tildisen

Det är ungefär så långt min hjärna sträcker sig, och det är inte fy skam det! Natten inget roligt... alldeles för många vakna M här hemma. I plural. Alla "M" i hemmet helt enkelt. Det äldsta M:et, således jag själv, lider mest av uteblivna sömnen, och det har väl bara börjat antar jag...
Om natten var misslyckad var i alla fall dagen lyckad. Vi började dagen med att ge oss iväg för att införskaffa fika till dagens gäster. När J sedan hade match tog han med sig M1 till gammelfarmor och gammelfarfar och jag och M2 stannade hemma. Tänkte mig lite sömn, men det tyckte inte hon. Dagens djur hon verkar identifiera sig med: blodigel. Dagens offer för blodigeln: jag. Därför får det bli som det blir. Dagens besök blev i alla fall mycket trevligt! Kära vänner som vi ser alldeles för sällan p.g.a. skåneland. M och K "lekte" delvis och vi andra njöt av vuxensällskap. I alla fall jag! ;) P-L njöt nog mer av bebis...



När J sövde M1 ikväll tog jag med mig M2 till Maxi för inhandling inför veckan som kommer. Därefter mumsade vi pizza, för sista gången på ett tag. Imorgon mars, imorgon hälsosammare liv! Nu lugn och ro med M1 i sin säng (hoppas hon stannar där resten av natten inatt!) och M2 på J som avnjuter nya tv:n i vårt nya vardagsrum, f.d. gästrum... Varför ha en 4a när vi bara utnyttjar två rum... I alla fall kvällstid... haha...



Dagen imorgon blir vardag på högsta nivå. Jag ska lämna på dagis för första gången med två töser. J kan dock hämta, skönt! Sedan har han jobb igen som sitter ihop med träning, så eftermiddagen blir ensam och kanske lång för alla M:en Karlsson. Hoppas på gott humör från de två yngsta, vilket är det som bestämmer humör på det äldsta. Ibland tycker jag hjärtligt illa om fotboll. Och ibland tycker jag hjärtligt illa om att ha gett upp allt i mitt liv som fick mig att leva upp. Det är då jag ifrågasätter vad vi gett oss in på. Men jag tänker positivt. Man har alltid ett val. Och det hjälper ALLTID att kramas!
Nu, sängen. Hoppas på god sömn i mer än 10 minuter i taget...

Två döttrar. Jag kan inte riktigt smälta det. Det är kärlek! DE är kärlek. M2 har kommit in i vår tillvaro och M1 har vant sig vid henne. Vi landar helt enkelt!


Då har vi lördagkväll i vårt nya liv. Hur länge är livet nytt? Helgen hittills började igår känns det som, igår morse. M1 var på dagis och vi hade lyxmorgon med nybakade scones till frukost och mystid med M2 innan mor och far dök in. Min käre far har inte sett M2 förrän igår nämligen, därav detta besök. Dagen blev inte riktigt som tänkt, då jag inte mådde helt hundra och begav mig till vårdcentralen för provtagning. Förväntade mig något i stil med järnbrist, men fick en remiss till akuten istället. Vilket blev sjukhuskläder och miljoner prover och till slut remiss till förlossningen. Vid halv 5 kom jag äntligen hem, inte något klokare och inte något piggare heller. Men mycket hade i alla fall uteslutits.
Kvällen igår började trevligt med fläskfilégryta (en av få rätter jag KAN laga som oftast dessutom går att äta) men slutade lite struligt med att M1 vaknade och J fick försöka natta om henne. Under tiden (det tog ett tag) åkte mamma och pappa hem. Natten fortsatte i samma stökiga stil. J satt uppe med M2 och såg curlingfinalen, vi har fått till en ny tv i gästrummet nu, tack pappa! Vid 3 gick han och la sig och jag matade. Samtidigt vaknade M1 och låg sedan PÅ mitt huvud och sov i vår säng. Klockan 7 ville hon gå upp idag. Vi var helt slut. Därför har vi legat i soffan hela dagen idag känns det som. Som sällskap hade vi två filmer. Först vår bröllopsfestfilm. Åh vad underbart att se! Så mycket känslor och så mycket nostalgi och så mycket lycka att se den!!! Tänk om man kunnat uppleva den dagen igen!!! Sedan såg vi även BB-filmen för M2. Mycket känslor där också. Men inte jättemycket filmat p.g.a. dramatiken.
Middag och eftermiddag har vi tillbringat hos J:s farmor och farfar. Underbart att få gå bort och bli bjuden på middag, underhållning av M1, eftermiddagsfika och dessutom rester med sig hem! TACK! Love them! Sedan dess har det bara varit allmänt familjemys här. M1 har underhållit med piano t.ex. Hon är så sjukt duktig! (man FÅR skryta om sina barn... eller?) Hon sjunger numera hela Blinka lilla stjärna, Imse vimse spindel, Lilla snigel, Björnen sover och Bä bä vita lamm! Och hon kan färgerna blå, röd, grön och gul. Dessutom räknar hon till tio. Och ungen är inte två år! *Stolt*


