Man FÅR gå och lägga sig 21:16 en fredag...
Jag är också mer gravid än jag någonsin varit förut. Inte för att det känns så, men M kom som igår. Så om denna bebis hade följt henne hade vi haft två vid det här laget. Men det verkar den inte göra. Den trivs så bra, så bra. Även om mamma tycker att den ser ut att ramla ut när som helst eftersom att magen är så långt ner. Vad vet jag. Jag ställer in mig psykiskt på att gå över två veckor. Lika bra det. Nä, nu blir det sängen. Jag är jättetrött!
Bara lite om ingenting...
M:s prickar verkar ha börjat klia nu också, för natten till igår var hon hysterisk. TACK S för tips om Tavegyl som vi fått, vilket hjälpte henne att somna. Dock fick hon sova hos oss, och då sover inte jag.
Inatt har M sovit hela natten i sin säng och gick inte upp förrän halv 9. Hon ville inte gå upp när jag kom in vid 8 och hörde att hon var vaken. Hon berättade att kaninen var ledsen, så det var bäst att hon stannade i sängen med kaninen lite till. ALLT det kunde hon förstås inte säga, man får pussla lite i alla orden som kommer. Vi hade det ganska mysigt i morse och vid 11 kom vår räddande ängel - min mamma! Nu har hon dykt ner här för att stanna. I alla fall ett ganska bra tag, och vi hoppas att bebisen förstår att det är läge att komma ut nu, när mormor är på plats! Så idag har jag legat och läst en bok sedan mamma kom. Underbart och mycket välbehövligt i snörvelland! Nu är de ute och leker i snön och matar fåglarna och åker vagn. Det känns verkligen jättebra att M får så mycket uppmärksamhet och får komma ut lite på dagarna också! Stackars barn att vara hemma med en sjuk och ynklig mamma...
Jag hoppas verkligen att bebisen kommer ut nu, jag struntar i J:s utbildning i helgen. Jag vill ha ut bebis! Jag kan ju alltid hoppas att det faktum att mamma finns på plats för M gör att jag slappnar av och alltihop sätter igång. För springa i trappor orkar jag inte just nu....
Blogg i väntans tider...
Kvällen har gått till de vanliga rutinerna. Gröt, nattning, mat. Fast lite guldkant har vi haft nu, jag och ällingen. Alfapet och opera minsann! DET, mina vänner, är livskvalitet! (och marängswiss då, men det kanske är överflödig information...)
Vad bebisen beträffar verkar den trivas förträffligt INNE i magen och det kanske är bra då J har kontrollant hos sig på slutpraktiken imorgon, möte för examensarbete på fredag samt HBK-utbildning lördag-söndag. Så det planerade datumet, alltså på måndag, hade inte varit så dumt. EN dag i taget... För övrigt drömmer jag om jobbet och mina (gamla) elever... Lite sorgligt.
Prick, prick, prick...
och nu ikväll hade hon en si sådär 6 i ansiktet, 10 i huvudet, 8 på ryggen och några på magen. Det känns både bra och dåligt. På +sidan är att hon ju ändå ska ha det, någon gång, och då är det lika bra att få det gjort. ÄN SÅ LÄNGE är hon inte påverkad av det, och det är ju skönt. Ingen av oss behöver heller ta ledigt för att vara hemma med henne eftersom att jag ändå är hemma. För att nämna några fördelar. På -sidan är så klart att jag ska tänkas föda vilken dag som helst och behöver ha en frisk storasyster! Men se, fördelarna väger över. Det gäller att vara positiv... Säger hon som led igenom dagen igår och idag tills J kom hem.... hehe. Dagen idag har nämligen varit väldigt lång! J hade praktik från 8 - 18 och jag är OTYMPLIG och öm hela jag. Men nu är han på plats igen, och det jobbiga är glömt.
Jag har varit hos barnmorskan idag, för sista gången innan bebis hoppas vi. Allt såg bra ut. Bebisen är fixerad och hjärtljuden låg på 130 slag / minut. Tjock är jag, som sig bör...
Nu är vi i vecka 40 och på måndag är det över. Ska det vara... Spännande värre. Funderar på badet nu... hmm...
Söndagsblogg good bye!
Helgen här har varit väldigt, väldigt skön! Ingenting inplanerat egentligen. I lördags hade J träning och då fick M vara hos J:s farmor och farfar. Detta upplägg har vi kört med nu i två veckor. Tradition nu! Det är väldigt skönt att få några timmar andrum hemma i fred när jag är så här stor, öm och otymplig. När de kom hem hade jag längtat efter dem båda två! Efter mellanmålet gick vi ut med M på pulka och tittade in till J:s pappa. M fick leka med nyhetens behag till pappas gamla leksaker, J fick se Liverpool och jag fick sitta still i fred i soffan. Inte helt fel.
Igår gjorde vi inte mycket. Det är märkligt hur behoven man har förändras efter situation. Mitt behov nu: vara nära, nära J hela, hela tiden. Och bara vara! Så det gjorde vi igår. Förutom att vi var iväg en liten runda på Chilli och köpte grytor och på Brio för att inhandla en ny väska till M. En väska att ha alla hennes (mina gamla) pixiböcker i. Vi fick lite dropinfikabesök också i form av J:s mor och bror. Alltid trevligt trots mitt skick. Inatt har M sovit PÅ mig från klockan 2. Varför inte liksom... Och från och med idag är hon alltså ett 15-timmars-barn på förskolan. TACK för att J kunde lämna henne idag, så jag slapp... En lägesrapport angående mitt skick då. Så länge jag är still, helt still, är allt bara bra. Då är jag bara brakförkyld och har sällskap i magen. Men så fort jag ställer mig upp är jag 100 år gammal och kan inte göra någonting utan att bli helt nedslagen av min begränsning. Idag bestod dagens träningspass i att ta på mig strumporna. Därför bävar jag lite för dessa dagar då jag ska vara hemma med M... Hade det inte varit för J:s slutpraktik hade han ju haft mer tid, men icke. Jag vet att jag är bortskämd med att ha en student till man, för hade han jobbat som vanligt folk hade han ju varit hemma ännu mindre. Jag ska försöka se det så. Jag tänker inte heller klaga mer, för det som skrivs ner blir sanning. "The secret"... ;)
Dagen idag går till att njuta av tillvaron utifrån mitt utgångsläge. Läsa lite, lösa lite korsord, spela lite piano. Och beträffande vad jag gör när jag gör "ingenting"... Jag spela Yatzy med mig själv...
