tildisen

Nu har jag börjat torktumlarbehandlingen av Molly. Fyra behandlingar per dag ska det vara och två är för närvarande avklarade denna dag. I morse inleddes det hela när Jimmy och Moa åkt hemifrån. In i badrummet, på med tumlaren och smörja in. Känslan blir något tropisk. 25-30 grader, sand överallt (från Moas gummistövlar som hon envist springer runt med i hela lägenheten) och närhet till vatten. Kanske ska blanda mig en paraplydrink och ta in en solstol. För vad GÖR man i ett badrum under tiden man "tumlar" liten tjej? Det finns inte på världskartan att gå därifrån! Man lämnar inte barn på skötbord och går därifrån!
Smörjpass ett gick ganska bra att fördriva. Jag skulle ju ändå borsta tänderna, borsta håret och sminka mig vilket görs precis vid skötbordet. Pass två var inte lika effektivt för min del. Jag skulle så klart kunna städa lite, kanske göra lite situps eller någon annan träning. Den här gången blev det intag av lunch. På toalettstolen. Varför inte liksom? Andra lösningar skulle klart vara att ta med sig datorn in, det gör ju ändå Jimmy när han tillbringar lång tid därinne. Eller kanske en tv? Eller så får vi helt enkelt flytta ut tumlaren i något annat rum, där jag kan sysselsätta mig bättre. Fördelen med tumlaren är, förutom temperaturhöjningen, att fläkten från den håller igång kaninerna som hänger ovanför skötbordet. Inte håller igång så... men får dem att snurra. Det gillar hon.

Natten var godkänd till klockan 6 och då fick jag även tillfälle att filosofera kring sådär vansinnigt viktiga och intressanta saker. Till exempel slog det mig att initialbokstäverna på besticken i vår låda blir GKS= GeKåS! Gaffel, kniv, sked. Jag måste vara den enda i hela världshistorien som lägger besticken i bokstavsordning... Det är lite Monica i "Vänner" över det. Vem i "Vänner" är du?

Förutom att ha tumlat Molly idag har jag gått en låååååååååååååååååång sköööööööööööööööön och treeeeeeeeeeeevlig promenad utmed Västra stranden och Prins Bertils stig med Emelie. Buss hem och mitt under tumlingspass två dök mamma upp. Trevligt. Nu ska vi gå till Leni och fika och hämta hem Moa. Sen ska jag göra nytta!

Molly har lite grejer för sig. Till exempel tål hon inte mjölk. Proteinet i komjölk närmare bestämt. Detta yttrar sig i att hon är prickig från brösthöjd ut på fingrarna och ända ner på tårna. Prickarna i ansiktet och halsen har försvunnit, det var hormonprickar som alla bebisar kan ha när de är ca. en månad gammal. Men prickarna Molly har tyder alltså på mjölkallergi. Förutom prickar är hon även väldigt, väldigt torr vilket kräver åtgärden att vi måste smörja in henne. Från början var det morgon och kväll som gällde. Sedan blev det tre gånger per dag och nu är vi uppe i fyra gånger per dag. Detta är inte helt smidigt. Jag föreslog för BVC-Karin att vi kanske kunde beställa en balja smörja som vi helt enkelt kan doppa ner Molly i fyra gånger per dag. Hon skrattade till svar, vilket jag tolkade som nej. Idag när vi var där sa hon "smörj henne fyra gånger per dag så ser vi vad det gör". Jaa... med mitt mentala tillstånd lär det göra en del. Det går ju relativt, godkänt okej att smörja här hemma, men jag är föga sugen på att dra upp henne mitt under en promenad eller på en offentlig toalett på stan, klä av henne naken och börja smörja! Det är nämligen ingen rolig procedur. Molly gillar det inte nämnvärt, hon fryser så håret står rakt ut på huvudet och det blir inte bättre av att hon gärna ska ligga och lufta huden tills smörjan torkat in. Lösningen från Karin; sätt på torktumlaren och låt henne vara där inne i värmen (inte i torktumlaren, utan i badrummet) och ligga naken och lufta huden. Okej att vi fått smörjan på recept vilket i längden tar ner priset, men får vi elen till torktumlaren på recept också? Och hur mycket kan man hitta på i badrummet i 30 graders värme utan att bli knäpp? Jag funderar på om det går att flytta in torktumlaren i mitt och Mollys rum? Nåväl. Vi hoppas att fyra-gånger-om-dagen-smörjningen ger resultat så vi inte behöver hålla på i all evighet. Hon ökar inte i vikt så som hon ska heller. Än så länge behöver jag dock inte ge henne tillägg, men beroende på vad den magiska vågen visar på torsdag då vi ska tillbaka för att träffa läkare så kanske det får bli flaska lagom till påsk. Jag får tok-amma tills dess helt enkelt. Annars är det bra.
Jimmy passade förresten på att fråga Karin om lite alla möjliga frågor, bl.a. om hans ryggont. Hon föreslog att han ska sova med en kudde mellan knäna. Men där är ju Moa! Inatt i alla fall. Då låg hon med huvudet mot hans fötter och kramade hans ben. Som en liten koala. För övrigt hittade jag hennes pepparkaksgummamössa I hennes pyjamas i morse. Spännande!
Nu har jag dukat upp mitt lilla provisoriska nattduksbord bestående av en skrivbordsstol med blöjor, våtservietter, Minifom, näsdroppar och amningsinlägg på och ska snart lägga mig och "sova". Natti natti...