Nu har vi bänkat oss i soffan med dotter ett i sin säng i sitt rum och dotter två i liften i gästrummet och vi i mitten. Vi ska plocka ur varenda sötsak ur skafferiet nu, för det som inte är slut imorgon slänger vi ut. Från och med mars början ska här levas sunt!! *svälj* Wish us luck!

Nu blir det det inte. J söver M1 och jag sitter i gästrummet med M2 och hoppas på tystnad och lyckad nattning. Dagarna rullar på och supernannyn har åkt hem för sista gången. På ett tag. Det är nästan så att jag får dåligt samvete när jag berättar för folk att jag har mamma boende hos oss som hjälper till med allt, men det tänker jag inte ha. Det är bara att njuta, tacka och ta emot och ladda batterierna. Det är ju ingen långsiktig lösning, utan lite hjälp på vägen bara.
Besöken börjar rulla in och jag är väldigt tacksam för det! Jag måste träffa folk och få lite socialt utbyte! Ibland känns det som att jag är inlåst här och knappt finns. Jag tänker skylla på snön där. Delvis. Så, det sociala livet som så sakta börjar vakna tas tacksamt emot! Nu i veckan har J:s mamma med sambo varit här och tittat på det nya barnbarnet och igår var jag hos L och fikade och snackade av mig lite. Vi har våra förstfödda med fem dagars mellanrum och våra andra med en dags mellanrum, så vi är verkligen i samma situation. Skönt ibland med någon som vet precis hur allt är. Idag har kära E varit här! Härligt! Vi har våra förstfödda med tre månaders mellanrum och våra andra med tre månaders mellanrum. Häftigt! Alltså är hennes andra fortfarande kvar i magen. Det var i alla fall väldigt härligt med hennes besök! Saknat det ju. Tur det blir fler när hon nu snart ska gå hem igen.

Det här med att ge sig iväg med två barn vågar jag inte riktigt börja fundera på än. Igår var jag, mamma och tjejerna på stan. Det var supermysigt och härligt på alla sätt och vis att komma ut och få frisk luft, se folk och känna lite puls! Men jag inser att jag INTE kommer att ge mig på det ensam. Inte med två. Inte på ett tag i alla fall. M1 tycker inte det är roligt att sitta i vagnen, utan springer helst fritt åt alla håll och kanter. Och hur tar man sig från bilen, 100 meter, till huset, upp för trapporna och hem ensam? Med ett pyre i babyskydd, eventuellt vagn och en virrpanna till M1 som springer fram och tillbaka, upp och ner och runt igen. Det blir en utmaning när vi kommer så långt. Detta leder till vissa dilemman. Exempelvis det här att tacka stort JA till hjälp med lite avlastning av M1... Visst, det hade varit gudomligt skönt att låta henne få vara hos någon och leka en hel dag vilket ger mig egentid med M2. MEN. Projektet att göra i ordning och klä på två små alla vinterkläder som krävs, släpa ut dem till bilen som måste skottas fram varje dag, och köra för att lämna henne ett par timmar, det känns inte som det är värt det. Inte just nu. När jag vant mig vid två och när snön försvunnit, då känns det säkert annorlunda. Smidigare då om någon kommer hit. För den energi jag gör av med genom att åka iväg, det är den mängd energi jag sparar under den tid jag får vara ensam, och då kvittar det kanske. Vad vet jag. En teori.

