tildisen

Lite parallell mellan livet och detta inlägg. Många olika tankar i luften men bara ett inlägg. Precis som in real life. Många olika projekt på gång, utan koppling, men under minimal tid. Som till exempel att plocka i ordning hjälpligt samtidigt som man äter frukost, ammar och kammar håret. Och just det ja, förklarar varför man inte kan gå till dagis i pyjamas och en uppochnervänd jacka. Nattens klurerier; "Kropp mot kropp". Det finns ett spel som heter "Upp till bevis" vilket innehåller ett moment som heter "Kropp mot kropp". Det är en lek vi praktiserar nattetid här. I spelet går det ut på att två personer ska klara så många kroppsdelspusseluppmaningar som möjligt innan man ramlar ihop i en hög på golvet, t.ex. tå mot knä, hand mot öra, rumpa mot bröst o.s.v. Som tur är har Molly inte riktigt de kraven på kroppsdelar. Hon nöjer sig med mammas haka mot Mollys panna. Eller möjligen näsa mot näsa. DÅ kan hon sova. Och jag har vant mig vid denna lek, varpå jag sovit hjälpligt 23-03 samt 04-6:30. Visserligen slutar det emellanåt på samma sätt som i spelet, jag ramlar ihop i en hög på golvet...
När det var dags för frukostamning framför Nyhetsmorgon möttes jag av ett reportage om att sömnbrist kan leda till allvarliga sjukdomar. Upplyftande! Förresten så klurade jag under 3-amningen på varför man väljer att ha följande program; "Godmorgon Sverige", "Godmorgon Sverige", "Go´kväll", efter varandra... Ingen dag där emellan?`På natten är hjärnan högaktiv i alla fall.
För övrigt läser jag en HYSTERISKT ROLIG bok som alla småbarnsföräldrar (och så klart även andra) borde läsa. Antingen p.g.a. den höga igenkänningsfaktorn eller för att få förståelse för hur det är att vara småbarnsförälder. "Ketchupmamman" heter den. TACK snälla E för detta tips!!! Dagens citat ur ordlistan i denna min nya bibel:
"Föräldraledighet = felstavning av orde slav"

Och även ett litet stycke om det här med en bebis som har ont i magen...:
"På BVC säger de att det kan vara en bra idé att dra ner på juice, kaffe och choklad. Jag försökte förklara att vi än så länge varken gav henne varken det ena eller det andra, men tydligen är det jag som ska straffas fast jag inte alls har ont i magen. För enligt vissa rön är lösningen att mamman justerar sina matvanor. Det är väldigt enkelt. Man börjar lite försiktigt med att utesluta kända magknipsvaror ur kosten. Förutom kaffe, juice och choklad så ska man undvika räkor, lök, tomat, starka kryddor, vingummi och allt som smakar gott. Sedan utesluter man allt som kan innehålla spår av mjölk och slutligen får mamman inte äta någon maträtt vars namn innehåller en vokal. (...) På BVC rekommenderar de även mirakelmedicinen minifom mot spädbarnskolik. Att det är en mirakelmedicin betyder att den antagligen bara funkar för troende." (Lindell, 92)

Nog om det. Dags för minifom och 9:48-amningen innan jag sätter på koffeinfritt kaffe (för att motverka ont i magen på Molly) och lite mjölkfritt fika bestående av... ee.... ja, något utan vokaler i.

Så är det. Det är DÄRFÖR jag glömmer vad jag sagt, gjort, inte gjort och så vidare. Och blandar ihop M1 och M2. Det får nog bli till att skriva ut namnen helt tills hjärnan hoppar tillbaka på rätt plats! Det är såklart Molly som fått mjölkdomen och inte Moa! Hon har ju kommit ur sitt och sitter fast i laktosträsket för närvarande... Så var det med det. Nattens grubblerier handlade om logiken i namnen på glassbilen och bokbussen. De är ju ganska logiska, glassbilen är en bil som kommer med glass och bokbussen är en buss som kommer med böcker. Men varför heter det i så fall husbil? I och för sig så är det ju en bil som innehåller någon form av hus, men ändå... Man blir dum av att inte sova på nätterna. Och glömsk! Och allmänt virrig... Dagen idag får väldigt gärna fortsätta i samma harmoniska stil med en Moa som aktiverar sig jättebra själv. Även om det betyder att hon målar i mina böcker med kvarglömda pennor (har jag sagt att jag är glömsk???). Jimmy ska nämligen vara borta heeela eftermiddagen och kvällen. Det är inte annat än att jag är lite nervös... Men det glömmer jag nog ganska fort när han väl kommit hem... ;)

Det är nog ungefär så det är. Bara. Kvaliteten på tillvaron sviktar emellanåt. Men jag vet att det går över. Jag kommer inte alltid att behöva SITTA upp hela nätterna. Varför inte sova i liggande läge?! Varför? Vi kan inte turas om heller, eftersom att M1 också är vaken nattetid.... Jaja... Vi har också fått en mjölkdom på M1. Så här ser vår prickiga korv ut idag. Här ser det ganska snällt ut mot hur det ser ut i verkligheten. Mage, rygg, armar, ben, ansikte, allt.



Jag tar inte domen jättehårt eftersom att jag vet hur det fungerade sist, men viss mat sörjer jag. Ost till exempel. Men, så länge jag vet att jag har ett val, att sluta amma, är det överkomligt. Det gäller allt just nu. Man har alltid ett val. Jag kan öppna dörren och gå härifrån och komma tillbaka om ett halvår. Det är ett val jag har. Skulle jag göra det? NEJ! Men valet finns. Det är alltid en tröst.
Det är svårt att se de ljusa stunderna genom sömnlöshetens ögon, men när jag tänker efter var helgen riktigt mysig stundvis. Till exempel var vi på Busfabriken i lördags med W och E.