Då menar jag inte mellan mig och Jimmy, utan vilka sysslor jag kan göra när. Vissa saker kan göras när jag är ensam med Moa och Molly, inte många, men några. Vissa saker går att göra när jag bara har Moa och vissa när jag bara har Molly. Sen finns det så klart en hel massa saker som jag måste vara totalt barnfri för att kunna göra. Särskilt om jag räknar in allt som jag vill få gjort för att hålla vardagen i rullning. Det är till exempel svårt att duscha om båda tjejerna kräver full uppmärksamhet.
I morse fick vi ställa klockan för att vakna i tid. Typiskt nog sov alla jättegott när den ringde. Men, det blev upp, blöjbyten, grötlagning och frukost innan jag gjorde i ordning Moa medan Jimmy hade Molly och sedan gav de sig iväg till dagis. Mot alla odds var Molly nöjd med att ligga i vagnen och jag börjar direkt prioritera i huvudet vad jag ska passa på att göra UTAN barn. Det känns lite som att vara med i utslagstävlningen i "Vem vill bli miljonär". Rangordna dessa alternativ i vilken ordning de bör göras innan den tidsinställda bomben vaknar ungefär. Det jag hade att välja på var:
1. bädda och göra mitt och Mollys rum i ordning
2. klä på mig linser och kläder
3. gå på toa
4. diska
5. plocka upp alla miljoner saker från golvet i hela lägenheten
6. rulla upp på Moas och vårt rum
7. bädda vår säng
8. borsta tänderna

Det var ungefär de saker jag insåg att jag skulle kunna tänkas hinna med. Effektiviteten är enorm när tid och tillfälle väl ges. Svarsordningen blev i alla fall 3, 2, 1, 5, 6, 2, 4. Nummer 7 är fortfarande ogjord och nummer 8 passade jag på att få gjord när Molly låg på skötbordet i full färd med att bekanta sig med kaninerna som hänger ovanför. Nu är hon relativt nöjd i babysittern bakom mig och jag unnar mig själv lite datortid med två händer! Det är i och för sig en syssla som är genomförbar med Molly i selen, men än så länge är hon nöjd.

Helgen har varit kalas på det här stället. Vi hade några jobbiga dagar från och med torsdag då det strular lite med Molly på alla möjliga och omöjliga sätt, men vi håller ut och emellanåt känns det bättre och mer genomförbart. Men det bästa med helgen var vår lördag! Först blev det fika på stan med en hel massa folk. Tre barnfamiljer på ett fik kan ju gå precis hur som helst, men det gick jättebra! Tack vare att Moa hade leksällskap i trappan kunde vi äta och fika i fred! Lovely. Eftermiddagen och kvällen var pricken över i´t när Linda, Calle och Lisen var här. Tjejerna lekte och vi fick känna oss som vuxna! Det kändes nästan som om livet var som vanligt där en stund. Fullkomligt underbart.