Gårdagen med fika hos L och statsbesök var väldigt trevlig, men det tog enormt på krafterna. Fysiskt. Och när fysiken strejkar sätter det sig till slut på psyket... eller? Lite nere och så blir jag då. Men inte idag. Skönt det. Jag tröstar mig med att det är hormoner. Känns alltid bra att skylla på något. Mitt hatobjekt nummer ett just nu, snön, kan man inte skylla på någon. Tyvärr.

Kvällens gröttime hos familjen Karlsson var en rätt rolig historia. M1 vägrade vilket ledde till att J hade hennes ena haklapp på sig och efter varje sked gröt fick hon en fruktansvärd grimas av mor sin vilket hon tyckte var hysteriskt roligt. Pedagogik? Nja... jag vet inte det. Men det funkade!
Nu är det bajsblöjbyte på M1 som just vaknade. Hörs och skrivs. Då med bilder. Kanske ;)

...men nästan! Vi lever på så gott det går, och det går! Ibland väntar jag på att kaoset ska bryta ut, men än så länge *peppar peppar* har det inte hänt! Väldigt skönt. Nätterna är lika spännande varje kväll när jag lägger huvudet på kudden. Ska jag få sova i min säng eller blir det gästrummet för mig och M2 inatt? Hon kommer i vilket fall att kosta oss en ny tv. Redan. För efter att M1 somnat på kvällen kan vi inte vara i tv-rummet eftersom att M2 väcker henne så fort hon öppnar munnen. Så kvällstid efter att M1 somnat stänger vi in oss i gästrummet. Som tur är går ju OS på nätet också...
M1s dagis är stängt p.g.a. rasrisk av tak, så p.g.a. ersättningslokal får hon vara hemma. Varför strula till hennes nya tillvaro ännu mer med nya lokaler och nytt folk?! Nu har jag den eviga turen att ha lite sällskap ett par dagar av mamma igen. Skönt! 3 vuxna är lagom på 2 barn... Jag blir bara så trött när hon är här, för då slappnar jag av. Eller så är det för att jag gått min första ordentliga promenad i det härliga vädret idag. Vem vet? Tänkte slänga in den sista magbilden för den här graviditeten. Den som är tagen efter bebisen...

Hörs en annan dag! :)

Hos oss just nu. M2 ligger i liften och vilar middag och M1 vilar med pappa i soffan. Skönt. Jag ska bege mig och göra dem sällskap!




Natten är överlevd och förmiddagen ägnades åt den sjuka mängd snö som fallit inatt. Dagens os-gren? 100 meter småbarnsfamilj! Vi försökte gå en sväng med M1 på pulka och M2 i vagn. Vi fick ge upp, vända och gå hem. Men en rejäl portion motion och frisk luft fick vi med oss! Gott. Där någonstans i snön har M1 fastnat.


Mycket skönt att komma in, och då fick vi besök av farfar! Jättemysigt! Annars är ju den här besöksdiskussionen ganska het... Vem och när ska komma och hälsa på... BVC är ganska restriktiva med tanke på alla infektioner som går och går och aldrig kommer till dörren... Men är man frisk så varför inte?! Jag är utsvulten på social kontakt!


Det är ganska skönt att känna att vi faktiskt fixar vårt nya liv trots att nannyn begett sig hemåt för permission. Nä, nu blir det soffan.

Det är hur jag skulle beskriva vår sömn på det här stället för tillfället. Eller vår "icke-sömn".
Men hon är söt, så jag förlåter henne...

Man får passa på när tillfälle bjuds! Jag sitter här i världens mest lyxiga tillvaro! Om jag hade fått höra av någon annan när jag fått mitt första barn att "det är ju INGA DIMMER att bara ha en liten bebis" hade jag förmodligen slagit ner denna någon. Men nu är det precis så jag känner! Det är ju (just nu *peppar peppar*) ingenting att ha en liten bebis! Hon bara äter, sover och ligger och tittar ju. Jag vet att det kommer att ändra sig fortare än kvickt, men just nu känns det så. Det är nästan, men bara nästan, som jag är lite rastlös. Men å andra sidan står klockan still så fort jag sitter med henne i famnen och med varje sinne tar in hela denna underbara lilla person som berikat vårt liv. Nu har vi alltså en M1 (Moa) och en M2 (Molly). Hela bananer-i-pyjamas-familjen samlad fast med M istället för B! Jag tänkte bjuda på några bilder också när jag ändå sitter här och är rastlös. M1 är på dagis, min kära mor, som bor hos oss för tillfället och gör vårt liv vansinnigt mycket enklare än det annars varit, är iväg och jag avnjuter egentid. De bilder som är från förlossning och precis därefter skippar jag. De är fortfarande för jobbiga att se. Kanske inte förlossningsbilderna, men de är inte särskilt smickrande, haha. Men bilderna på M2 därefter. Här är en bild från sjukhuset i alla fall. Vi fick sitta med henne hur mycket, och när vi ville, och när hon fick mat i sonden var hon alltid hos oss. Det finns ingenting som är så vackert som en far med sitt barn! Min underbare make och yngsta prinsessan:


