tildisen

En gång i våras, tror jag det var, satte jag upp en regel som jag bestämt mig för att hålla även nu. Efter klockan 20:00 ska jag INTE göra någon som helst nytta. I alla fall inte hushållsgrejjer så som diska, tvätta, plocka, städa, byta lakan, you name it. Allt det där som aldrig tar slut. Så nu, när klockan är 20:25, sitter jag med gott samvete framför tv:n och gör INGENTING. Känner du hon som plockade ihjäl sig? Hon dog. Och det kan vi hoppa över. Min dödsorsak kommer vara sömnbrist. Natten i korthet: Molly vaknade 22 som väntat. Krångel hit och dit, mat, ny blöja, av med pyamas, byta napp, alvedon och tjo och hej. 01:30 gav Jimmy upp och la sig i Mollys rum. Molly fortsatte. 06:00 tog jag min kudde och gick ni och bytte med Jimmy så jag fick sova till 7:30 när han åkte. Inatt ska hon sova BRA. Så det så. Kvällarna kan jag i alla fall inte klaga på. Nattningsrutin för båda töserna sitter *peppar peppar* och när klockan är 20 dimper vi ner i soffan och töserna sussar gott. Njuter av det som avnjutas kan. För övrigt har jag klarat av hemmafrurollen kanon idag tack vare en paus mitt på dagen. Jimsan dök hem från jobbet 13:30 och skulle sedan åka iväg 16:00. Tiden däremellan tillbringade jag på gymmet. LOVELY! Under fotbollsänkatiden hade vi myspys, vi tjejer. Vi satt vid bordet och pysslade och lekte och ritade och tyckte att livet var ganska bra ändå. Om bara nätterna kunde haka på den trenden. Molly börjar förresten bli stor. Det senaste beviset på det är vår hall.

Vem kan ana att där står en syskonvagn? Nu är liggdelen borta och sittdelen i istället. Jag gillar inte riktigt att Molly försöker häva sig ur när hon sitter i liggdelen eftersom att hon totalvägrar att ligga i den... Idag kom hon även på ett annat nöje. Att ta sig fram till köksbordet och dra i duken... Vi lär nog få att göra med henne även på dagarna i framtiden. Kanske ska vi vara nöjda så länge hon "bara" ställer till det på nätterna...?

En sista bild från Vgd-veckan innan jag släpper det och konstaterar att vardagen är här för att stanna. Det var invigning av cykelkärran vilken Moa älskade! "Cykla fort mamma!".

En helt vanlig (ovanlig för tillfället eftersom att det var så längesen, men ja, du förstår) måndag hos oss. Trots natten (se föregående inlägg) har dagen flutit på bra tycker jag. Första dagen på förskolan för Moa vilken flöt som väntat. Försiktig och noga med att hålla koll på mamma. Bra tänkt Moa. Jag och Molly sa hejdå vid halv 11-tiden, utan tårar från något håll. Allmänt handlingsförlamad av trötthet tills Moa skulle hämtas och eftermiddagen har avnjutits av hel Karlsson-familj. Fram tills hon Jimmy ska jobba heltid för får sin bebis jobbar han halvtid, vilket passar ypperligt för tillfället. Att ha en karl som kommer hem vid 13-tiden varje dag är inte fy skam! Och inget jag är van vid. Vi får hoppas det går att hålla! Vi har även blivit med kökssoffa förresten. I love it. Det är så hemtrevligt med kökssoffa, sedan får designers och andra trendiga tycka vad de vill. Jag gillar den och Moa också. Länge, länge kan hon sitta såhär och filosofera och leka.