Nu är det ny vecka, och jag ska verkligen försöka att tänka positivt. EN dag i taget och det blir bättre och bättre. Varje dag framåt är en dag närmre när allt fallit på plats! Våren kommer mer och mer, M1 lär sig mer och mer och M2 växer till sig och blir mer och mer kontaktbar. För övrigt håller jag på att plöja "Vänner-serien". Också försöker jag låta bli att tänka på att om jag jobbat fortfarande hade jag varit på Mallorca nu med treorna som har praktik där nere......... *F**K*..............

...som till exempel att "Scrubs" går vid 4-tiden... Vi har haft några jobbiga, vakna nätter här, men nu börjar det ordna upp sig! Inatt t.ex. sov M1 hela natten i sin säng, vilket gjorde att J kunde gå upp när hans klocka ringde, göra sig i ordning och äta frukost innan han väckte henne och gjorde henne i ordning. M2 sov i sin säng till klockan 4 och åt vid 1, 4 och halv 8. Fullt godkänt! Får jag bara sova på mage, så sover jag väldigt intensivt. Kan inte sova på mage med M2 på mig... lite svårt.

Dagarna som gått sedan denna vecka inleddes har varit långa och ensamma, men bra. J har dykit hem vid halv 7-tiden på kvällen och det kan vara ganska långa timmar i ensamhet. I måndags när jag hämtat M1 på dagis hade vi en riktigt mysig stund. Vi stannade till vid lekplatsen på vägen och sedan åt vi mellanmål ute! I solen.



Som tur var, var M1 på gott humör och kom igång att leka riktigt bra på eftermiddagen. Och det GÅR att stå och amma en bebis samtidigt som man vaktar en (snart) tvååring som diskar... tro mig! Mysigast är när de ska leka tillsammans. Eller i alla fall när M1 ska leka med M2. Och mammans hjärta blir varmt när M1 lägger sig på golvet vid M2 och säger "Hej gumman!" Här får M2 åka med M1 i hennes båt...




Dagen igår var också lång, men bra! M1 fördrev tiden hos J:s farmor och farfar på förmiddagen medan jag hade besök av E. Det var inte igår, men som tur var känns det alltid som att det var just "igår" när vi väl ses! Vid lunch fick jag snika in mig på ett hörn vid middagsbordet hos J:s farmor och farfar och sedan packade jag ner tjejerna i vagnen och åkte buss till J:s mamma med sambo som flyttat till Bäckagård. Där var det lyx på högsta nivå! Det gör ju så mycket att bara ha sällskap och dela ansvaret med någon! Vi gick en promenad till svärmors sambos mamma och fikade där. M1 var överlycklig, hon hade katt!
Väl hemma i nya lyan igen tog de hand om tjejerna och jag fick lägga mig i badet. Helt fantastiskt! Tänk att så lite kan betyda så mycket. När jag var färdigbadad fick M1 också hoppa i...



Idag är M1 på dagis, M2 står utanför dörren och sover och jag väntar på fikasällskap! Mysigt värre. J slutar tidigt och det känns som att det kommer bli en bra dag!

När man badar badkar och inte kommer någonstans hoppar den filosofiska delen av hjärnan igång på mig. Jag kom att tänka på ett Vänneravsnitt, kommer inte ihåg vilket, men de gafflar i alla fall om vem som bryr sig mest om Ross´ son Ben eller något i den stilen. Phoebe säger något om att "Stackars Ben som har så många som älskar honom"... (ironiskt då såklart) Barn kan verkligen inte ha för många vuxna (och barn för den delen) i sin närhet som älskar dem! Och bryr sig om dem. Signifikanta vuxna, de är verkligen viktiga! Både för barnen och för föräldrarna... så de kan bada badkar ibland ;)
En annan tanke är den här "tävlingen" om vem som är tröttast och har det värst och så vidare. På den nivån som man hamnar när man argumenterar med att tänka på barnen i Afrika om man inte äter upp sin mat. Blir de mer mätta om jag äter upp min mat? Blir jag mindre trött för att de som har fem barn säkert är mer trötta än jag? Blir de som fått sitt första barn mindre trötta för att de tänker på mig som har två? Och tycker jag att situationen är mindre jobbig för att jag tänker på de som inte kan få några barn? Skulle inte tro det! Min situation är min situation och jag upplever den som jag gör!
Nog om det. Time to ta tag i dagen!

Nu så finns det lite tid. Inte ofta och inte mycket, men nu finns lite... Hoppar tillbaka lite i tiden, men är bara tvungen att visa lite hur mysigt det trots allt var när vi bråkat med bussen och tagit oss till L med gossarna M*2. M1 fick sig en åktur mellan fika, bus och lek.


Här en bild på flickorna Karlsson:


Och lite systermys...


Fredagen var en ganska mysig dag trots noll sömn och allmän berg-och-dalbana i humöret. En helt vanlig frukost hos familjen Karlsson, och självklart ska man ha "pälm" på sig när man äter... eller? Efter frukosten blev det liten familjeutflykt till Galgberget...


Lördagen ägnades åt goá vännen E med M1:s "kille". Söta E passade på att låta M2 bekanta sig med bebisen i magen och övade lite på att ha två barn... M2 verkade trivas UTMÄRKT!


M1 och W lekte och myste om vartannat. KRAAM!


Idag har M1 varit hos sin farmor och vi har haft kvalitétstid till 100%. M1 njuter av all uppmärksamhet från farmor och vi av lugnet... TACK! Passade på att ta lite mysbilder:


Det är tröttsamt att vara med på bild...