Bildblogg
(banan, maränger och vispad grädde med kakao i)
Dessutom är det ju perfekt när man kan ha tallriken på magen!
Också vann jag på kort, så kvällen blev verkligen till belåtenhet till slut! Annars har dagen idag varit helt okej. Det var ett träningspass att dra M i vagn på oplogade cykelvägar med snövallar lite här och där tvärs över vägen till dagis i morse kan jag säga. På jobbet hände lite av varje, men jag hade tid att slösurfa rätt ordentligt (hann ju t.o.m. blogga...). Imorgon är det min sista dag! Jag börjar förstå det nu. Det känns märkligt! Att livet där fortsätter som vanligt, medan det tar stopp här. Eller paus i alla fall, innan det nya livet tar vid.
Lovade lite bilder från födelsedagshelgen förresten, här kommer några...
Stor lillasyster i storebrors knä...:
En titt ner till havet är ett måste för Smålänningar som kommer hit...:
Också lite allmän kaos när vi bänkade oss framför nostalgifilm på tv bestående av mamma och pappas gamla "stumfilmer" som nu blivit brända till dvd...
Mycket folk blev det. Och jag lyckades vara trevlig i princip hela dagen! Kryss i taket!
Nu blir det sängen för min del. Jag sover inte på nätterna nu. Men jag vilar ju i alla fall. Och det är skönt att känna att det inte är någon annan som bestämmer att jag ska vara vaken, utan att jag bara inte kan sova p.g.a. diverse krämpor och taskigt utgångsläge gällande att hitta någon ställning som går att sova i över huvud taget. Rent gravidmässigt mår jag som jag gjort de senaste två veckorna. Ont överallt, sammandragningar rätt så regelbundet och diverse smärtsamma förvärkar. Det gäller bara att stå ut helt enkelt. Än har jag inte tröttnat...
Att göra ingenting...
0, 5 och 14!
5 dagar kvar att jobba... Det känns... surrealistiskt. Som jobbet är just nu kommer jag inte att sakna det, då jag inte vill ha ett administrativt jobb. Jag vill vara I "kaoset" och undervisningssituationen och inte utanför och titta på. Den delen av jobbet kommer jag inte att sakna. Den delen av jobbet jag kommer att sakna sörjde jag innan jul. Det jag kommer att sakna nu är själva skolan. Människorna, miljön och atmosfären. Jag trivs ju så vansinnigt bra här! Och när det går upp för mig att jag inte kommer att komma tillbaka hit (vad jag vet) kommer jag att sörja igen. Denna vecka har jag i alla fall liiiite lite grann att göra på jobbet. Nämligen vakta omprov vid tre olika tillfällen. Alltid något.
14 dagar kvar till beräknad bebis. Det känns också ganska skumt. Jag inser ju att jag inte kan gå runt och vara så här tjock hur länge som helst, och det tillkommer en ny smärta varje dag som visar på att det närmar sig, men ändå känns det inte som det är dags än. Det har ju gått så fort! Än så länge längtar jag inte ihjäl mig efter att få ut bebisen, även om jag är sjukt nyfiken på vem det är. Båda alternativen känns ganska tilltalande. Antingen får vi veta vem som bor i magen och bebisen kommer äntligen till oss eller får jag vara lite ledig och göra "vad jag vill" när M är på dagis och jag är hemma. Båda alternativen känns lockande. Men fråga mig imorgon igen, då kanske jag längtar ut bebisen... vem vet?! Angående bebisar vet jag hur många som helst som skulle/ska ha nu framöver och några som fått då... Alltid kul med de man gått gravid samtidigt som tycker jag. En liten lista kanske?:
Kusin Fanny: fick en dotter, Meja, i oktober
Josse: fick en son, Vincent, i november
Marlene: fick en son, Elwin, nyårsafton
Malin: fick en dotter, Lea, i januari
Och följande gör mig sällskap som gravida just nu:
Jag beräknad 8/2
Pernilla beräknad 11/2
Linda beräknad 17/2
Rebecka beräknad 20/2
Elisabeth beräknad ?/3
Elisabeth beräknad 1/5
Linda J beräknad 26/5
Sofia beräknad 31/5
Sandra ?/6
Jag har även två elever som väntar smått...
Det finns säkert många, många som jag glömt... och några som inte är officiella än. Snacka om babyboom! Eller råkar man bara befinna sig i den åldern då folk runt omkring skaffar barn....?
Varje dag kan vara den sista...
Helt utan anledning egentligen...
Det blir lite söndagsblogg i alla fall. Helt utan anledning nu när jag bloggar lite hipp som happ. Det känns i alla fall bra att avsluta veckan som vanligt. Så kanske jag är på lite bättre humör när jag dalar ner i sängen om en stund. För nu är jag ilsk. Aggressiv och på dåligt humör och irriterad för allt och ingenting. "Hormoner" Jo tack. Det får stå i hur många gravidböcker som helst att man är på dåligt humör och deprimerad på slutet, det blir ju inte bättre för det... Inställning var det ja! Jag ska nog ta och titta tillbaka på mitt inlägg om min filosofi. Slutsats om jag tänker efter: Gå och lägg dig och hoppas allt känns bättre när du vaknar imorgon!