En lång, snabb promenad har jag också hunnit med idag, utan barn. Det brukar gå fortast då. Gott. Nytt liv nu igen. Katten har 9, jag börjar ett nytt varje måndag känns det som. Träffade på en massa nollor och allmänt nollefolk under promenaden. Märkligt. Tänk så mycket som hänt under nollningar i Halmstad. Om jag ser till egna erfarenheter var det där jag träffade det stora härliga Lp-03-gänget som fortfarande, en del av dem, betyder mycket för mig. Det var även under nollning, fast två år senare, jag fick syn på den där jag är gift med nu och jag kände "Det är han jag vill ha" trots att jag tillhörde någon annan då. För att nämna två exempel. Det är inte annat än att jag tittar efter kända ansikten bland lärarnollorna, men i år blev jag bestört när jag insåg varför jag kände igen vissa av folket bland lärarnollningsgänget. En hade jag som vfu-elev i höstas (!!!!!) och en annan som elev då jag jobbade på en annan skola. Allt runt omkring mig förändras, men inte jag. Minsann. *harkel harkel*

Jag hoppas INNERLIGT att vi får sova inatt. Man behöver det. JAG behöver det. Om det så ska krävas att jag ska gå på alla fyra och jama som en katt så gör jag det, bara jag får sova. Kräv vad som helst. I´ll do it.

Också lägger vi oss 21:30 och vaknar ett hundra gånger och klockan 2 får vi in en gallskrikande Moa till oss och hon väcker Molly som just då för ovanlighetens skull sover. Sedan har vi båda inne i vår säng, Moa sover, Molly krånglar, jag lägger mig med fötterna på kudden för att kunna ha Molly jämte mig i mitten av sängen utan att hon ska väcka Moa. Molly krånglar, skriker och bökar och Moa sparkar. Vid 5 går jag in till Mollys rum och försöker krama ur några stackars droppar nattsömn i gästsängen i hennes rum, med henne bredvid mig. 20 minuter i taget kanske, är hon lugn. Sover lite. Klockan 7 ger jag upp och går upp. Vaken 2 dygn i sträck. Typ. Men ändå måste man fungera. "Vi delar upp nätterna, han tar 3 av veckans 7 och jag tar 4." M... Fint. Men om båda barnen är vakna då? Tar man båda barnen själv 3 eller 4 nätter då? Inatt tror jag jag ska sova i sovsäck ute på innegården. Tilläggas bör att Molly igår sov en timma på dagen, så någon chans till sömn på dagtid finns inte.
Trött. Om någon undrar.

Lite för mycket ibland kanske? Jag tänker, alltså finns jag. Så de ting som inte tänker, de finns inte? Blommor till exempel? Eller tänker de? Under lång tid har jag avslutat varje dags dagbok med "så länge jag inte tänker eller känner efter är allt bra". Fanns inte jag under den tiden? Kanske inte. Just nu tänker jag för mycket och finns alltså till allra högsta grad om detta påstående stämmer. Jaja, nog om det.

Idag bar det iväg till blåbärsskogen. Jag, syster, vår mormor och tjejerna. Jag hade stora tjejen i sele och lilla i vagnen. Sedan bar det av.


Jag kan säga så att jag har nog aldrig plockat blåbär när det funnits så många, så stora! Jisses vad blåbär det fanns! Och finns fortfarande, för när vi åkte därifrån tre timmar senare såg man inte att någon hade plockat! Tur vi har en stor frys nowadays!


I eftermiddag har Moa varit hos frissan. Hon blev så tjusig så!


Jag filurar på en annan sak också. Eller, en av alla de saker jag filurar på just nu, är det här med hur vi reagerar när det händer personer i vår omgivning saker. För ett par år sedan var det en kille hemifrån som tog livet av sig. Jag var supertight med honom ett tag typ 1997 och blev därför jätteledsen, såklart. Men varför, egentligen? Jag hade ingen som helst kontakt med honom när det hände och mitt liv påverkades inte över huvud taget av att han inte längre fanns. Men ändå reagerade jag så starkt. Varför? Nu har en som var en väldigt nära och väldigt, väldigt kär vän för åtta år sedan råkat ut för en olycka, vilket påverkat nu igen. Men varför, egentligen? Vi har ingen kontakt längre, han hade bara en väldigt stor plats i mitt hjärta ett tag. Kanske reagerar man för att man blir påverkad av sin egen sårbarhet? Vad vet jag?

Nä, nu gröt.