Måndag är för många ångestdag, men för mig, idag, är det inte det. Jag ser fram mot den här veckan! Framförallt eftersom att vi ska träffa så mycket folk! Me like!
Måndag: chill, bvc, ladda för veckan
Tisdag: träffa Emelie och Mio, mamma kommer hit (hon kan inte slita sig, och jag tackar och tar emot)
Onsdag: mamma är här och jag ska få massa nytta gjort
Torsdag: påskfest på dagis och firande av svärmor som fyller år
Fredag: middag hos Jimmys farmor och farfar
Lördag: påskfirande i Ängelholm
Söndag: åker till Vaggeryd och inleder Smålandsvistelsen med att fira Alice som fyller 6 år.

Förresten, med tanke på att vara übereffektiv, man KAN gå på toa och amma samtidigt. Förena nytta med nöje liksom... Och det är även väldigt effektivt att sitta på toa när man har en liten som kaskadkräks när hon ska rapas, för då spyr hon ner i toaletten... Ingen kommentar om vårt nya liv.... haha

För övrigt börjar mitt blå finger anta en aningen gul ton såhär lagom till påsk...

Det är något jag lärt mig av att vara förälder. Småbarnsförälder framförallt. För om jag mot förmodan någon gång får några minuter för mig själv, så är valet inte särskilt svårt vad jag vill göra. Just nu till exempel. Moa är på dagis, Molly sover i vagnen utanför och om jag får välja mellan att sitta lite vid datorn med TVÅ lediga händer, ramla ner i soffan eller gå på toa i fred så gör jag hemskt mycket hellre det än ställer mig och diskar! Det kan jag göra när Moa är hemma eller när både jag och Jimmy är här. Men helt egen tid, då behöver jag stänga av alla motorer. Snart är det BVC som gäller, och det blir buss dit. Det är skönt. Det är mycket man kan göra när man åker buss som man inte kan göra när man kör bil. Dagdrömma, läsa en bok, eller helt enkelt glömma bort vart man ska. Stadsbussarna kör ju bara sin runda, så till slut kommer jag ju hem även om jag glömt hoppa av där jag skulle... Det är bra när man är så slut och väck i huvudet som jag är för tillfället :)
Igår hade vi min syster med dotter här. Vi har en hel hjärna tillsammans konstaterade vi. Jimmy höll inte med. Han tyckte inte ens vi hade det. Känns bra. Hahaha. Kanske inte i och för sig. Det händer alltid konstiga men ack så roliga saker när vi är på samma plats samtidigt. Igår var vi ute och bar barnvagn t.ex. Resultat: ASGARV, nötter på marken och ett stort svullet och blått finger. Min hjärna är alltså inte hel idag eftersom att syster inte är kvar, därför kan jag inte dra hela historien. Men det finns bildbevis. Nästa inlägg kanske får presentera detta... Nä, nu ska jag ta min halva hjärna och ge mig ut i friska luften och se om det gör någon positiv inverkan. Målet idag är att hålla sig vaken...

Lite parallell mellan livet och detta inlägg. Många olika tankar i luften men bara ett inlägg. Precis som in real life. Många olika projekt på gång, utan koppling, men under minimal tid. Som till exempel att plocka i ordning hjälpligt samtidigt som man äter frukost, ammar och kammar håret. Och just det ja, förklarar varför man inte kan gå till dagis i pyjamas och en uppochnervänd jacka. Nattens klurerier; "Kropp mot kropp". Det finns ett spel som heter "Upp till bevis" vilket innehåller ett moment som heter "Kropp mot kropp". Det är en lek vi praktiserar nattetid här. I spelet går det ut på att två personer ska klara så många kroppsdelspusseluppmaningar som möjligt innan man ramlar ihop i en hög på golvet, t.ex. tå mot knä, hand mot öra, rumpa mot bröst o.s.v. Som tur är har Molly inte riktigt de kraven på kroppsdelar. Hon nöjer sig med mammas haka mot Mollys panna. Eller möjligen näsa mot näsa. DÅ kan hon sova. Och jag har vant mig vid denna lek, varpå jag sovit hjälpligt 23-03 samt 04-6:30. Visserligen slutar det emellanåt på samma sätt som i spelet, jag ramlar ihop i en hög på golvet...
När det var dags för frukostamning framför Nyhetsmorgon möttes jag av ett reportage om att sömnbrist kan leda till allvarliga sjukdomar. Upplyftande! Förresten så klurade jag under 3-amningen på varför man väljer att ha följande program; "Godmorgon Sverige", "Godmorgon Sverige", "Go´kväll", efter varandra... Ingen dag där emellan?`På natten är hjärnan högaktiv i alla fall.
För övrigt läser jag en HYSTERISKT ROLIG bok som alla småbarnsföräldrar (och så klart även andra) borde läsa. Antingen p.g.a. den höga igenkänningsfaktorn eller för att få förståelse för hur det är att vara småbarnsförälder. "Ketchupmamman" heter den. TACK snälla E för detta tips!!! Dagens citat ur ordlistan i denna min nya bibel:
"Föräldraledighet = felstavning av orde slav"