Veckan som varit har varit bra över lag. Riktigt mysig emellanåt:
Helgen har varit... lite småseg faktiskt. Vi har inte haft något speciellt inplanerat utan det har blivit som det blivit och då blir det ofta bara som det blir. Precis! M har tjurat VARJE kväll och ill-vägrat somna vilket inneburit NOLL vuxentid för bara oss.
Inklusive ikväll. Eller nu sover hon i och för sig, men det gör jag också om en stund, så det känns som skit samma. Igår hade vi en helt oplanerad familjär dag där J:s bror, farmor och farfar intog förmiddagen och J:s pappa och bror eftermiddagen. Efter att vi ätit där lämnade jag kvar den positiva delen av min familj och gick hem och la mig i badet. Hur länge som helst. Det behövdes! För huvudet. Idag hade jag och M myspysigt besök på förmiddagen av M:s kille W. M ville kramas och hålla handen hela tiden, W var mer skeptisk. Som det brukar helt enkelt ;) Eller? I eftermiddag har jag bara tjurat. Mest för att jag är så begränsad, inte orkar någonting alls och vill för mycket. Men imorgon drar en ny vecka igång, det ser vi fram emot! Kanske blir det lite blogg från jobbet, vem vet. Det blir i alla fall en dag i taget, för det är slitigt nu. Framförallt när jag är ensam med M vilket jag är lite då och då den här veckan. Hoppas din vecka blir till belåtenhet! Rennie, nässpray och sängen, here I come!
Blogg, blogg trots dagens namn
Jag kände verkligen att "Ja, jag är verkligen VÄRD dessa!" och det var en härlig känsla. Man orkar lite mer helt plötsligt.
Nu är han iväg på fotboll och M sover. Tror jag. Vi har ju börjat med ny nattningsrutin och den verkar ha satt sig, så nu får vi ha kvällarna lite mer i fred. Skönt! Inte för att jag orkar göra så mycket då, men jag kan ju alltid sitta här! Eller framför tv:n eller något. Igår kväll hade jag systrarna H här till exempel. De fick lite nybakade frallor och vi hade allmänt mysigt. Skönt att träffa lite folk och inte bara vara mamma/fru/kollega utan lite "sig själv" också. Annars händer det inte så mycket på det här stället just nu, jag försöker hålla mig flytande mest. Vilar så mycket som är möjligt, njuter av M och av att vara gravid. Snart är jag ju inte det längre. Här kommer förresten lite bilder från i helgen! Istället för att jag ska sitta här och skriva massa utfyllnad ;)
Stor mage och liten mage. Trevliga fre-lörd-besöket måste ju publiceras på bild! Efter att L varit här och lekt med M:s docka var den helt plötsligt intressant att leka med... Här sitter de och pussas på en filt. *söta*
M och "moster" A läser bok.
Slutligen några bilder från L:s fotografförsök:
Vändningsförsök imorgon!
Jag sitter numera på jobbet och innehar någon form av administrativ tjänst. Det påminner lite om när jag jobbade på dataföretag och skrev manualer. Det är ungefär samma innehåll på dagarna, fast här är tusen gånger roligare med allt folk och spring. Lite taipei emellan varven och bloggning då... Jag har att göra, men det känns också skumt att inte veta HUR lång tid jag har på mig att göra det jag ska. Bebisen skulle ju i princip kunna titta ut när som helst och då bör jag vara färdig. Men om jag blir färdig idag, och bebisen väljer att vänta på nästa månad, vad ska jag då göra resten av min födelsedagsmånad?
I helgen hade vi massa härligt besök. L, C och söta E var hos oss fredag till lördag och söndagen förgylldes av bror med flickvän. Jättetrevligt! Om jag hade bloggat hemifrån nu, hade jag haft massor av bilder att lägga ut, men på den här datorn har jag inte det tyvärr. De får komma i nästa inlägg. Vi hade nämligen lite fotograf-ateljé hemma när L ändå hade med sig fin kamera och de bilderna bara måste jag få dela med mig av! Ni får hålla till godo med en bild än så länge...:
Idag hade jag för övrigt en väldigt "rolig" bussresa till jobbet. "Snabbussen" tog en halvtimme in till stan och vi konstaterade efter att det ramlat bort bitar från bussen, den tagit helt fel väg och stannat på stationer som inte var hållplatser, att busschauffören nog gått till fel jobb idag.
NU är verkligheten här... eller?
Det känns inte så, trots att jobbet hoppade igång idag. Fast det är klart, inga elever - ingen verklighet. De kommer på måndag. Kanske mer verklighet då? Fast jag tror det kommer känns skumt hela januari. Jag har ju liksom inte min plats längre. Jag kommer säkert att känna mig ganska överflödig. Det blir en administrativ tjänst för mig månaden ut. Eller tills bebisen behagar tröttna på att vara inne i min mage. Risken finns att månaden blir lååååååååååååååång. Jag pendlar mellan "Shit, bebisen kommer när som helst" och "Bebisen kommer aaaaaaaaaaaldrig komma ut", så det känns trots allt väldigt bra att ha något att göra under tiden vi väntar. Idag var vi på förlossningen och pratade igenom hur vi vill ha det. Det var nog nyttigt att få känna att det i alla fall närmar sig! 32 dagar kvar till utsatt datum idag.
Bloggar förresten för första gången från nya datorn. Det känns trevande okej, om det kan kännas så... Vi ska nog komma överens till slut, hoppas jag...