Här har hon precis blivit av med sonden i näsan. Vilken känsla! Jag har fått henne i en "vanlig" BB-balja och ska få ta in henne på mitt rum.


Mycket gosigare än såhär blir det inte. Det är terapi på högsta nivå att få sitta med en liten bebis hos sig och bara slappna av. Tur att det som är kvar av magen fyller någon funktion... haha.


Nu är vi hemma! M1 skrattade och visste inte hur hon skulle bete sig när vi kom hem. Hon tog av M2 mössan och ville hålla henne, också skrattade hon. Vilken härlig reaktion!


Det var underbart skönt att komma hem och få bädda ner M2, ta på henne egna kläder och få göra henne mer och mer till "vår" och slippa se henne som en opersonlig "en-i-mängden" på en barnsal med massa bebisar.



Igår kväll var det dags att inviga OS för systrarna Karlsson. M1 ville absolut hålla bebisen och J var nöjd med att sitta med sina flickor framför tv:n...


Och såhär pigg var M2 idag på morgonen!


Nu är hon inte lika pigg. Efter att ha suttit och snussat på henne här framför datorn somnade hon, och nu gör hon mig sällskap från liften här bredvid. Vilket mirakel!

För övrigt tar jag en dag i taget nu, njuter så mycket jag orkar, och försöker att inte i förväg utgå från att det kommer bli jätte-jätte-jättejobbigt. Vi får se hur det blir helt enkelt. Nu har vi fördelen att ha nanny här dygnet runt, men på fredag åker hon hem och vi får försöka klara oss själva. Det som är lite småtufft är att J har slutpraktik parallellt med examensarbete och är borta mycket. Igår kom han hem 18:30 och var tvungen att sitta och jobba hela kvällen. Framför OS i och för sig, men i alla fall. Det hade varit väldigt skönt att få lära oss det nya livet tillsammans. Men det kommer väl. Denna vecka kvar på praktiken, sedan tar vi tag i nästa situation. Natten inatt har varit godkänd, men inte mycket mer. M2 åt vid 1, somnade inte om förrän halv 3 och sov till 5, men åt inte förrän 6. Sedan sov hon i och för sig till 10, vilket var skönt. M1 vaknade vid 1 och som tur är tog vår kära nanny henne. Jag har hur mycket mat som helst, så jag var tvungen att gå upp och pumpa ur lite vid 5tiden innan M2 behagade äta. Jag vet hur jag skulle se ut i silikonbröst nu i alla fall! Hahaha. De kom som en läglig alla-hjärtans-dag-present till J. Han är helt lyrisk! Jag har dem till och med på kort. Det hade varit något att publicera på bloggen. Men där går gränsen till och med för mig. HAHA. Nä, dags att njuta vidare!