Det brukar bli så när jag väl lyckas blogga med bilder. Att det blir en väldans massa bilder från en väldans massa evenemang. Alternativt bilder från evenemang där det tagits väldigt många bilder. Både från då, nyss och nu. Jag ska väl ta och försöka komma ifatt mig lite och försöka på ett relativt kortfattat sätt berätta om vecka 32. Jimsan började jobba (lyckos honom!!!! Det hade känts SÅ mycket bättre om han gick till en fabrik och packade lådor varje dag, eller till posten och åkte runt i sin lilla el-bil istället för att få åka och göra det jag älskar och brinner för varje dag, men men). Därför fick semestern vecka 32 bli utan honom. Jag och tjejerna begav sig måndag kväll till en "stuga" på en jättetomt med både klippstrand, sandstrand, hemliga upptäcktsstigar, stor gräsmatta och jacuzzi på stranden, för att ha lite semester. Så mycket semester man nu kan ha när man åker iväg själv med sina barn.... Nedan några bilder därifrån: (sorry Pia, men det är utsikten jag vill demonstrera...)

Vi bodde i en av de fyra hus som ligger på tomten, och den har inte helt fel utsikt och läge om man säger så.
Jag och Moa på upptäcktsfärd:

När hon väl lärt sig vilka klippor hon inte fick ramla ner för lekte hon till 100% med sina favoritkusiner som tog sååååååååååå väl hand om henne!


Vi bodde i närheten av Göteborg, så en dag åkte vi in till Slottsskogen och tittade på alla djur. Hästar, älgar, påfåglar och pingviner för att nämna några.


Sömnen uteblev de två nätter jag sov själv med tjejerna eftersom de verkade ha ett schema på att väcka varandra och helst av allt ville Molly gå upp vid 6-halv 7 varje dag. Men oftast fick hon nöja sig med 8...


Sämre utsikt kan man ha när man sover förmiddag... Inte för att hon bryr sig, men i alla fall.


Semestern var utifrån sett en riktig idyllsemester med klättring på kllippor, krabbfiske, jacuzzibad på stranden och björnbärsplockning!


Molly var, liksom alltid, glad hela tiden och satt och lekte och tuggade på det mesta. Det är så vi kommer komma ihåg henne som bebis. Alltid glad! Skrattar jämt. Och spyr då...


På onsdagen dök mor och far upp och anslöt sig till vår idyll och torsdag kväll även Jimsan som jobbat in fredagen. Onsdagen gick åt till att braka ihop (något om det senare) och torsdag kväll åt kvalité! Jag hämtade Jimsan vid stationen vid 18 efter att ha haft en timmes egentid i Göteborgs stad. Vad jag ägnade timman åt? Gick i bokhandeln! Lovely! I fred! Sedan tog vi en kopp kaffe på centralen innan vi körde vilse på väg tillbaka till stugan. Vad gör man inte för lite extra barnfri tid... eller när man pratar i telefon mitt under gps-navigeringen.... *harkel*. Fram kom vi, lagom till himmelsk grillad middag med gott vin till och djupa diskussioner. Jag gillar sådant. Frågorna som gick runt bordet mellan mor, far, syster, man och svåger var "Vad betyder tystnad för dig?", "Vem är du?" och "Vad är meningen med ditt liv?". Frågor som tål att diskuteras! Därefter blev det bad i jacuzzin. Underbart när det regnar! Till och med mamma hoppade i.

Fredagen den 13e ägnade vi åt Liseberg. Perfekt Lisebergsväder = inte för varmt, inte för kallt och framförallt inget regn! Perfekt folkmängd, som mest var det 20 minuters kö, för det mesta bara 5 minuter. I gränslandet i år levde Anton, som NÄSTAN var 140 cm och får åka allt och Moa som NÄSTAN är 90 cm. Hon fick i alla fall åka lilla Lisebergbanan och Flume ride, vilken hon åkte säkert 20 gånger...

När småtöserna och stora tösen ätit kvällsmat begav sig de som inte uppnår 130-gränsen hemåt. Tillsammans med de tre äldsta i sällskapet. Sedan åkte jag, Jimsan, syster och systersönerna ännu mer! Tänk att längden kan vara så viktig när man lever i gränslandet. Och tänk att man kan bli så snurra-runt-känslig bara för att åldern stiger... Jaja. Roligt var det i alla fall!