Ja, vad har annars hänt sedan sist, mer än att jag börjat jobba...? "Sist", det var väl i förrgår eller till och med igår va? Hehe... Tänkte mest leverera lite bilder. M och hennes kille W var ju ute och åkte pulka igår. Så söta, fast det var nog mer vi mammor som tyckte det var mysigt trots stora magar...
Igår eftermiddag var jag lite duktig och städade barnens garderob, och M var i sitt esse och "hjälpte till" på sitt lilla sätt. När bebisens täcke kom fram ville hon testa det. Hon bäddade ner sig på golvet helt enkelt. Söta!
Av någon anledning leker M jättebra själv när både jag och J är hemma, vilket känns lite ironiskt, men det är väldigt kul att se! Jag bara måste visa söta henne när hon skulle ut och köra vagn igår...
Ja ja. Nu kom J ut från M:s rum efter en timmes nattning, så nu blir det varma mackor. Igår kväll, i badet, lovade jag mig själv att jag från och med nu, efter 20:00 inte FÅR göra någon som helst nytta. Typ städa, plocka, jobba... Och det tänker jag hålla! Jag ska vila och ladda inför bebis nu... Så; Mot soffan!!!
Tillbaka i verkligheten! Nästan...
På kvällen åkte lilla mamma hem och vårt hem befann sig i ett mycket bättre skick än i söndags. Inga tomtar kvar och saker och ting på sin plats. J plockade även upp vår dator som vi köpte i Jönköping. Jag vet inte om jag tycker om den än eller inte. Det är så med datorer, man måste känna in sig och lära sig den till hundra procent innan den känns bekväm. Än så länge gör den inte det. Jag borde kanske sitta vid den varje gång jag ska göra något på datorn så vi kommer överens till slut...
En lista har skrivits också. En lista över saker jag vill få gjort innan bebisen tittar ut. Rödmarkerade saker har högsta prioritet, t.ex. packa BB-väska, tömma jobb-datorn innan den ska lämnas tillbaka. De gulmarkerade sakerna är inte liiiiiiika viktiga, men ska helst göras innan bebis. De grönmarkerade sakerna är väl sådant jag kan gå och pilla med om jag mot förmodan skulle få lite tid över eller vara rastlös i väntan. Det känns bra att ha allt nerskrivet i alla fall. Då har jag lättare för att koppla bort de "måsten" som inte är några "måsten" egentligen. För vad är det värsta som kan hända om jag inte genomför dem? Nä just det, inte mycket. Jag har i alla fall fått lite på listan gjort. Jag har rensat M:s leksaker. Trots att jag plockade undan en hel flyttkartong med saker syns det inte på hennes rum att något är borta! Helt galet! Jag har påbörjat BB-väskan. Vi var på MVC igår, och där konstaterades att "om förlossningen sätter igång nu så kommer ingen att stoppa den". Och då kan det ju vara bra att ha en BB-väska packad.
Idag, liksom igår, är det VINTER här! Igår snöade det konstant HELA dagen. Idag är det -8 grader och snöar för fullt. Var ska detta sluta?! Stackars Halmstadbor som inte är vana... Idag har J:s verklighet börjat. Han är iväg och skriver uppsats som ska lämnas in på måndag. Jag och M är således ensamma idag. Klockan 10 var vi hos M:s kille W (enligt henne själv) och åkte pulka. Mycket mysigt trots alla kläder och kyla och pulsande i snön. Därefter fortsatte vi det mysiga inne hos W där det blev fika och lite lek och lunch innan vi tryckte ner oss i alla kläder och begav oss hemåt. M somnade och tack vare min ängel till granne sover hon nu i vagnen utanför vår dörr! TACK! Hon hjälpte mig alltså upp med vagnen för trapporna så M inte skulle vakna. Vi har loftgång, vilket i alla fall gör att hon kan stå ute och sova om vi bara kommer upp för trappan. Nuläget är alltså som så; J är iväg och skriver uppsats, M sover i vagnen utanför dörren och jag njuter av egentid och tänker INTE göra någon nytta just nu. Jag måste vila efter förmiddagens träningspass (pulsande i snön med pulka OCH barnvagn hehe...). Vi får väl se när J behagar titta hem och vad eftermiddagen bjuder på. Imorgon börjar som sagt min verklighet. Vi får se hur länge den håller på innan bebisen ser till att vi får en ny sådan...
Nästa gång jag bloggar ska jag försöka leverera lite bilder... ;)
Min filosofi
*Var nöjd och tacksam över det du har och njut av det! Bara DU har ett val angående DITT liv.
*MEN var aldrig nöjd...
Motsägelsefullt? Kanske.
*Allt du vill, det kan du!
Vi ska se om jag på något sätt kan utgå från dessa tre punkter. För att börja med att utveckla den första. Anledningen till att du ska vara nöjd och tacksam över det du har är att det bara är du själv som påverkat ALLT som gjort att du hamnat där du är. Protesterar du? Vänd på det då. Bara DU kan göra något åt att förändra din situation. Till exempel, ett högst personligt exempel. Jag blev oplanerat gravid precis när jag fått ett jobb jag suktat efter i flera år. Självvalt. Ja. Hade jag något val? Ja. Jag hade kunnat ta bort barnet. Jag valde att behålla det. Eller om jag tittar på den situation vi levt i under hösten. Jag har jobbat heltid, haft en 1,5-åring hemma samt varit gravid. J har pluggat 100%, jobbat 50%, haft en 1,5-åring hemma samt haft fotboll fyra gånger i veckan. Ska jag vara nöjd och tacksam över vår vardagssituation? Ja! För vore jag missnöjd hade jag kunnat göra något åt det. Säga upp mig från jobbet. Göra abort. Kräva att J la ner något av det han sysslade med. Till exempel. För att "slippa" 1,5-åringen hade jag rent krasst kunnat sticka hemifrån. Så även där hade jag ett val.