Jag tänkte bara slänga ner några rader från den kaotiska tillvaro som råder. Eller kaos och kaos... ett relativt organiserat kaos får jag väl säga. Som ni alla förstått har vår lilla familj nu utökats med en liten till! Jag hade gärna, gärna skrivit långa inlägg här om hur allt började och hur det gick och bla bla bla, men jag har dels en lånad dator och dels inte så mycket tid, så ni får nöja er med det lilla jag får ner.
I måndags, den dag bebisen var beräknad, vaknade jag av värkar, vilka höll i sig med 5-10 minuters mellanrum från 4:00 måndag morgon till tisdag kväll 22 då vi åkte in. Snacka om att vara uttröttad! Väl inne på sjukhuset fick jag en stark och underbar sovdos och fick sova några timmar. Onsdagen den 10 februari ägnade vi oss åt att föda barn. Hela dagen! Från 5 på morgonen till 20:58 på kvällen då hon tittade ut, vår prinsessa nummer 2! Förlossningen blev hur bra som helst tycker jag, men alla andra tycker att den var långdragen och plågsam! Och det var den kanske. Men det blev inte kejsarsnitt som jag var så rädd för, och därför är jag hur nöjd som helst! Däremot fick alltihop, efter en timmes krystningar, avslutas med sugklocka. AJ som f*n. Men ut kom hon. Jag tänker inte skriva här och nu om min upplevelse av att föda barn, det får bli en annan historia när tid och dator inte är begränsad. Där förlossningen tog slut tog nästa fas vid. Den fasen var inte lika "bra" som förlossningen. Lillan mådde inte bra när hon kom ut, vilket flera av er listat ut vid det här laget när vi fortfarande är kvar på sjukhuset. Hon hade det kämpigt på flera sätt och vi hamnade på neonatalavdelningen. Här har vi varit nu i 4 dagar och vi vet inte hur länge vi blir kvar. Det jag känner för att berätta här är i alla fall att hon fick en tuff start, hon var/är sjuk, men i en sjukdom som går över. Hon har fått behandling som hjälpt väldigt bra och hon kommer inte att få några som helst men av det hela. När den här tiden är över kommer jag säkert att dra hela händelseförloppet mer, men jag pallar inte riktigt just nu. När vi åker härifrån kommer hon i alla fall att vara som vilken vanlig bebis som helst. Hon behövde bara lite hjälp så där i livets början.
Så nu ligger hon i en sal ihop med andra barn och jag i ett eget rum här på sjukhuset. Kraven på livet är inte särskilt stora och jag förundras varje dag över det underbara i en så liten och ny människa! Hon är så gudomlig på alla tänkbara sätt i hela världen! VÅR lilla! Varje dag går utvecklingen framåt och fortsätter det som hittills är vi snart hemma! Jag längtar!!!
Det ska bli väldigt spännande, roligt och utmanande att komma hem och få påbörja det nya livet som tvåbarnsfamilj! Men nu ska jag sova. Man vet ju aldrig hur länge man får göra det nu för tiden... igen.
Men, så fort jag är hemma igen ska jag försöka få liv i bloggen, och leverera lite bilder och mer information och djup i det jag skriver. Lite mer VG/MVG-blogg helt enkelt... Tills dess, håll ut! :)

Så det så! Behöver jag skriva mer än så... ;) Från och med imorgon ska jag ignorera det faktum att vi bara går och väntar. Att jag är en tickande bomb och att alla i min närhet undrar om jag känner något som visar på att det är på gång. Det gör jag inte. Därför tänker jag ignorera det faktum att jag är en tidsinställd bomb.
Dagen idag har varit lång. Jag gick upp vid tiotiden och satt och fikade och umgicks med mor och dotter hela förmiddagen kändes det som. Efter lunch fick mor ut mig på en promenad när M skulle sova. Det var kallt. Annars har jag varit duktig och sorterat foton på datorn idag. Det tog hela dagen. Tänk vad mycket bilder som finns där! Och jag kan inte med att radera dem! Det KAN ju vara så att jag kan ha nytta av dem någon gång till någonting... kanske! I eftermiddag hade vi finbesök av bror och A. Jättemysigt när vår lilla bubbla invaderas av folk utifrån! Det måste bli ändring på det i veckan. Jag måste ge mig ut och träffa folk. J:s utbildning är klar nu i alla fall, och bebisen är vansinnigt välkommen precis när som helst. Nu gärna. Eller nu. Eller kanske nu. Nä. Ingen bebis. Som sagt, från och med imorgon ska jag ignorera det faktum att den borde komma när som helst. Därför är veckan delvis planerad. Lite fika på stan, lite Eurostop, lite jaaa... Okej, inte helt planerad. Men jag ska nog komma på något. Hörs imorgon! UTAN bebistänk...