Jaa... Då var alltså en vecka slut och vi blickar framåt mot nästa. En dag och en natt i taget och det kan bara bli bättre, i alla fall nätterna. Det är inte mycket sömn i huset just nu vilket påverkar allt och alla, men vi gör det allra bästa för att hålla humör och tålamod uppe. För tillfället ligger M2 i sin säng (kryss i taket!!!) här i gästrummet, J i sängen i gästrummet och jag vid datorn i gästrummet. Funderar på att hyra ut resten av lägenheten...
Veckan som kommer känns som den första riktiga veckan med vardag. Det ska bli spännande. Jag vänjer mig mer och mer. Känner att jag har gröt i huvudet till tusen, så jag ska nog inte skriva mer. Det blir ju inget vettigt ändå...! Det piper lite från sängen, börjar bli dags för mat kanske... Nä, skriver mer när hjärnan hunnit ikapp en annan dag. Tur att jag levererar lite bilder när kvalitetstext uteblir...

Alla nätter är inte som man vill. Typ natten till idag. Och alla dagar är inte heller riktigt som man vill. Som delar av dagen idag. Sedan om dagen idag hade varit som jag vill om jag sovit inatt, det vet jag ju inte. Kanske har dagen idag varit helt okej, men sedd genom glasögonen utan sömn så var den inte det... Ibland när jag bloggar skriver jag det jag vill skriva, ibland skriver jag det folk vill läsa och ibland önskar jag hett en anonym blogg någonstans. Idag gäller nog alternativ två och tre. J var i alla fall ledig idag, eller ledig och ledig, det är han aldrig, eftersom det hänger en stor fet uppsats över honom (oss!) som ett olycksaligt snökaos a´la 2010... men han hade inget schemalagt. Därav blev det en tripp till Galgberget där M1 fick åka rutschkana, elefant och gunga en massa. Hem, lunch och lite lek. M1 bäddade dockan upp och ner ur vagnen och utbrast emellanåt "Mysigt!". Härliga unge. För att J skulle få LITE av det han måste göra gjort packade jag ner tjejerna i dubbelvagnen, på med regnskyddet (ja, det regnade här idag!) och begav oss till J:s farmor och farfar för att lämna tillbaka en massa numera tomma matlådor. Som tur var var M1 lite småtrött, och satt därför i vagnen hela vägen dit! (I hela 20 minuter!). Lite lek, sitta-still-i-soffan och sen lite fika innan vi begav oss tillbaka. M1 inte lika trött... men jag fick henne att sitta i vagnen till Ica. Därinne gick hon loss för allt hon var värd! Hon körde korgen och jag M2. Tack och lov så gillar M2 att ligga i vagnen! M1 shoppade loss som aldrig förr av varorna närmast golvet, och till sist sprang hon med korgen förbi de meterlånga köerna och ut på parkeringen. Korgen följde inte med hela vägen som tur var. Sen skulle vi gå hem. Ingen kommentar. Väl hemma skulle vi gunga. Fine. När M2 tröttnat och det var dags att bege sig upp och in ville M1 annat. "Ligga här" var hennes helt plötsligt enda fras och mamman fick snällt stå och titta på när hon låg lite här och där på väg från gungan till ytterdörren.


In och hålla näsan över ytan och räkna till 1000 en miljon gånger och till sluuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut kom J hem från fotbollen.
M1: Är pappa?
Mamman: Pappa spelar fotboll.
M1: IGEN
Jaa... igen...
Nu, fredagkväll.

Saker som är mycket, mycket lättare och mer genomförbara med en bebis än en bebis och en 2åring...:

*Gå en RASK promenad, hur länge man vill, vilket jag precis gjort! Utan att titta på varenda liten sak på vägen och gå 20 meter åt fel håll varannan minut...

*Strunta i att laga middag och bara äta fil, eller frukt eller ja... Liten bebis får ju mat ändå!

*Anpassa sig helt efter bebisens dygnsrytm utan att behöva tänka på att behöva vara pigg och alert på morgonen då det stora barnet tycker man ska vara vaken.

*Låta bebisen skrika när och hur mycket den vill utan att behöva ta hänsyn till äldre syskon (framförallt kvällstid)

*Sitta och fika på stan eller hemma hos vänner i all evighet utan att behöva passa dagistid eller roa uttråkad tvååring...

*Ligga i soffan och titta på film... dygnet runt


Det finns säkert en miljon saker till... men det får räcka för nu. Varför och åter varför hade jag inte vett att uppskatta detta förra gången??? ;)

Inser att bilderna från helgen är på tok för många för att kunna publicera alla här! Jag får helt enkelt hänvisa till de bilder syster min lagt ut på facebook... (Ni som har henne där vill säga). Om ni inte nöjer er med de jag har nedan vill säga. Familjehelg har det varit nämligen. J kom och gjorde oss sällskap i Vaggeryd i lördags. Söndagen ägnades åt pulka, bus i snön och korvgrillning i trädgården! Vansinnigt gott och trevligt. Den enda som saknades var brorsans A. Det finns vissa likheter mellan bror och systerns äldsta son... Bror är något mer försiktig dock... Kanske beror på de 20 år som skiljer dem åt?
Bror:

Systerns äldsta:



Stackars nyopererade systermannen M stod för grillmästeriet:


Väl hemma hos mor och far passade M1 på att sätta den trotsiga sidan till. Tur att asfalten tittar fram lite här och där när man tycker det är roligare att sitta ute på garageuppfarten än inne...