Om jag inte ska vara så drastisk så kan jag också säga som så, att oavsett situation så är det MITT val hur JAG ska reagera på, och anpassa mig till, den situation jag befinner mig i. Jag kan sucka dygnet runt över att jag är trött p.g.a. heltidsjobb, småbarn, graviditet och upptagen make. Frågan är bara om jag blir mindre trött då? Det är jag övertygad om att jag INTE blir. Jag blir till 100% mer trött. För då fokuserar jag på det. Så är det. Nöjd och tacksam. Om jag ska skriva en lista på allt jag är tacksam över, hade detta inlägg blivit på tok för långt, för "kan man vara tacksam för lite har man mycket att vara tacksam för". Detta låter som världens klyscha, och mycket inom filosofin kanske är det, men det är ju så sant! Jag kan börja lite smått. Jag är tacksam för min älskling, min dotter, mitt ofödda barn, att vi är friska, vår perfekta lägenhet, vår bil, min familj, mina vänner, min utbildning, mitt jobb, min stad, att jag bor i ett fredligt land, att jag är jag, att jag har allt jag kan önska, att livet känns ljust... o.s.v o.s.v.
För att krångla till allt med "Var aldrig nöjd" ska jag försöka fortsätta tänka med tangentbordet... Om jag sätter mig ner och är nöjd, tänker att "Nu har jag allt jag någonsin velat ha", då kommer jag bli sittande där. Självklart kan man vara nöjd med det man har samtidigt som man drömmer om mer. Jag älskar t.ex. vår lägenhet och trivs jättebra där, MEN i drömmen bor vi i hus. Jag är nöjd just nu, men om jag ser på hela livet i ett så långt perspektiv är jag inte nöjd med att bo i lägenhet. Men NU är jag nöjd. Jag tror inte jag ska skriva mer om denna punkt med risk för att röra till det.
Den sista punkten så.
Ännu en klyscha tänker du, men det är också så sant! VILL du bli miljonär, då kommer du att göra små saker i din vardag som tar dig närmre det målet. Du kanske inte lägger 1500:- på ett par skor som ändå kommer att vara omoderna om en månad. Du låter bli att köpa den dyraste datorn eller barnvagnen eller vad det nu kan vara. Du accepterar att dina barn har ärvda kläder och är helt nöjd med det du har istället för att sträva efter mer. Vill du något, då kan du det. Jag kan inte komma på en enda sak som jag i dagsläget vill som jag inte kan. Det största jag brukar "gnälla" lite på nu för tiden är att jag vill jobba istället för att gå hem och vara föräldraledig. Om jag gräver i det hamnar jag i att jag skulle kunna börja jobba när bebisen är två månader kanske. Vill jag det? Scenario: Vaken varannan timma hela natten för att sedan gå och jobba och prestera. Är det något som tilltalar mig? Nej. Just det. Då vill jag inte jobba. Inte med en så liten bebis. Om jag sätter mig ner och gnäller över att "jag vill ju resa, men det går ju inte för att vi snart har två småbarn" kan jag gräva i det också. Det är klart att jag kan resa ändå! Det blir under andra omständigheter än om jag rest själv såklart, men jag kan resa om jag vill!
Slutligen är jag övertygad om att det finns någon kraft som påverkar vårt liv. Jag tror, vilket du säkert kunnat utläsa ovan, på tankekraft och inställning. Vissa kallar det för Gud, andra för slumpen eller ödet. Jag tror att allt det där är olika ord för samma sak.
Sådär ja, lite VG-MVG-blogg mitt i allt rapporterande. För övrigt är jag nu kvar i Vaggeryd medan Jimmy tagit tåget till Halmstad. Imorgon följer jag hans exempel, fast med bil. Och jag kan knappt vänta tills vardagen drar igång! Jag älskar mitt liv!
Dagens ord: Årskrönika
Januari: Vi flyttpackade för fullt! När vi gick på mellandagsrean i Jönköping förra gången fick vi nämligen veta att vi fått en fyra på Vallås. Så januari levde vi i lådor. Även min födelsedag blev en nerpackad historia. Vi fick dock bo på hotell en natt utan M där vi njöt av gott vin och varandra.
Februari: Flyttlasset gick och hela månaden gick väl till att komma i ordning.
Mars: Jaa... En ganska blek månad, minns inte riktigt vad vi gjorde, så förmodligen inget av större intresse. Det var säkert en hel del bröllopsplanering på menyn.
April: Samma sak här. Vad gjorde vi egentligen?
Maj: Jag fick jobb!!! Världens lycka och jag och J gick ut och firade på restaurang och smällde mer pengar på mat och dryck än vi någonsin gjort ute. M fyllde 1 år och livet kändes ljuuuuuuuuuuuuust!!!! Vi åkte på två svensexor och möhippor också. HYSTERISKT roligt!
Juni: Mycket händelserik månad vilken började med att jag fick veta att jag var gravid. Årets överraskning, vi var inte alls förberedda på detta. Med nytt jobb och allt! ÅNGEST! Juni fortsatte i alla fall med bröllop! Helt plötsligt blev man en Karlsson och väldigt vuxen på alla sätt och vis. Vi hann även med att närvara som gäst på ännu ett bröllop. Ett av tre andra bröllop år 2009 förutom vårt eget.
Juli: Vi hade semester med bl.a. en vecka på Öland. Tiden och energin gick åt att jaga M som lärt sig gå, hålla masken för de som inte visste att jag var gravid och hålla ångesten inför jobbet i schack. Inte ångesten för att börja jobba, utan ångesten för att komma dit och vara gravid...