Och även ett litet stycke om det här med en bebis som har ont i magen...:
"På BVC säger de att det kan vara en bra idé att dra ner på juice, kaffe och choklad. Jag försökte förklara att vi än så länge varken gav henne varken det ena eller det andra, men tydligen är det jag som ska straffas fast jag inte alls har ont i magen. För enligt vissa rön är lösningen att mamman justerar sina matvanor. Det är väldigt enkelt. Man börjar lite försiktigt med att utesluta kända magknipsvaror ur kosten. Förutom kaffe, juice och choklad så ska man undvika räkor, lök, tomat, starka kryddor, vingummi och allt som smakar gott. Sedan utesluter man allt som kan innehålla spår av mjölk och slutligen får mamman inte äta någon maträtt vars namn innehåller en vokal. (...) På BVC rekommenderar de även mirakelmedicinen minifom mot spädbarnskolik. Att det är en mirakelmedicin betyder att den antagligen bara funkar för troende." (Lindell, 92)

Nog om det. Dags för minifom och 9:48-amningen innan jag sätter på koffeinfritt kaffe (för att motverka ont i magen på Molly) och lite mjölkfritt fika bestående av... ee.... ja, något utan vokaler i.

Så är det. Det är DÄRFÖR jag glömmer vad jag sagt, gjort, inte gjort och så vidare. Och blandar ihop M1 och M2. Det får nog bli till att skriva ut namnen helt tills hjärnan hoppar tillbaka på rätt plats! Det är såklart Molly som fått mjölkdomen och inte Moa! Hon har ju kommit ur sitt och sitter fast i laktosträsket för närvarande... Så var det med det. Nattens grubblerier handlade om logiken i namnen på glassbilen och bokbussen. De är ju ganska logiska, glassbilen är en bil som kommer med glass och bokbussen är en buss som kommer med böcker. Men varför heter det i så fall husbil? I och för sig så är det ju en bil som innehåller någon form av hus, men ändå... Man blir dum av att inte sova på nätterna. Och glömsk! Och allmänt virrig... Dagen idag får väldigt gärna fortsätta i samma harmoniska stil med en Moa som aktiverar sig jättebra själv. Även om det betyder att hon målar i mina böcker med kvarglömda pennor (har jag sagt att jag är glömsk???). Jimmy ska nämligen vara borta heeela eftermiddagen och kvällen. Det är inte annat än att jag är lite nervös... Men det glömmer jag nog ganska fort när han väl kommit hem... ;)

Det är nog ungefär så det är. Bara. Kvaliteten på tillvaron sviktar emellanåt. Men jag vet att det går över. Jag kommer inte alltid att behöva SITTA upp hela nätterna. Varför inte sova i liggande läge?! Varför? Vi kan inte turas om heller, eftersom att M1 också är vaken nattetid.... Jaja... Vi har också fått en mjölkdom på M1. Så här ser vår prickiga korv ut idag. Här ser det ganska snällt ut mot hur det ser ut i verkligheten. Mage, rygg, armar, ben, ansikte, allt.



Jag tar inte domen jättehårt eftersom att jag vet hur det fungerade sist, men viss mat sörjer jag. Ost till exempel. Men, så länge jag vet att jag har ett val, att sluta amma, är det överkomligt. Det gäller allt just nu. Man har alltid ett val. Jag kan öppna dörren och gå härifrån och komma tillbaka om ett halvår. Det är ett val jag har. Skulle jag göra det? NEJ! Men valet finns. Det är alltid en tröst.
Det är svårt att se de ljusa stunderna genom sömnlöshetens ögon, men när jag tänker efter var helgen riktigt mysig stundvis. Till exempel var vi på Busfabriken i lördags med W och E.