Igår tog således Vaggerydsvistelsen slut, och det på ett oväntat sätt. Eller med diverse missöden kan väl sägas. När bilen var packad och tjejerna iordninggjorda för hemfärd startade inte bilen... Tack vare goda grannar, rätt kontakter och en skopa tur löste sig uppstart med husvagnsbatteri och batteribyte på pappas gamla jobb smidigt och vi kom hem till slut. Väl hemma var jag rätt mör. M2 verkar fått ont i magen och vägrar bestämt allt annat än att bli buren. Då skriker hon bara lagom mycket istället för GALLSKRIK vilket blir resultatet om man lägger ifrån sig henne. Man kan bli trött av mindre. Även nattetid gäller detta närkontaktbehov vilket resulterar i på tok för lite sömn för mamman som förvisats till gästrummet på heltid samt vansinnig spänningshuvudvärk. Det är inte så att man slappnar av när man har en bebis sovande PÅ sig hela nätterna... Sedan lägger vi till x antal bajsblöjor på det och sömnen är ett minne blott. Det är lite ensamt att sova i gästrummet... Vårt tv-rum är överflödigt för tillfället...
I eftermiddag har M2 gjort premiär hos farmor och H på andra sidan stan. Mysigt med sällskap och god fika!


Nu ska jag snart hoppa in i duschen och sedan hoppas på en bättre natt än den till idag. Imorgon är en annan dag med nya utmaningar. En dag i taget och helt enkelt acceptera att livet är som det är ibland. Tanken jag har med mig från tiden då M1 bara skrek och vägrade ligga ensam är "Det går över!"... Varje dag är en dag närmre tiden då det gått över...
Såhär ser vi ut ikväll i alla fall:

Jodå, lite samarbetsvillig är lilla mammas dator minsann. Här flyter livet på och dagar och nätter ihop. Båda små krånglar nattetid och jag börjar mer och mer se ut som en zombie... Why not liksom. Vad gör vi då i de Småländska skogarna...? Början blev lite oplanerad... Syster med alla barnen dök in för att få sällskap i all ensamhet i onsdags kväll. Systers man hamnade nämligen på sjukhuset med inflammerad blindtarm och innan vi visste vad felet var hann vi bli ganska oroliga och syster ville således ha sällskap. Också ville hon (och barnen) gosa bebis. Såklart.


Igår var det torsdag (jag måste påminna mig själv för att hänga med i svängarna) och då hade vi lite fikabesök av mammas väninna. M1 har fått fram min gamla docksäng och gissa om hon blev förtjust när hon fått en ny docka i sängen! Perfekt avlastningsplats för M2!


Idag har jag gjort något så lyxigt som att gå till frisören! I 2,5 timma fick jag sitta i lugn och ro och bli omhändertagen och dricka te. Lovely! Jag får väl lägga upp en bild på resultatet så småningom... Måste bara piffa till mig lite i så fall! (Är det världens värsta och mest "käcka" uttryck eller??? hahaha piffa till...). I alla fall. Jag dök ner i skvallertidningarnas värld, vilken är den värld frisörsalonger verkar befinna sig i, och hittade faktiskt en del tänkvärda skriverier. T.ex. var det en kändis som konstaterade att barn är detsamma som slaveri. Att skaffa barn alltså. Och jag håller nog med. Och det ska väl vara så! Skaffar man barn är man deras slav, livet ut! Oavsett om barnet är 3 veckor och gallskriker nätterna igenom och kräver att vara i famnen dygnet runt, om barnet är 2 och vill ha all uppmärksamhet i världen eller om barnet är 27 år och flyttar hem igen med två egna små barn. Som förälder är man slav! Acceptera! Jag ska försöka... Egoism och föräldraskap går inte ihop. Ever. Skulle kunna skriva en hel uppsats i ämnet, kanske ska göra det också... någon gång.

Resten av dagen idag blir social. I skrivande stund dök systers äldsta upp. M1 sover ute i vagnen, M2 kräver famnvistelse vilket hon får av sin mormor så att jag kan sitta vid datorn och således försätta mor min i slaveri... Om ett par timmar kommer min mormor, moster samt kusin för att inspektera M2. Kvällen ska ägnas åt syskon. Systers man får komma hem från sjukhuset idag och bror vår kommer också hit från Helsingborg i helgen. Men om vårt sällskap duger åt honom eller inte, det återstår att se...

Nu har jag introducerat Smålands vita skogar för M2. Eller, ja, jag ska! Vi dök hit idag nämligen, landade vid 17:30. Det blir lite så vissa veckor. När mannen har skola och jobb fem veckodagar av fem möjliga och fotboll fyra av fem möjliga. Då passar vi tjejer på att bege oss någonstans där vi har sällskap och 100% hjälp. Att bo med mina föräldrar några dagar som gör ALLT för mig och mina barn är världens lyx när den behövs som mest! Dessutom har inte hela min familj sett vårt senaste mirakel, så det passade ju bra då. Och vad smäller högre för M1 än att få busa med kusinerna? Det smäller lika högt för mamman att få sitta i lugn och ro i en soffa vill jag lova. Nu nattas M1 av mormor och M2 inspekterar tv-utbudet hos morfar. Och mamman får lite datatid. Inga bilder dock. Befinner mig ju vid mors dator där inga bilder värda att visas upp finns. Ännu. Jag har kameran med mig, och ska vara här några dagar, så det kommer säkert. Om datorn samarbetar. Den är inte riktigt så snabb som jag önskar. Klockan är endast 20:23, men jag funderar redan på att gå och lägga mig. Det är en märklig ekvation det där att få barn. Kroppen är i sämsta möjliga fysiska skick (nja, eller nästan i alla fall, konditionsmässigt och så bl.a.), man har inte sovit på flera veckor och ändå ska man förväntas orka tredubbelt så mycket som i vanliga fall. Är det någon gång man behövt vara i världens bästa fysiska skick och vara sjukt utsövd så är det nu. För att orka med två små. Då är Vaggeryd skönt. Jag ska njuta. Och kanske blogga lite då... We´ll see...