...när jag beskriver den lyx som intagit vårt liv! Jag tänkte börja med att beskriva två situationer som utspelat sig här hemma idag, så får vi se vilka som förstår.
1: Jag vaknade till vid 8:30, tittade på klockan, vände mig om och sov vidare. Vid 9 tände jag lampan, rättade till kuddarna och la mig till rätta för att läsa en bok. En bok om ingenting och lät tankarna dyka ner i detta ingenting. Jag läste tills jag var nöjd. Då gick jag upp, gick på toa i fred och tog en dusch. Tills JAG inte ville duscha mer.
2: Jag värmde lunchen, satte mig vid bordet och stirrade ut i luften och njöt av maten. Samtidigt la jag lite patiens och löste korsord. När jag var mätt gick jag in i soffan, tog med mig godisskålen och min bok och la mig och läste och åt godis.
Förstår du lyxen? Då är du förmodligen, liksom jag, småbarnsförälder! Vi har nämligen nanny nu. Min mamma är ju här, och hon servar mig som aldrig förr. Jag njuter. Jag tillåter mig att njuta, för jag behöver det. Jag känner det till 100% att den här gången måste jag släppa på allt, ta emot hjälpen och bara vara. Inte bara för att jag är så gravid, utan framförallt för att jag är så förkyld! Naturläkemedel, nässpray, panodil och ångbad. Jag har försökt med allt. Utan resultat. Det verkar bara vara att härda ut som gäller. Och det går bra när mamma är här. Jag njuter av M på ett helt annat sätt när jag inte har "huvudansvaret" (missförstå mig rätt).
Godiset som igår kväll inte smakade så mycket smakade lite mer idag i alla fall. Gott det. Praktisk hylla har jag till detta ändamål. Ikväll blir det glass som får inta denna plats.


Idag har jag, förutom läst bok, städat datorn lite. Det behövs! Jag har så mycket mappar och filer som bara finns, och det är ett perfekt höggravid-göra! Ännu är jag inte färdig, så morgondagen går nog att fylla den också. Sedan har jag så klart umgåtts med mor och dotter. Och pratat med far en sväng. Det gjorde M också.


Och någon bebis är inte i sikte, vilket J är väldigt nöjd över eftersom att han har utbildning hela dagen imorgon också. Sedan får den komma, säger han. Förmodligen kommer jag att få gå över 2 veckor bara för att den absolut inte "får" komma innan imorgon... Vem vet? Jag får väl börja jobba på att få ut den efter imorgon då. Putsa fönster, springa i trappor, bära tungt... Fast vem vill det när jag har sådan lyx att jag faktiskt kan välja att ligga i soffan....

... speciellt om man varit vaken HELA DAGEN! Det har jag varit idag... och det är nog första gången den här veckan tror jag. I och för sig har jag legat i sängen och läst större delen av dagen, men jag har varit vaken! En viss bitterhet p.g.a. att jag blivit av med smaksinnet gör också att godisskålen inte är lika intressant som sängen. Jag som var så sugen på godis, åkte och köpte en stoooooooooooooooooooor skål, också smakar det ingenting! Det är inget roligt att vara förkyld. Jag har i alla fall köpt något naturläkemedel som jag fick tips om nu, så vi får se om det hjälper. Hoppas det!
Jag är också mer gravid än jag någonsin varit förut. Inte för att det känns så, men M kom som igår. Så om denna bebis hade följt henne hade vi haft två vid det här laget. Men det verkar den inte göra. Den trivs så bra, så bra. Även om mamma tycker att den ser ut att ramla ut när som helst eftersom att magen är så långt ner. Vad vet jag. Jag ställer in mig psykiskt på att gå över två veckor. Lika bra det. Nä, nu blir det sängen. Jag är jättetrött!