Augusti: Ett bröllop till hann vi med innan jag och M åkte på turné när J jobbade. Vi var bl.a. hos bror och flickvän i Helsingborg några soliga dagar, vi var i Kristianstad hos L, C och E. Den 13e började jag jobba. UNDERBART! Jag ÄLSKAR att jobba!
September: Jag var på återträff med min gamla högstadieklass, och det sista bröllopet som åskådare avklarades. Jag och J var på bröllopsresa i Grekland. HELT underbart!
Oktober: Jaa... jag jobbade på, M levde livet på dagis och J slet med plugg, jobb och fotboll. Också fyllde J år.
November: Jobb och mage och M och övning till Lucia och allt. Mycket annat hanns inte med.
December: Inget nytt på fronten. Jag försökte få ihop allt på jobbet för att kunna göra en bra överlämning i januari. Jullovet går åt till att vila, njuta, planera bebis och sörja jobbet...
Och här är jag nu. En veckas jullov kvar, jag längtar till jobbet och sedan får vi se vad livet har i beredskap år 2010. Jag hoppas INTE det blir lika händelserikt som 2009 i alla fall med flytt, bröllop och graviditet! Nästa år är det vår tur att vila lite...
GOTT NYTT ÅR!!!
Julafton nummer 3... och lite till
Resten av familjen Karlsson, eller rättare sagt hela familjen Karlsson, såg ut så här. Jag inser att jag ÄR jättemycket tjockare än vad jag känner mig som... Inte kul alls... Men, men. M tycker i alla fall att det är hysteriskt roligt att vara med på kort emellanåt...
När vi kommit till mormor, där vi var från klockan 13 till klockan 18, hann vi mingla lite innan maten. Det bör tilläggas att vi alltså firar jul i en tvårums lägenhet, och det är inte bara vi... Det är:
Familjen Lagerstrand, för närvarande innehållande sju personer.
Familjen Wetter, innehållande fem personer.
Familjen Karlsson, (vi), innehållande tre personer.
Familjen Jonsson (mamma och pappa) två personer.
Famijlen Jonsson/Grund, två personer.
Och mormor.
Vad blir det? 20 personer. I en tvårummare. Julstämning! Här är i alla fall fina syster med M innan maten...
Yngst på julfirandet var min kusins lilla M. J var så klart tvungen att öva lite... Snart är det ju dags igen. Det gick ganska bra tycker jag. De räckte ut tungan åt varandra och kom riktigt bra överens.
Självklart hade vi tomte även här, och de flesta var ganska stirriga... M tyckte det var säkrast att sitta i morfars knä...
Söta söta! M fick Pippi-figurer, som tydligen var väldigt goda att äta lite på...
Bror hade julpanik, som vanligt.
Två systrar och två sysslingar...
Syster och kusinerna...
Firandet på Skogsvägen går alltså till som så att det är middag för alla 20 klockan 13, sedan är det alltid marängswiss till efterrätt. Mellan maten och efterrätten tog sig jag och syster ut och gick en sväng med M på sövarrunda. Det var VÄLDIGT skönt att komma ut lite. Dels till den friska luften och dels till tystnaden. Även om alla skötte sig exemplariskt och höll sig i skinnet, blir det ganska mycket med så många människor på så lite plats. Efter efterrätten blev det tomte och därefter en paketlek som är tradition sedan tre år tillbaka tack vare lekfulla kusin D. Sedan ska man ju, som sig bör i Småland, fika. Kaffe och massa kakor och sedan var klockan 18. Då var jag i upplösningstillstånd och min känsla av att ha bott i en grotta i skogen i något föregående liv väcks och jag bara måste få vara i fred. Helst innan jag exploderar. In med min lilla familj i vår bil och vi åkte till nästa ställe, slutdestination, mamma och pappas hus. Där låg jag, J och M i mamma och pappas säng och vilade och "busade" och hade kvalitetstid mitt i en kaotisk "julafton". Jätteskönt! När resten droppade in var jag i fas igen. På vägen hade vi tappat familjen L och mormor. Kvar var alltså vi som härstammar från familjen Jonsson. Åtta vuxna och fyra barn. Kvällen blev väldigt lugn och skön och behaglig. Vi gjorde ingenting tillsammans till halv 8, då kom tomten...
Lite bilder från Bergstigsfirandet. Här har vi kusinerna Wetter/Karlsson:
Och här har vi syskonen Jonsson...:
Tomten var tydligen inte så farlig på det här stället, för M hjälpte till och med till med klapputdelningen. Här har Tomten återvänt till skogen och vi öppnar paket. Vi har ett rätt bra system i vår familj. Vi vuxna lottar vem vi ska köpa till, också köper man bara till den personen. Smidigt, billigare och lagom på alla sätt och vis. Barnen däremot får från alla, såklart... Det är svårt det där. Vem köper vad till vem och för hur mycket och så vidare... Men, men alla är nöjda som det är nu, så då får det väl vara så.
Efter paketöppning och gröt blev det till slut dags för M att sova, och mormor tog på sig sövarrollen. Syskonen Jonsson plus brors flickvän gick ut en vinterpromenad runt kvarteret och andades. Mycket skönt. När kvällen började närma sig sitt slut var alla trötta, glada och nöjda och DÅ var årets jul slut. Efter tredje gången gillt...
För att rapportera ytterligare från de Småländska skogarna får jag ta lite från annandagen och dagen idag också. Det snöade en massa, så igår var först jag, J och M ute och lekte i snön. M tyckte det var mysigt, men krångligt att gå i snön. Här sitter hon bra med alla bollar!