Det är ungefär så långt min hjärna sträcker sig, och det är inte fy skam det! Natten inget roligt... alldeles för många vakna M här hemma. I plural. Alla "M" i hemmet helt enkelt. Det äldsta M:et, således jag själv, lider mest av uteblivna sömnen, och det har väl bara börjat antar jag...
Om natten var misslyckad var i alla fall dagen lyckad. Vi började dagen med att ge oss iväg för att införskaffa fika till dagens gäster. När J sedan hade match tog han med sig M1 till gammelfarmor och gammelfarfar och jag och M2 stannade hemma. Tänkte mig lite sömn, men det tyckte inte hon. Dagens djur hon verkar identifiera sig med: blodigel. Dagens offer för blodigeln: jag. Därför får det bli som det blir. Dagens besök blev i alla fall mycket trevligt! Kära vänner som vi ser alldeles för sällan p.g.a. skåneland. M och K "lekte" delvis och vi andra njöt av vuxensällskap. I alla fall jag! ;) P-L njöt nog mer av bebis...



När J sövde M1 ikväll tog jag med mig M2 till Maxi för inhandling inför veckan som kommer. Därefter mumsade vi pizza, för sista gången på ett tag. Imorgon mars, imorgon hälsosammare liv! Nu lugn och ro med M1 i sin säng (hoppas hon stannar där resten av natten inatt!) och M2 på J som avnjuter nya tv:n i vårt nya vardagsrum, f.d. gästrum... Varför ha en 4a när vi bara utnyttjar två rum... I alla fall kvällstid... haha...



Dagen imorgon blir vardag på högsta nivå. Jag ska lämna på dagis för första gången med två töser. J kan dock hämta, skönt! Sedan har han jobb igen som sitter ihop med träning, så eftermiddagen blir ensam och kanske lång för alla M:en Karlsson. Hoppas på gott humör från de två yngsta, vilket är det som bestämmer humör på det äldsta. Ibland tycker jag hjärtligt illa om fotboll. Och ibland tycker jag hjärtligt illa om att ha gett upp allt i mitt liv som fick mig att leva upp. Det är då jag ifrågasätter vad vi gett oss in på. Men jag tänker positivt. Man har alltid ett val. Och det hjälper ALLTID att kramas!
Nu, sängen. Hoppas på god sömn i mer än 10 minuter i taget...

Två döttrar. Jag kan inte riktigt smälta det. Det är kärlek! DE är kärlek. M2 har kommit in i vår tillvaro och M1 har vant sig vid henne. Vi landar helt enkelt!


Då har vi lördagkväll i vårt nya liv. Hur länge är livet nytt? Helgen hittills började igår känns det som, igår morse. M1 var på dagis och vi hade lyxmorgon med nybakade scones till frukost och mystid med M2 innan mor och far dök in. Min käre far har inte sett M2 förrän igår nämligen, därav detta besök. Dagen blev inte riktigt som tänkt, då jag inte mådde helt hundra och begav mig till vårdcentralen för provtagning. Förväntade mig något i stil med järnbrist, men fick en remiss till akuten istället. Vilket blev sjukhuskläder och miljoner prover och till slut remiss till förlossningen. Vid halv 5 kom jag äntligen hem, inte något klokare och inte något piggare heller. Men mycket hade i alla fall uteslutits.
Kvällen igår började trevligt med fläskfilégryta (en av få rätter jag KAN laga som oftast dessutom går att äta) men slutade lite struligt med att M1 vaknade och J fick försöka natta om henne. Under tiden (det tog ett tag) åkte mamma och pappa hem. Natten fortsatte i samma stökiga stil. J satt uppe med M2 och såg curlingfinalen, vi har fått till en ny tv i gästrummet nu, tack pappa! Vid 3 gick han och la sig och jag matade. Samtidigt vaknade M1 och låg sedan PÅ mitt huvud och sov i vår säng. Klockan 7 ville hon gå upp idag. Vi var helt slut. Därför har vi legat i soffan hela dagen idag känns det som. Som sällskap hade vi två filmer. Först vår bröllopsfestfilm. Åh vad underbart att se! Så mycket känslor och så mycket nostalgi och så mycket lycka att se den!!! Tänk om man kunnat uppleva den dagen igen!!! Sedan såg vi även BB-filmen för M2. Mycket känslor där också. Men inte jättemycket filmat p.g.a. dramatiken.
Middag och eftermiddag har vi tillbringat hos J:s farmor och farfar. Underbart att få gå bort och bli bjuden på middag, underhållning av M1, eftermiddagsfika och dessutom rester med sig hem! TACK! Love them! Sedan dess har det bara varit allmänt familjemys här. M1 har underhållit med piano t.ex. Hon är så sjukt duktig! (man FÅR skryta om sina barn... eller?) Hon sjunger numera hela Blinka lilla stjärna, Imse vimse spindel, Lilla snigel, Björnen sover och Bä bä vita lamm! Och hon kan färgerna blå, röd, grön och gul. Dessutom räknar hon till tio. Och ungen är inte två år! *Stolt*


Nu har vi bänkat oss i soffan med dotter ett i sin säng i sitt rum och dotter två i liften i gästrummet och vi i mitten. Vi ska plocka ur varenda sötsak ur skafferiet nu, för det som inte är slut imorgon slänger vi ut. Från och med mars början ska här levas sunt!! *svälj* Wish us luck!

Nu blir det det inte. J söver M1 och jag sitter i gästrummet med M2 och hoppas på tystnad och lyckad nattning. Dagarna rullar på och supernannyn har åkt hem för sista gången. På ett tag. Det är nästan så att jag får dåligt samvete när jag berättar för folk att jag har mamma boende hos oss som hjälper till med allt, men det tänker jag inte ha. Det är bara att njuta, tacka och ta emot och ladda batterierna. Det är ju ingen långsiktig lösning, utan lite hjälp på vägen bara.
Besöken börjar rulla in och jag är väldigt tacksam för det! Jag måste träffa folk och få lite socialt utbyte! Ibland känns det som att jag är inlåst här och knappt finns. Jag tänker skylla på snön där. Delvis. Så, det sociala livet som så sakta börjar vakna tas tacksamt emot! Nu i veckan har J:s mamma med sambo varit här och tittat på det nya barnbarnet och igår var jag hos L och fikade och snackade av mig lite. Vi har våra förstfödda med fem dagars mellanrum och våra andra med en dags mellanrum, så vi är verkligen i samma situation. Skönt ibland med någon som vet precis hur allt är. Idag har kära E varit här! Härligt! Vi har våra förstfödda med tre månaders mellanrum och våra andra med tre månaders mellanrum. Häftigt! Alltså är hennes andra fortfarande kvar i magen. Det var i alla fall väldigt härligt med hennes besök! Saknat det ju. Tur det blir fler när hon nu snart ska gå hem igen.