Jag skulle bloggat igår ju.... men sidan ville inte! Så där sket sig dagboksbloggandet. Jag passar på att skriva lite nu istället. Dagen igår var ingen rolig dag, för jag har gått och blivit typ sjuk. Jag är så förkyld så jag vet knappt vad jag heter. Varenda gång i hela huvudet är helt igensvullen och kroppen hänger inte alls med i svängarna. Jag minns inte när jag var såhär förkyld sist. Usch alltså. Det känns inte som någon bra uppladdning inför en förlossning direkt. Jag hoppas bara inte att det försenar allting bara för det nu! Igår var en ganska seg dag i övrigt också. Jag var mycket ensam hemma med M och dagen blev lång! Ljuspunkten blev förmiddagsfika med L!
M:s prickar verkar ha börjat klia nu också, för natten till igår var hon hysterisk. TACK S för tips om Tavegyl som vi fått, vilket hjälpte henne att somna. Dock fick hon sova hos oss, och då sover inte jag.
Inatt har M sovit hela natten i sin säng och gick inte upp förrän halv 9. Hon ville inte gå upp när jag kom in vid 8 och hörde att hon var vaken. Hon berättade att kaninen var ledsen, så det var bäst att hon stannade i sängen med kaninen lite till. ALLT det kunde hon förstås inte säga, man får pussla lite i alla orden som kommer. Vi hade det ganska mysigt i morse och vid 11 kom vår räddande ängel - min mamma! Nu har hon dykt ner här för att stanna. I alla fall ett ganska bra tag, och vi hoppas att bebisen förstår att det är läge att komma ut nu, när mormor är på plats! Så idag har jag legat och läst en bok sedan mamma kom. Underbart och mycket välbehövligt i snörvelland! Nu är de ute och leker i snön och matar fåglarna och åker vagn. Det känns verkligen jättebra att M får så mycket uppmärksamhet och får komma ut lite på dagarna också! Stackars barn att vara hemma med en sjuk och ynklig mamma...
Jag hoppas verkligen att bebisen kommer ut nu, jag struntar i J:s utbildning i helgen. Jag vill ha ut bebis! Jag kan ju alltid hoppas att det faktum att mamma finns på plats för M gör att jag slappnar av och alltihop sätter igång. För springa i trappor orkar jag inte just nu....

Det får nästan bli så. En blogg om dagen. Bara för att jag går här och väntar liksom. Idag har jag varit duktig och tagit emot hjälp. Jag gör mig lätt till martyr och tycker att jag fixar allt och "tänk inte på mig" och så vidare. Men inte idag. BRA MATILDA! Så idag har M varit hos sin gammelfarmor och gammelfarfar mellan 10 och 15. Där får hon all uppmärksamhet och kärlek hon behöver och jag får göra det jag behöver som bäst just nu - vila. Göra ingenting! Så under tiden jag var ensam idag har jag sovit. Sover som bäst på dagen. Värsta bakfyllesömnen. Kanske för att jag är så vaken på nätterna fram och tillbaka och upp och ner. Sedan slängde jag ihop en fiskgryta innan J kom och hämtade mig. Då hade han hämtat M också och vi åkte till J:s nyinflyttade mor ute i Bäckagård för att inspektera nya hemmet. Superfin lägenhet verkligen! Men SÅ icke-avundsjuk jag blir på att flytta. Fy alltså. Kartonger, kartonger, kartonger. Jag blev trött bara av att vara där. Men det var trevligt och M fick ännu mer uppmärksamhet. Bra där! Jag som mamma räcker inte till. Jag vill byta roll med M nu. JAG vill sitta i J:s knä och gnälla. Men icke. På hemvägen hämtade vi Tavegyl som snälla farbror doktorn skrivit ut till vår lilla prickiga korv som trots allt verkar *peppar peppar* ha klarat sig lindrigt undan. De värsta kopporna sitter i hårbotten och hon verkar inte ha upptäckt dem än. Vi får hoppas det fortsätter så.
Kvällen har gått till de vanliga rutinerna. Gröt, nattning, mat. Fast lite guldkant har vi haft nu, jag och ällingen. Alfapet och opera minsann! DET, mina vänner, är livskvalitet! (och marängswiss då, men det kanske är överflödig information...)

Vad bebisen beträffar verkar den trivas förträffligt INNE i magen och det kanske är bra då J har kontrollant hos sig på slutpraktiken imorgon, möte för examensarbete på fredag samt HBK-utbildning lördag-söndag. Så det planerade datumet, alltså på måndag, hade inte varit så dumt. EN dag i taget... För övrigt drömmer jag om jobbet och mina (gamla) elever... Lite sorgligt.

Jaha, då har vi vattkoppor på det här stället då... I och för sig inte helt förvånande med tanke på att det går som en galopperande epidemi på M:s förskola... Igår när hon kom hem hade hon en liten i pannan. Idag på förmiddagen såg hon ut såhär...