Pappa satte J i arbete att skotta snö (vilket han typ aldrig gjort förut) och M fick åka skyffel.
När vi varit ute ett tag kom även bror och brors flickvän ut och till slut fick vi även sällskap av mamma och pappa. Jättemysigt! Vi hade lite snöbollskrig. Jag vann. Så klart! Jag satte en boll i ansiktet på J och en i huvudet på M. Och de fick ju inte ge tillbaka. :)
Middag blev det hos syster, och där blev vi kvar till sena kvällen igår. Mycket mysigt och familjärt på alla sätt och vis. Nu börjar vi landa lite och dagen idag har varit väldigt "ledig" på alla sätt, i alla fall för mig. Vi har lekt, jag och M. Jag, pappa och M har varit ute och gått en runda och nu gör vi ingenting. Ikväll ska jag och J in till Jönköping. SOYA och bio. Mycket trevligt. Bror med flickvän har åkt hem för denna gång och nu infaller snart vardagen i Vgd.
J har med sig en massa jobb hit, han har slutpraktik som väntar när vi återgår till livet i Halmstad. Som tur är kan jag hjälpa honom en del med material och så vidare. Det är ett plus när man har samma yrke och samma ämne!
För övrigt ska vi inte göra så där hemskt mycket i skogen den här gången. Äta middag hos mormor en dag, träffa älsklingskusinen en dag, gå på mellandagsrean en dag. Och fira nyår såklart! Sedan får vi se när vi åker hem... Senast den 3e januari...
Julafton nummer 2...
En liten, liten rapport från vår julafton nummer två, som egentligen är den rätta eftersom den infaller på dagen D, julafton! Fast för mig är inte den riktiga julafton förrän imorgon känns det som, eftersom det bär iväg till Vaggeryd och "min" julafton, med min familj, då...
Julafton som den 24e december ser ut som följer i familjen Karlssons liv numera. Vi äter alltid frukost vid granen... I år blev det lite problematiskt eftersom att M inte sitter still och bara tittar, vilket hon gjorde förra året. Därför blev det gröt vid köksbordet och sedan macka vid granen.
Vi fick även öppna varsin julklapp på morgonen, (M fick öppna två) och en stund sysselsatte sig M med sina instrument och städgrejjer hon fick i sina paket.
Eftermiddagen och en del av kvällen har vi tillbringat hos J:s farmor och farfar. Vi var där klockan 14, då sov M i sin vagn, så vi fick dricka glögg och äta julgodis i fred och mitt i Kalle Anka vaknade M. Ganska bra timing ändå. Så här fina var mina älsklingar idag:
Efter Kalle Anka var det dags för mat. Supersmaskig julmat som smakade väldigt bra nu när jag inte ätit det på jättelänge.
När vi ätit stod M för lite underhållning. Hon stod framför granen och sjöng "Blinka lilla stjärna". Så söt, så söt.
Dagens höjdpunkt var när Tomten kom. M var väldigt fascinerad och tittade med skräckblandad förtjusning. "Hej hej tomten" sa hon, men sedan, efter en minut eller så, sa hon "Hejdå!". Då räckte det tydligen. Hon ville absolut inte krama tomten eller sitta i hans knä, men det gick bra att klappa honom lite på huvudet. När hon insåg att tomten delade ut paket mjuknade hon något, och varje paket tomten tog upp sa hon "Moas!" om.
M fick såklart massa paket, och favoriten var nog en synt! Annars fick hon lite allt möjligt, nallar, bok, badleksak, gitarr, prydnadsdocka, kläder m.m. m.m.
När leksakerna var lekta med och allt nerpackat i kassar och gröten uppäten började vi alla bli rätt trötta. M fick hoppa i pyjamasen och satt i soffan och myste och läste "önskeboken" från BR...:
Vi var ganska nöjda när vi kom hem vid 21:15. Jag la mig och sövde M (som VÄGRAR somna med någon annan än mig *SUCK*) och sedan tog vi itu med våra julklappar. Vi packade upp och sorterade och fixade. Imorgon när klockan ringer blir det Småland och julafton nummer tre...
Julafton nr. 1 avklarad
Tänkte passa på och rapportera lite från julafton 1 av 3. Igår tjuvstartade vi alltså med att fira jul 2009. Det blir ju så när familjen består av massa människor åt alla möjliga håll. Igår var det J:s mammas tur. Det var inte bara J:s mamma såklart, utan även hennes pojkvän, J:s bror och hans flickvän. Så här fin var M innan gästerna anlände. Eller, hon var lika fin när kvällen var slut, men ja, du fattar...
Lite mys i soffan innan vi högg in på maten. Det blev INTE julmat, vilket vi alla var rörande överens om att få slippa... Det lär bli nog av det dessa dagar ändå gissar jag...
När det, efter maten, var dags för julklappsutdelning (utan tomte denna gång) fick J läsa på paketen...
...och M dela ut dem!
Efter att alla paket var öppnade var det tvunget att kika lite i de nya sakerna. M fick en massa, massa fina kläder av farmor, en dansande tomte och en bok. Här läser farmors pojkvän H för M:
Sedan mumsade vi glögg och julgodis, och M åt majs. Hon totalvägrade sova så länge gästerna var kvar. Hon la sig och vilade i soffan lite för att samla krafter, men sedan ville hon vara med igen. Jättemysig första-julafton 2009 måste jag säga.