Det här med att ge sig iväg med två barn vågar jag inte riktigt börja fundera på än. Igår var jag, mamma och tjejerna på stan. Det var supermysigt och härligt på alla sätt och vis att komma ut och få frisk luft, se folk och känna lite puls! Men jag inser att jag INTE kommer att ge mig på det ensam. Inte med två. Inte på ett tag i alla fall. M1 tycker inte det är roligt att sitta i vagnen, utan springer helst fritt åt alla håll och kanter. Och hur tar man sig från bilen, 100 meter, till huset, upp för trapporna och hem ensam? Med ett pyre i babyskydd, eventuellt vagn och en virrpanna till M1 som springer fram och tillbaka, upp och ner och runt igen. Det blir en utmaning när vi kommer så långt. Detta leder till vissa dilemman. Exempelvis det här att tacka stort JA till hjälp med lite avlastning av M1... Visst, det hade varit gudomligt skönt att låta henne få vara hos någon och leka en hel dag vilket ger mig egentid med M2. MEN. Projektet att göra i ordning och klä på två små alla vinterkläder som krävs, släpa ut dem till bilen som måste skottas fram varje dag, och köra för att lämna henne ett par timmar, det känns inte som det är värt det. Inte just nu. När jag vant mig vid två och när snön försvunnit, då känns det säkert annorlunda. Smidigare då om någon kommer hit. För den energi jag gör av med genom att åka iväg, det är den mängd energi jag sparar under den tid jag får vara ensam, och då kvittar det kanske. Vad vet jag. En teori.

Gårdagen med fika hos L och statsbesök var väldigt trevlig, men det tog enormt på krafterna. Fysiskt. Och när fysiken strejkar sätter det sig till slut på psyket... eller? Lite nere och så blir jag då. Men inte idag. Skönt det. Jag tröstar mig med att det är hormoner. Känns alltid bra att skylla på något. Mitt hatobjekt nummer ett just nu, snön, kan man inte skylla på någon. Tyvärr.

Kvällens gröttime hos familjen Karlsson var en rätt rolig historia. M1 vägrade vilket ledde till att J hade hennes ena haklapp på sig och efter varje sked gröt fick hon en fruktansvärd grimas av mor sin vilket hon tyckte var hysteriskt roligt. Pedagogik? Nja... jag vet inte det. Men det funkade!
Nu är det bajsblöjbyte på M1 som just vaknade. Hörs och skrivs. Då med bilder. Kanske ;)

...men nästan! Vi lever på så gott det går, och det går! Ibland väntar jag på att kaoset ska bryta ut, men än så länge *peppar peppar* har det inte hänt! Väldigt skönt. Nätterna är lika spännande varje kväll när jag lägger huvudet på kudden. Ska jag få sova i min säng eller blir det gästrummet för mig och M2 inatt? Hon kommer i vilket fall att kosta oss en ny tv. Redan. För efter att M1 somnat på kvällen kan vi inte vara i tv-rummet eftersom att M2 väcker henne så fort hon öppnar munnen. Så kvällstid efter att M1 somnat stänger vi in oss i gästrummet. Som tur är går ju OS på nätet också...
M1s dagis är stängt p.g.a. rasrisk av tak, så p.g.a. ersättningslokal får hon vara hemma. Varför strula till hennes nya tillvaro ännu mer med nya lokaler och nytt folk?! Nu har jag den eviga turen att ha lite sällskap ett par dagar av mamma igen. Skönt! 3 vuxna är lagom på 2 barn... Jag blir bara så trött när hon är här, för då slappnar jag av. Eller så är det för att jag gått min första ordentliga promenad i det härliga vädret idag. Vem vet? Tänkte slänga in den sista magbilden för den här graviditeten. Den som är tagen efter bebisen...

Hörs en annan dag! :)

Hos oss just nu. M2 ligger i liften och vilar middag och M1 vilar med pappa i soffan. Skönt. Jag ska bege mig och göra dem sällskap!




Natten är överlevd och förmiddagen ägnades åt den sjuka mängd snö som fallit inatt. Dagens os-gren? 100 meter småbarnsfamilj! Vi försökte gå en sväng med M1 på pulka och M2 i vagn. Vi fick ge upp, vända och gå hem. Men en rejäl portion motion och frisk luft fick vi med oss! Gott. Där någonstans i snön har M1 fastnat.


Mycket skönt att komma in, och då fick vi besök av farfar! Jättemysigt! Annars är ju den här besöksdiskussionen ganska het... Vem och när ska komma och hälsa på... BVC är ganska restriktiva med tanke på alla infektioner som går och går och aldrig kommer till dörren... Men är man frisk så varför inte?! Jag är utsvulten på social kontakt!


Det är ganska skönt att känna att vi faktiskt fixar vårt nya liv trots att nannyn begett sig hemåt för permission. Nä, nu blir det soffan.

Det är hur jag skulle beskriva vår sömn på det här stället för tillfället. Eller vår "icke-sömn".
Men hon är söt, så jag förlåter henne...