Nu är det ny vecka, och jag ska verkligen försöka att tänka positivt. EN dag i taget och det blir bättre och bättre. Varje dag framåt är en dag närmre när allt fallit på plats! Våren kommer mer och mer, M1 lär sig mer och mer och M2 växer till sig och blir mer och mer kontaktbar. För övrigt håller jag på att plöja "Vänner-serien". Också försöker jag låta bli att tänka på att om jag jobbat fortfarande hade jag varit på Mallorca nu med treorna som har praktik där nere......... *F**K*..............

...som till exempel att "Scrubs" går vid 4-tiden... Vi har haft några jobbiga, vakna nätter här, men nu börjar det ordna upp sig! Inatt t.ex. sov M1 hela natten i sin säng, vilket gjorde att J kunde gå upp när hans klocka ringde, göra sig i ordning och äta frukost innan han väckte henne och gjorde henne i ordning. M2 sov i sin säng till klockan 4 och åt vid 1, 4 och halv 8. Fullt godkänt! Får jag bara sova på mage, så sover jag väldigt intensivt. Kan inte sova på mage med M2 på mig... lite svårt.

Dagarna som gått sedan denna vecka inleddes har varit långa och ensamma, men bra. J har dykit hem vid halv 7-tiden på kvällen och det kan vara ganska långa timmar i ensamhet. I måndags när jag hämtat M1 på dagis hade vi en riktigt mysig stund. Vi stannade till vid lekplatsen på vägen och sedan åt vi mellanmål ute! I solen.



Som tur var, var M1 på gott humör och kom igång att leka riktigt bra på eftermiddagen. Och det GÅR att stå och amma en bebis samtidigt som man vaktar en (snart) tvååring som diskar... tro mig! Mysigast är när de ska leka tillsammans. Eller i alla fall när M1 ska leka med M2. Och mammans hjärta blir varmt när M1 lägger sig på golvet vid M2 och säger "Hej gumman!" Här får M2 åka med M1 i hennes båt...




Dagen igår var också lång, men bra! M1 fördrev tiden hos J:s farmor och farfar på förmiddagen medan jag hade besök av E. Det var inte igår, men som tur var känns det alltid som att det var just "igår" när vi väl ses! Vid lunch fick jag snika in mig på ett hörn vid middagsbordet hos J:s farmor och farfar och sedan packade jag ner tjejerna i vagnen och åkte buss till J:s mamma med sambo som flyttat till Bäckagård. Där var det lyx på högsta nivå! Det gör ju så mycket att bara ha sällskap och dela ansvaret med någon! Vi gick en promenad till svärmors sambos mamma och fikade där. M1 var överlycklig, hon hade katt!
Väl hemma i nya lyan igen tog de hand om tjejerna och jag fick lägga mig i badet. Helt fantastiskt! Tänk att så lite kan betyda så mycket. När jag var färdigbadad fick M1 också hoppa i...



Idag är M1 på dagis, M2 står utanför dörren och sover och jag väntar på fikasällskap! Mysigt värre. J slutar tidigt och det känns som att det kommer bli en bra dag!

När man badar badkar och inte kommer någonstans hoppar den filosofiska delen av hjärnan igång på mig. Jag kom att tänka på ett Vänneravsnitt, kommer inte ihåg vilket, men de gafflar i alla fall om vem som bryr sig mest om Ross´ son Ben eller något i den stilen. Phoebe säger något om att "Stackars Ben som har så många som älskar honom"... (ironiskt då såklart) Barn kan verkligen inte ha för många vuxna (och barn för den delen) i sin närhet som älskar dem! Och bryr sig om dem. Signifikanta vuxna, de är verkligen viktiga! Både för barnen och för föräldrarna... så de kan bada badkar ibland ;)
En annan tanke är den här "tävlingen" om vem som är tröttast och har det värst och så vidare. På den nivån som man hamnar när man argumenterar med att tänka på barnen i Afrika om man inte äter upp sin mat. Blir de mer mätta om jag äter upp min mat? Blir jag mindre trött för att de som har fem barn säkert är mer trötta än jag? Blir de som fått sitt första barn mindre trötta för att de tänker på mig som har två? Och tycker jag att situationen är mindre jobbig för att jag tänker på de som inte kan få några barn? Skulle inte tro det! Min situation är min situation och jag upplever den som jag gör!
Nog om det. Time to ta tag i dagen!