Idag slappar vi järnet. Det är riktigt skönt! Och det är väldigt ovant också! Det brukar alltid stå någonting på programmet när vi väl har en ledig dag, men nu när det är så många lediga dagar så blir det inte så. Idag har J varit på stan på förmiddagen och fixat det sista. Jag och M var på Eurostop igår i samma ärende. Jag plockar, tvättar, byter lakan och har påbörjat packning inför Vaggeryd, i alla fall i huvudet. Donar med det sista kan man säga. Imorgon, julafton, tänker jag INTE göra någon nytta, så det som ska göras inför juldagens resa ska göras idag. Men vi har god tid och jag tänker inte stressa. Skönt. M har även testat sin dansande tomte idag.
Hon tyckte den var jätterolig, men när den dansade in i henne sa hon "Akta Moa!". Hon är för rolig hon. Framförallt när hon kommer igång och pratar loss ordentligt. Jag kan inte annat än bli lite stolt över henne i alla fall. "Sitta mammas knä" "Mamma kommer snart" och sången "Blinka lilla stjärna" går varm här hemma... Nu är J och M ute och traskar med vagnen och jag njuter av lite egentid. Vad göra då tros? Njuta!!! ;)
Hej mitt vinterland och pyssel och ledighet...
Tänkte först inleda med en bild tagen helt ur sitt sammanhang innan jag börjar skriva:
Då så... Time to blog lite... Helt plötsligt utgår alla regler om vilken dag man ska blogga på, eller vilken dag JAG ska blogga på. Det känns som att det hänt lite sedan sist. Det har blivit vinter, jobbet är slut och vi har börjat julmysa med familj och vänner och ledigheten börjar lägga sig i en konstig mix med julstress...
Snön bidrar i alla fall med lite lugn och frid och "hemmakänsla" tycker jag. Såhär ser det ut från vår balkong:
Skolavslutningen blev ungefär så jobbig som jag trodde... nä, den blev värre förresten. Jag var involverad i, och höll i kören och de musikaliska framträdandena på avslutningen och trodde mig därför ha ganska bra koll på programmet. Men icke. Mitt i programmet går en av mina härliga 2or fram och håller ett litet tal om present till mig för att jag ska sluta och så... Också fick jag gå fram och ta emot paket. Kunde jag hålla tårarna tillbaka?! Eeee.... jag tror det. Jobbigt i alla fall, men SÅÅÅÅÅ fint! Jag kommer sakna eleverna där! Även om jag ska vara kvar i januari, så kommer det inte bli samma sak när jag inte ska hålla i undervisningen. Ja, ja, nog om det. På tal om allt och inget så har jag testat frisyrer på M också. Hon gillar inte det, men när det väl kommer dit en tofs eller fläta eller så, så sitter den i alla fall kvar...
Helgen har utnyttjats till max. I lördags var syster med familj här. En riktigt intensiv och fullspäckad perfekt vinterdag innehållande allt en sådan ska innehålla. Först åkte vi pulka, Moas debut, och eftermiddagen gick åt julgodisbak. Jag låter bilderna berätta:
Igår, söndags, hade jag först mysbesök av E & W och M & A. Lite mamma-barn-jul-fika. På tok för sällan nu när alla jobbar också, men igår fick vi till det minsann. Också fick jag ju chansen att bjuda på lite av det julgodis vi bakade i lördags! Jättegott!!! (Även om vi fick slänga två sorter som inte blev som förväntat...)
Vi mellanlandade hos svärfar på middag innan det var dags för nästa besök, nämligen brorsan min med flickvän. Jättemysigt att kunna ses sådär en kväll! Lagom liksom. M fick lite sagor lästa för sig, och en lektion i hur en apa låter... Vilket hon för övrigt övade på jättelänge när jag sövde henne igår kväll...
M är förkyld, (who is not) och inatt har hon även hostat en del vilket gjort att hon fått sova hos oss, och då PÅ mig. Detta gav en relativt sömnlös natt för min del och nackspärr när jag vaknade, men, men. Idag har hon varit och lekt hos J:s farmor och farfar då jag och J flängt runt på stan på jakt efter de sista klapparna. Det gick över förväntan faktiskt eftersom vi var där när de öppnade. En hel del kvalitétstid är det ju också att få gå på stan på tu man hand så klart... Speciellt att kunna sätta sig på vilket fik man vill, äta vad man vill och sitta kvar hur länge man vill. Det var betydligt mer folk på stan när vi åkte hem... När vi fikat lite hos farmor och farfar åkte J på fotbollsträning och jag packade ner M i vagnen och gick hem i kylan. På hemvägen gick jag inom R och hämtade mina Tupperware-grejjer. Vuxenpoäng?! Att man kan bli så lycklig över lite burkar!?!?! Inser att det beror på vad man har med sig hemifrån lite. Kakao SKA vara i en viss burk, och en sådan burk som mamma har, vill jag också ha, alltså en Tupperware! Nu är kakaon så fint placerad i sin nya burk. Allt väl.
Däremot orkas det inte med NÅGOT alls efter en dag som denna. Jag är tjock!
Jag är frustrerad i min begränsning nu. Som idag när jag gått på stan på tok för länge kan jag knappt stå upp när jag väl kom hem. Där försvann diskning, tvättsortering och julklappsinslagning. Det är bara att sätta sig i soffan och gilla läget. Nu ska det snart sovas, men först en planering av morgondagen för att få så mycket nytta som möljligt gjort! Vi har det ändå ganska lyxigt nu. Inga tider att passa och förvaltning av all vår tid hur vi vill. Det, mina vänner, är fördelen med att J skriver uppsats. Imorgon ska vi också göra debut i julfirande 2009 då J:s bror med flickvän och mamma med pojkvän kommer hit. Mysigt!
Idag har jag förresten köpt mig en ny almanacka för 2010. Jag älskar att planera, kontrollfreak som jag är, så det var en fröjd att sitta och fylla i den när vi kom hem. Kan man vara glad åt lite har man mycket att vara glad för, eller? Vi hörs säkert om några dagar...