och nu ikväll hade hon en si sådär 6 i ansiktet, 10 i huvudet, 8 på ryggen och några på magen. Det känns både bra och dåligt. På +sidan är att hon ju ändå ska ha det, någon gång, och då är det lika bra att få det gjort. ÄN SÅ LÄNGE är hon inte påverkad av det, och det är ju skönt. Ingen av oss behöver heller ta ledigt för att vara hemma med henne eftersom att jag ändå är hemma. För att nämna några fördelar. På -sidan är så klart att jag ska tänkas föda vilken dag som helst och behöver ha en frisk storasyster! Men se, fördelarna väger över. Det gäller att vara positiv... Säger hon som led igenom dagen igår och idag tills J kom hem.... hehe. Dagen idag har nämligen varit väldigt lång! J hade praktik från 8 - 18 och jag är OTYMPLIG och öm hela jag. Men nu är han på plats igen, och det jobbiga är glömt.
Jag har varit hos barnmorskan idag, för sista gången innan bebis hoppas vi. Allt såg bra ut. Bebisen är fixerad och hjärtljuden låg på 130 slag / minut. Tjock är jag, som sig bör...



Nu är vi i vecka 40 och på måndag är det över. Ska det vara... Spännande värre. Funderar på badet nu... hmm...

Nu är det söndag hela veckan! Så nu får det bli som det blir med bloggandet. Alltså inte alltid låst till en viss dag. Det är med en väldigt märklig känsla jag sitter framför datorn hemma en måndag 10:47 och bloggar. Jag har alltså jobbat färdigt nu. Det kändes mest skumt i fredags, och för övrigt kändes det som vilken fredag som helst. Förutom det fina tal rektorn höll till mig när han överlämnade världens orkidé. Och tårtan till eftermiddagsfikat hörde ju inte heller till vanligheterna. En del elever satt och väntade på mig för att säga hejdå när jag gick hem. Det är ju det som är det värsta med yrken som t.ex. lärare. Att jag jobbar med människor! Människor som jag vant mig vid att se varje dag! Och helt plötsligt kommer jag inte att göra det. DEM kommer jag att sakna! Det är ensamt att gå hemma. Jag behöver det sociala i att träffa många olika människor, även sådana jag kanske inte umgåtts med om jag fått välja. Det är ju av dem man lär sig mest känns det som ibland. Men, men. Nog om det.

Helgen här har varit väldigt, väldigt skön! Ingenting inplanerat egentligen. I lördags hade J träning och då fick M vara hos J:s farmor och farfar. Detta upplägg har vi kört med nu i två veckor. Tradition nu! Det är väldigt skönt att få några timmar andrum hemma i fred när jag är så här stor, öm och otymplig. När de kom hem hade jag längtat efter dem båda två! Efter mellanmålet gick vi ut med M på pulka och tittade in till J:s pappa. M fick leka med nyhetens behag till pappas gamla leksaker, J fick se Liverpool och jag fick sitta still i fred i soffan. Inte helt fel.
Igår gjorde vi inte mycket. Det är märkligt hur behoven man har förändras efter situation. Mitt behov nu: vara nära, nära J hela, hela tiden. Och bara vara! Så det gjorde vi igår. Förutom att vi var iväg en liten runda på Chilli och köpte grytor och på Brio för att inhandla en ny väska till M. En väska att ha alla hennes (mina gamla) pixiböcker i. Vi fick lite dropinfikabesök också i form av J:s mor och bror. Alltid trevligt trots mitt skick. Inatt har M sovit PÅ mig från klockan 2. Varför inte liksom... Och från och med idag är hon alltså ett 15-timmars-barn på förskolan. TACK för att J kunde lämna henne idag, så jag slapp... En lägesrapport angående mitt skick då. Så länge jag är still, helt still, är allt bara bra. Då är jag bara brakförkyld och har sällskap i magen. Men så fort jag ställer mig upp är jag 100 år gammal och kan inte göra någonting utan att bli helt nedslagen av min begränsning. Idag bestod dagens träningspass i att ta på mig strumporna. Därför bävar jag lite för dessa dagar då jag ska vara hemma med M... Hade det inte varit för J:s slutpraktik hade han ju haft mer tid, men icke. Jag vet att jag är bortskämd med att ha en student till man, för hade han jobbat som vanligt folk hade han ju varit hemma ännu mindre. Jag ska försöka se det så. Jag tänker inte heller klaga mer, för det som skrivs ner blir sanning. "The secret"... ;)
Dagen idag går till att njuta av tillvaron utifrån mitt utgångsläge. Läsa lite, lösa lite korsord, spela lite piano. Och beträffande vad jag gör när jag gör "ingenting"... Jag spela Yatzy med mig själv...