Nu så finns det lite tid. Inte ofta och inte mycket, men nu finns lite... Hoppar tillbaka lite i tiden, men är bara tvungen att visa lite hur mysigt det trots allt var när vi bråkat med bussen och tagit oss till L med gossarna M*2. M1 fick sig en åktur mellan fika, bus och lek.


Här en bild på flickorna Karlsson:


Och lite systermys...


Fredagen var en ganska mysig dag trots noll sömn och allmän berg-och-dalbana i humöret. En helt vanlig frukost hos familjen Karlsson, och självklart ska man ha "pälm" på sig när man äter... eller? Efter frukosten blev det liten familjeutflykt till Galgberget...


Lördagen ägnades åt goá vännen E med M1:s "kille". Söta E passade på att låta M2 bekanta sig med bebisen i magen och övade lite på att ha två barn... M2 verkade trivas UTMÄRKT!


M1 och W lekte och myste om vartannat. KRAAM!


Idag har M1 varit hos sin farmor och vi har haft kvalitétstid till 100%. M1 njuter av all uppmärksamhet från farmor och vi av lugnet... TACK! Passade på att ta lite mysbilder:


Det är tröttsamt att vara med på bild...


Jaa... Då var alltså en vecka slut och vi blickar framåt mot nästa. En dag och en natt i taget och det kan bara bli bättre, i alla fall nätterna. Det är inte mycket sömn i huset just nu vilket påverkar allt och alla, men vi gör det allra bästa för att hålla humör och tålamod uppe. För tillfället ligger M2 i sin säng (kryss i taket!!!) här i gästrummet, J i sängen i gästrummet och jag vid datorn i gästrummet. Funderar på att hyra ut resten av lägenheten...
Veckan som kommer känns som den första riktiga veckan med vardag. Det ska bli spännande. Jag vänjer mig mer och mer. Känner att jag har gröt i huvudet till tusen, så jag ska nog inte skriva mer. Det blir ju inget vettigt ändå...! Det piper lite från sängen, börjar bli dags för mat kanske... Nä, skriver mer när hjärnan hunnit ikapp en annan dag. Tur att jag levererar lite bilder när kvalitetstext uteblir...

Alla nätter är inte som man vill. Typ natten till idag. Och alla dagar är inte heller riktigt som man vill. Som delar av dagen idag. Sedan om dagen idag hade varit som jag vill om jag sovit inatt, det vet jag ju inte. Kanske har dagen idag varit helt okej, men sedd genom glasögonen utan sömn så var den inte det... Ibland när jag bloggar skriver jag det jag vill skriva, ibland skriver jag det folk vill läsa och ibland önskar jag hett en anonym blogg någonstans. Idag gäller nog alternativ två och tre. J var i alla fall ledig idag, eller ledig och ledig, det är han aldrig, eftersom det hänger en stor fet uppsats över honom (oss!) som ett olycksaligt snökaos a´la 2010... men han hade inget schemalagt. Därav blev det en tripp till Galgberget där M1 fick åka rutschkana, elefant och gunga en massa. Hem, lunch och lite lek. M1 bäddade dockan upp och ner ur vagnen och utbrast emellanåt "Mysigt!". Härliga unge. För att J skulle få LITE av det han måste göra gjort packade jag ner tjejerna i dubbelvagnen, på med regnskyddet (ja, det regnade här idag!) och begav oss till J:s farmor och farfar för att lämna tillbaka en massa numera tomma matlådor. Som tur var var M1 lite småtrött, och satt därför i vagnen hela vägen dit! (I hela 20 minuter!). Lite lek, sitta-still-i-soffan och sen lite fika innan vi begav oss tillbaka. M1 inte lika trött... men jag fick henne att sitta i vagnen till Ica. Därinne gick hon loss för allt hon var värd! Hon körde korgen och jag M2. Tack och lov så gillar M2 att ligga i vagnen! M1 shoppade loss som aldrig förr av varorna närmast golvet, och till sist sprang hon med korgen förbi de meterlånga köerna och ut på parkeringen. Korgen följde inte med hela vägen som tur var. Sen skulle vi gå hem. Ingen kommentar. Väl hemma skulle vi gunga. Fine. När M2 tröttnat och det var dags att bege sig upp och in ville M1 annat. "Ligga här" var hennes helt plötsligt enda fras och mamman fick snällt stå och titta på när hon låg lite här och där på väg från gungan till ytterdörren.