Man får passa på när tillfälle bjuds! Jag sitter här i världens mest lyxiga tillvaro! Om jag hade fått höra av någon annan när jag fått mitt första barn att "det är ju INGA DIMMER att bara ha en liten bebis" hade jag förmodligen slagit ner denna någon. Men nu är det precis så jag känner! Det är ju (just nu *peppar peppar*) ingenting att ha en liten bebis! Hon bara äter, sover och ligger och tittar ju. Jag vet att det kommer att ändra sig fortare än kvickt, men just nu känns det så. Det är nästan, men bara nästan, som jag är lite rastlös. Men å andra sidan står klockan still så fort jag sitter med henne i famnen och med varje sinne tar in hela denna underbara lilla person som berikat vårt liv. Nu har vi alltså en M1 (Moa) och en M2 (Molly). Hela bananer-i-pyjamas-familjen samlad fast med M istället för B! Jag tänkte bjuda på några bilder också när jag ändå sitter här och är rastlös. M1 är på dagis, min kära mor, som bor hos oss för tillfället och gör vårt liv vansinnigt mycket enklare än det annars varit, är iväg och jag avnjuter egentid. De bilder som är från förlossning och precis därefter skippar jag. De är fortfarande för jobbiga att se. Kanske inte förlossningsbilderna, men de är inte särskilt smickrande, haha. Men bilderna på M2 därefter. Här är en bild från sjukhuset i alla fall. Vi fick sitta med henne hur mycket, och när vi ville, och när hon fick mat i sonden var hon alltid hos oss. Det finns ingenting som är så vackert som en far med sitt barn! Min underbare make och yngsta prinsessan:


Här har hon precis blivit av med sonden i näsan. Vilken känsla! Jag har fått henne i en "vanlig" BB-balja och ska få ta in henne på mitt rum.


Mycket gosigare än såhär blir det inte. Det är terapi på högsta nivå att få sitta med en liten bebis hos sig och bara slappna av. Tur att det som är kvar av magen fyller någon funktion... haha.


Nu är vi hemma! M1 skrattade och visste inte hur hon skulle bete sig när vi kom hem. Hon tog av M2 mössan och ville hålla henne, också skrattade hon. Vilken härlig reaktion!


Det var underbart skönt att komma hem och få bädda ner M2, ta på henne egna kläder och få göra henne mer och mer till "vår" och slippa se henne som en opersonlig "en-i-mängden" på en barnsal med massa bebisar.



Igår kväll var det dags att inviga OS för systrarna Karlsson. M1 ville absolut hålla bebisen och J var nöjd med att sitta med sina flickor framför tv:n...


Och såhär pigg var M2 idag på morgonen!


Nu är hon inte lika pigg. Efter att ha suttit och snussat på henne här framför datorn somnade hon, och nu gör hon mig sällskap från liften här bredvid. Vilket mirakel!

För övrigt tar jag en dag i taget nu, njuter så mycket jag orkar, och försöker att inte i förväg utgå från att det kommer bli jätte-jätte-jättejobbigt. Vi får se hur det blir helt enkelt. Nu har vi fördelen att ha nanny här dygnet runt, men på fredag åker hon hem och vi får försöka klara oss själva. Det som är lite småtufft är att J har slutpraktik parallellt med examensarbete och är borta mycket. Igår kom han hem 18:30 och var tvungen att sitta och jobba hela kvällen. Framför OS i och för sig, men i alla fall. Det hade varit väldigt skönt att få lära oss det nya livet tillsammans. Men det kommer väl. Denna vecka kvar på praktiken, sedan tar vi tag i nästa situation. Natten inatt har varit godkänd, men inte mycket mer. M2 åt vid 1, somnade inte om förrän halv 3 och sov till 5, men åt inte förrän 6. Sedan sov hon i och för sig till 10, vilket var skönt. M1 vaknade vid 1 och som tur är tog vår kära nanny henne. Jag har hur mycket mat som helst, så jag var tvungen att gå upp och pumpa ur lite vid 5tiden innan M2 behagade äta. Jag vet hur jag skulle se ut i silikonbröst nu i alla fall! Hahaha. De kom som en läglig alla-hjärtans-dag-present till J. Han är helt lyrisk! Jag har dem till och med på kort. Det hade varit något att publicera på bloggen. Men där går gränsen till och med för mig. HAHA. Nä, dags att njuta vidare!

