förlossning.
Och Moa höll på Sverige idag:
Student!
Idag känner jag mig som en student! En dag i veckan har jag förtroendetid, d.v.s. sådan arbetstid som kan förläggas var och när och hur man vill. Vanligtvis är det på fredagen men denna vecka är det idag, alltså torsdag. Eftersom att det är skolavslutning nästa fredag har jag nu kommit till den punkt då det ligger en hel del press på saker som ska bli gjorda. Jag har också någonstans satt upp målet för mig att idag ska allt "administrativt" bli färdigt! Jag satt till 22:00 igår med skriftliga omdömen och känner att jag ser ljuset i tunneln och nu är det alltså dags att försöka slutföra. Klockan är 8:45 och jag har till 15:45 på mig, då resten av familjen kommer hem. Och här sitter jag. Framför Aftonbladet, Hallandsposten, Skillingaryd.nu, Facebook osv, osv, osv. Med en stor kopp kaffe och ett paket Ballerina. Lite Familjeliv blir det också. Jag får inte börja vänta på bäbis ännu. Får inte börja vänta på bäbis ännu. Får inte börja vänta på bäbis ännu.... Ibland vill jag bara få ut den. Jag är så nyfiken på vem det är! Och jag ser så mycket fram emot en förlossning! Men i nästa stund inser jag att om detta nu är sista gången (? ;) ) vill jag njuta till tusen innan den kommer ut! Och samtidigt vill jag jobba färdigt innan den kommer. Jag håller ju trots allt i skolavslutningen nästa fredag och det vore trist att missa. Så, inte för mycket tanke på bäbis alltså.
Tillbaka till det jag SKA göra då... Det är lite som att sitta hemma med en hemtenta när man var student. Bäst gjordes dessa tentor under press. När det var en dag kvar till exempel. Men jag vet ju inte när jag har bara en dag kvar just nu. "Du är i vecka 38 och barnet betraktas nu som fullgånget. Får du värkar i denna vecka så förhindrar man inte förlossningen från att komma igång." Nää.... Men det kan ju också vara 5 veckor kvar liksom. Nä, mer kaffe och Ballerina. Här ska jobbas.
Gott och blandat!
Förra veckan var en hektisk vecka. Kanske för att det var lite för hektiskt på helgen och vi var lite för lediga på måndagen. Då blev det en chockartad fortsättning på veckan som följde. På onsdagen försov vi oss för första gången, och den där halvtimmen vi gick miste om på morgonen jagade jag hela dagen. På torsdag eftermiddag började vi komma ifatt oss, och då var vi hemma båda två. Fantastiskt! Det blev familjespel på golvet medan disk, tvätt och andra oväsentligheter fick vänta.
När det så blev helg fick vi besök av finaste vännerna från Åhus. Det är så skönt med vänner som man inte behöver göra sig till för, utan bara kan vara som man är! Det blir inget påfrestande att ha besök, snarare tvärtom! Barnen roade sig med varandra och vi fick lite vuxet, socialt utbyte! Sedan passade vi på att utnyttja Lindas hobbyfotograferande för den där magen också.
Stora söta tjejerna fann varandra direkt den här gången och lekte superbra!
De små kalasar på grillmat!
När så Skånefolket åkt hem la sig ett lugn över lilla huset. Barnen var så mätta och belåtna på lek och sällskap att de knappt märktes. Moa spelade spel och såg Lotta på Bråkmakargatan på datorn, Molly lekte med sitt och jag och Jimmy kunde ligga i soffan. I en timma! Jag sov... Fantastiskt! Och ovant! Men framförallt välbehövligt!
Molly-och-pappa-mys!
Efter en sådan helg är man laddad på ett helt annat vis när nya veckan drar igång!
Dagen idag började med barnmorskebesök 7:30 före jobb och när jobb och dagishämtning var färdigt blev det veckohandling tills Jimmy slutade jobba 16:30. Hem, landa och andas. Fotboll för maken och soffmys för oss andra. 19:45 sov barnen och 21:12, dvs. nu, kom Jimmy hem. Det var den måndagen det!