In och hålla näsan över ytan och räkna till 1000 en miljon gånger och till sluuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut kom J hem från fotbollen.
M1: Är pappa?
Mamman: Pappa spelar fotboll.
M1: IGEN
Jaa... igen...
Nu, fredagkväll.

Saker som är mycket, mycket lättare och mer genomförbara med en bebis än en bebis och en 2åring...:

*Gå en RASK promenad, hur länge man vill, vilket jag precis gjort! Utan att titta på varenda liten sak på vägen och gå 20 meter åt fel håll varannan minut...

*Strunta i att laga middag och bara äta fil, eller frukt eller ja... Liten bebis får ju mat ändå!

*Anpassa sig helt efter bebisens dygnsrytm utan att behöva tänka på att behöva vara pigg och alert på morgonen då det stora barnet tycker man ska vara vaken.

*Låta bebisen skrika när och hur mycket den vill utan att behöva ta hänsyn till äldre syskon (framförallt kvällstid)

*Sitta och fika på stan eller hemma hos vänner i all evighet utan att behöva passa dagistid eller roa uttråkad tvååring...

*Ligga i soffan och titta på film... dygnet runt


Det finns säkert en miljon saker till... men det får räcka för nu. Varför och åter varför hade jag inte vett att uppskatta detta förra gången??? ;)

Inser att bilderna från helgen är på tok för många för att kunna publicera alla här! Jag får helt enkelt hänvisa till de bilder syster min lagt ut på facebook... (Ni som har henne där vill säga). Om ni inte nöjer er med de jag har nedan vill säga. Familjehelg har det varit nämligen. J kom och gjorde oss sällskap i Vaggeryd i lördags. Söndagen ägnades åt pulka, bus i snön och korvgrillning i trädgården! Vansinnigt gott och trevligt. Den enda som saknades var brorsans A. Det finns vissa likheter mellan bror och systerns äldsta son... Bror är något mer försiktig dock... Kanske beror på de 20 år som skiljer dem åt?
Bror:

Systerns äldsta:



Stackars nyopererade systermannen M stod för grillmästeriet:


Väl hemma hos mor och far passade M1 på att sätta den trotsiga sidan till. Tur att asfalten tittar fram lite här och där när man tycker det är roligare att sitta ute på garageuppfarten än inne...


Igår tog således Vaggerydsvistelsen slut, och det på ett oväntat sätt. Eller med diverse missöden kan väl sägas. När bilen var packad och tjejerna iordninggjorda för hemfärd startade inte bilen... Tack vare goda grannar, rätt kontakter och en skopa tur löste sig uppstart med husvagnsbatteri och batteribyte på pappas gamla jobb smidigt och vi kom hem till slut. Väl hemma var jag rätt mör. M2 verkar fått ont i magen och vägrar bestämt allt annat än att bli buren. Då skriker hon bara lagom mycket istället för GALLSKRIK vilket blir resultatet om man lägger ifrån sig henne. Man kan bli trött av mindre. Även nattetid gäller detta närkontaktbehov vilket resulterar i på tok för lite sömn för mamman som förvisats till gästrummet på heltid samt vansinnig spänningshuvudvärk. Det är inte så att man slappnar av när man har en bebis sovande PÅ sig hela nätterna... Sedan lägger vi till x antal bajsblöjor på det och sömnen är ett minne blott. Det är lite ensamt att sova i gästrummet... Vårt tv-rum är överflödigt för tillfället...
I eftermiddag har M2 gjort premiär hos farmor och H på andra sidan stan. Mysigt med sällskap och god fika!


Nu ska jag snart hoppa in i duschen och sedan hoppas på en bättre natt än den till idag. Imorgon är en annan dag med nya utmaningar. En dag i taget och helt enkelt acceptera att livet är som det är ibland. Tanken jag har med mig från tiden då M1 bara skrek och vägrade ligga ensam är "Det går över!"... Varje dag är en dag närmre tiden då det gått över...
Såhär ser vi ut ikväll i alla fall:

Jodå, lite samarbetsvillig är lilla mammas dator minsann. Här flyter livet på och dagar och nätter ihop. Båda små krånglar nattetid och jag börjar mer och mer se ut som en zombie... Why not liksom. Vad gör vi då i de Småländska skogarna...? Början blev lite oplanerad... Syster med alla barnen dök in för att få sällskap i all ensamhet i onsdags kväll. Systers man hamnade nämligen på sjukhuset med inflammerad blindtarm och innan vi visste vad felet var hann vi bli ganska oroliga och syster ville således ha sällskap. Också ville hon (och barnen) gosa bebis. Såklart.