Jag tänkte bara slänga ner några rader från den kaotiska tillvaro som råder. Eller kaos och kaos... ett relativt organiserat kaos får jag väl säga. Som ni alla förstått har vår lilla familj nu utökats med en liten till! Jag hade gärna, gärna skrivit långa inlägg här om hur allt började och hur det gick och bla bla bla, men jag har dels en lånad dator och dels inte så mycket tid, så ni får nöja er med det lilla jag får ner.
I måndags, den dag bebisen var beräknad, vaknade jag av värkar, vilka höll i sig med 5-10 minuters mellanrum från 4:00 måndag morgon till tisdag kväll 22 då vi åkte in. Snacka om att vara uttröttad! Väl inne på sjukhuset fick jag en stark och underbar sovdos och fick sova några timmar. Onsdagen den 10 februari ägnade vi oss åt att föda barn. Hela dagen! Från 5 på morgonen till 20:58 på kvällen då hon tittade ut, vår prinsessa nummer 2! Förlossningen blev hur bra som helst tycker jag, men alla andra tycker att den var långdragen och plågsam! Och det var den kanske. Men det blev inte kejsarsnitt som jag var så rädd för, och därför är jag hur nöjd som helst! Däremot fick alltihop, efter en timmes krystningar, avslutas med sugklocka. AJ som f*n. Men ut kom hon. Jag tänker inte skriva här och nu om min upplevelse av att föda barn, det får bli en annan historia när tid och dator inte är begränsad. Där förlossningen tog slut tog nästa fas vid. Den fasen var inte lika "bra" som förlossningen. Lillan mådde inte bra när hon kom ut, vilket flera av er listat ut vid det här laget när vi fortfarande är kvar på sjukhuset. Hon hade det kämpigt på flera sätt och vi hamnade på neonatalavdelningen. Här har vi varit nu i 4 dagar och vi vet inte hur länge vi blir kvar. Det jag känner för att berätta här är i alla fall att hon fick en tuff start, hon var/är sjuk, men i en sjukdom som går över. Hon har fått behandling som hjälpt väldigt bra och hon kommer inte att få några som helst men av det hela. När den här tiden är över kommer jag säkert att dra hela händelseförloppet mer, men jag pallar inte riktigt just nu. När vi åker härifrån kommer hon i alla fall att vara som vilken vanlig bebis som helst. Hon behövde bara lite hjälp så där i livets början.
Så nu ligger hon i en sal ihop med andra barn och jag i ett eget rum här på sjukhuset. Kraven på livet är inte särskilt stora och jag förundras varje dag över det underbara i en så liten och ny människa! Hon är så gudomlig på alla tänkbara sätt i hela världen! VÅR lilla! Varje dag går utvecklingen framåt och fortsätter det som hittills är vi snart hemma! Jag längtar!!!
Det ska bli väldigt spännande, roligt och utmanande att komma hem och få påbörja det nya livet som tvåbarnsfamilj! Men nu ska jag sova. Man vet ju aldrig hur länge man får göra det nu för tiden... igen.
Men, så fort jag är hemma igen ska jag försöka få liv i bloggen, och leverera lite bilder och mer information och djup i det jag skriver. Lite mer VG/MVG-blogg helt enkelt... Tills dess, håll ut! :)

Så det så! Behöver jag skriva mer än så... ;) Från och med imorgon ska jag ignorera det faktum att vi bara går och väntar. Att jag är en tickande bomb och att alla i min närhet undrar om jag känner något som visar på att det är på gång. Det gör jag inte. Därför tänker jag ignorera det faktum att jag är en tidsinställd bomb.
Dagen idag har varit lång. Jag gick upp vid tiotiden och satt och fikade och umgicks med mor och dotter hela förmiddagen kändes det som. Efter lunch fick mor ut mig på en promenad när M skulle sova. Det var kallt. Annars har jag varit duktig och sorterat foton på datorn idag. Det tog hela dagen. Tänk vad mycket bilder som finns där! Och jag kan inte med att radera dem! Det KAN ju vara så att jag kan ha nytta av dem någon gång till någonting... kanske! I eftermiddag hade vi finbesök av bror och A. Jättemysigt när vår lilla bubbla invaderas av folk utifrån! Det måste bli ändring på det i veckan. Jag måste ge mig ut och träffa folk. J:s utbildning är klar nu i alla fall, och bebisen är vansinnigt välkommen precis när som helst. Nu gärna. Eller nu. Eller kanske nu. Nä. Ingen bebis. Som sagt, från och med imorgon ska jag ignorera det faktum att den borde komma när som helst. Därför är veckan delvis planerad. Lite fika på stan, lite Eurostop, lite jaaa... Okej, inte helt planerad. Men jag ska nog komma på något. Hörs imorgon! UTAN bebistänk...

...när jag beskriver den lyx som intagit vårt liv! Jag tänkte börja med att beskriva två situationer som utspelat sig här hemma idag, så får vi se vilka som förstår.
1: Jag vaknade till vid 8:30, tittade på klockan, vände mig om och sov vidare. Vid 9 tände jag lampan, rättade till kuddarna och la mig till rätta för att läsa en bok. En bok om ingenting och lät tankarna dyka ner i detta ingenting. Jag läste tills jag var nöjd. Då gick jag upp, gick på toa i fred och tog en dusch. Tills JAG inte ville duscha mer.
2: Jag värmde lunchen, satte mig vid bordet och stirrade ut i luften och njöt av maten. Samtidigt la jag lite patiens och löste korsord. När jag var mätt gick jag in i soffan, tog med mig godisskålen och min bok och la mig och läste och åt godis.
Förstår du lyxen? Då är du förmodligen, liksom jag, småbarnsförälder! Vi har nämligen nanny nu. Min mamma är ju här, och hon servar mig som aldrig förr. Jag njuter. Jag tillåter mig att njuta, för jag behöver det. Jag känner det till 100% att den här gången måste jag släppa på allt, ta emot hjälpen och bara vara. Inte bara för att jag är så gravid, utan framförallt för att jag är så förkyld! Naturläkemedel, nässpray, panodil och ångbad. Jag har försökt med allt. Utan resultat. Det verkar bara vara att härda ut som gäller. Och det går bra när mamma är här. Jag njuter av M på ett helt annat sätt när jag inte har "huvudansvaret" (missförstå mig rätt).
Godiset som igår kväll inte smakade så mycket smakade lite mer idag i alla fall. Gott det. Praktisk hylla har jag till detta ändamål. Ikväll blir det glass som får inta denna plats.


Idag har jag, förutom läst bok, städat datorn lite. Det behövs! Jag har så mycket mappar och filer som bara finns, och det är ett perfekt höggravid-göra! Ännu är jag inte färdig, så morgondagen går nog att fylla den också. Sedan har jag så klart umgåtts med mor och dotter. Och pratat med far en sväng. Det gjorde M också.


Och någon bebis är inte i sikte, vilket J är väldigt nöjd över eftersom att han har utbildning hela dagen imorgon också. Sedan får den komma, säger han. Förmodligen kommer jag att få gå över 2 veckor bara för att den absolut inte "får" komma innan imorgon... Vem vet? Jag får väl börja jobba på att få ut den efter imorgon då. Putsa fönster, springa i trappor, bära tungt... Fast vem vill det när jag har sådan lyx att jag faktiskt kan välja att ligga i soffan....