Igår var det torsdag (jag måste påminna mig själv för att hänga med i svängarna) och då hade vi lite fikabesök av mammas väninna. M1 har fått fram min gamla docksäng och gissa om hon blev förtjust när hon fått en ny docka i sängen! Perfekt avlastningsplats för M2!


Idag har jag gjort något så lyxigt som att gå till frisören! I 2,5 timma fick jag sitta i lugn och ro och bli omhändertagen och dricka te. Lovely! Jag får väl lägga upp en bild på resultatet så småningom... Måste bara piffa till mig lite i så fall! (Är det världens värsta och mest "käcka" uttryck eller??? hahaha piffa till...). I alla fall. Jag dök ner i skvallertidningarnas värld, vilken är den värld frisörsalonger verkar befinna sig i, och hittade faktiskt en del tänkvärda skriverier. T.ex. var det en kändis som konstaterade att barn är detsamma som slaveri. Att skaffa barn alltså. Och jag håller nog med. Och det ska väl vara så! Skaffar man barn är man deras slav, livet ut! Oavsett om barnet är 3 veckor och gallskriker nätterna igenom och kräver att vara i famnen dygnet runt, om barnet är 2 och vill ha all uppmärksamhet i världen eller om barnet är 27 år och flyttar hem igen med två egna små barn. Som förälder är man slav! Acceptera! Jag ska försöka... Egoism och föräldraskap går inte ihop. Ever. Skulle kunna skriva en hel uppsats i ämnet, kanske ska göra det också... någon gång.

Resten av dagen idag blir social. I skrivande stund dök systers äldsta upp. M1 sover ute i vagnen, M2 kräver famnvistelse vilket hon får av sin mormor så att jag kan sitta vid datorn och således försätta mor min i slaveri... Om ett par timmar kommer min mormor, moster samt kusin för att inspektera M2. Kvällen ska ägnas åt syskon. Systers man får komma hem från sjukhuset idag och bror vår kommer också hit från Helsingborg i helgen. Men om vårt sällskap duger åt honom eller inte, det återstår att se...

Nu har jag introducerat Smålands vita skogar för M2. Eller, ja, jag ska! Vi dök hit idag nämligen, landade vid 17:30. Det blir lite så vissa veckor. När mannen har skola och jobb fem veckodagar av fem möjliga och fotboll fyra av fem möjliga. Då passar vi tjejer på att bege oss någonstans där vi har sällskap och 100% hjälp. Att bo med mina föräldrar några dagar som gör ALLT för mig och mina barn är världens lyx när den behövs som mest! Dessutom har inte hela min familj sett vårt senaste mirakel, så det passade ju bra då. Och vad smäller högre för M1 än att få busa med kusinerna? Det smäller lika högt för mamman att få sitta i lugn och ro i en soffa vill jag lova. Nu nattas M1 av mormor och M2 inspekterar tv-utbudet hos morfar. Och mamman får lite datatid. Inga bilder dock. Befinner mig ju vid mors dator där inga bilder värda att visas upp finns. Ännu. Jag har kameran med mig, och ska vara här några dagar, så det kommer säkert. Om datorn samarbetar. Den är inte riktigt så snabb som jag önskar. Klockan är endast 20:23, men jag funderar redan på att gå och lägga mig. Det är en märklig ekvation det där att få barn. Kroppen är i sämsta möjliga fysiska skick (nja, eller nästan i alla fall, konditionsmässigt och så bl.a.), man har inte sovit på flera veckor och ändå ska man förväntas orka tredubbelt så mycket som i vanliga fall. Är det någon gång man behövt vara i världens bästa fysiska skick och vara sjukt utsövd så är det nu. För att orka med två små. Då är Vaggeryd skönt. Jag ska njuta. Och kanske blogga lite då... We´ll see...