Angående brak-ihop:et. Ibland behöver man springa in i väggen för att inse att man ska springa åt ett annat håll. Så skulle man väl kunna säga för att utvärdera. Jag har mått dåligt förr, i en annan division. Så är det inte nu. Nu är det mest "Vår situation ser ut så här och det håller inte, vad gör vi?". Så brak-ihop i Gbg, hem och prata, prata, prata. Nu - Vaggeryd för att bringa ordning i pusselbitarna som framkom i pratepratet för att sedan praktisera detta när livet börjar nästa vecka. So far i Vaggeryd, släkt och skog. Kusinträff med liten, liten bebis igår, kusinträff med djup-prat med bästa tärnan i flera timmar idag och skogen. Där fick vi ihop kvällsmaten och lite till...


Det är mycket jag vill göra här, många jag vill träffa, men tiden rinner och jag försöker bringa ordning i mig själv lite, så vi får väl se hur mycket och många jag hinner med. Många tankar mycket känslor och många inlägg snurrar i huvudet. Skriver inläggen på andra ställen så länge. Om sådant jag filurar på. Allmänt. Så får de hamna här om jag någon gång inte skulle ha något att skriva här. Som om det skulle hända liksom.... Nå väl. Nog om det.
En slutsats: Jag är mig själv när jag sitter vid pianot och sjunger. Alternativt står framför en stor grupp människor och pratar. Hur ofta är jag mig själv i mitt nuvarande liv då? Jag håller på att försvinna. Men det ska bli ändring på det nu!

Ju hårdare en studsboll slår i backen, desto högre upp i luften flyger den. Försöker jag få ner det som snurrar i skallen i skrift mer än så, snurrar jag in mig i all evighet.

Ursäkta noll blogg. Ska försöka komma på banan igen inom den kategorin (också) nu när jag återigen är på semester i Vaggeryd.

Så kika in snart igen. Lite bilder också kanske? Då alltså...

Jag borde ha två bloggar. Från början har jag för mig att jag bloggade mest för att uppdatera de som inte träffar oss så ofta om hur läget är här. Eller bloggade jag mest för att skriva av mig saker och ting jag gick och filurade och funderade på. Nu har jag behov av båda. Och mindre och mindre tid har jag, så när jag väl har tid att blogga får jag uppfylla båda behoven. Både uppdatera de som inte träffar oss så ofta om hur läget är OCH skriva av mig saker och ting som jag går och filurar på. Vi börjar med uppdatering. Sedan sist jag bildbloggade har vi bland annat spelat golf. En mycket viktig kamp ligger i luften, och det står i skrivande stund 1-1 i matcher. Till mig. ;)


Molly fick inte vara med och spela, men lika glad var hon för det! Hon har dessutom växt ur liften till vagnen, nu är hon stor tjej!



Vi har också utnyttjat kära grannen i sjuksköterskerollen då Moa lyckades ramla på parkeringen, vilket jag skrev om för ett par dagar sedan. Såhär svullen och fin var hon när vi tvättat bort allt blod...

Molly "alltid-på-väg" Karlsson.


Moa har börjat ladda för förskolan. Här rabblar hon alla barnens namn. Varför hon gör det stående på sopskyffeln är något vi förmodligen aldrig kommer få veta...


Molly sitter nu. Visserligen välter hon ibland, så det gäller att stötta upp med kuddar om man går ifrån henne.


Idag var hela familjen på badhuset och levde loppan. Med två sjövilda barn i vattnet var det inte läge att ha kameran med sig dit tyvärr, men ikväll såg de badande små ut såhär.


Där var lite om hur vi haft det i bilder. De bilder som följer kräver inga enskilda förklaringar, det är bara bilder jag hittat i mina och Jimmys gamla album där jag tycker att likhet till våra barn skymtar fram. Så det är bara att kika och se om ni håller med!


Det där var lite av behov ett. Jag ska inte gräva ner mig alltför djupt i det jag filurar och tänker på just nu, men jag kan säga så mycket som att Jimmys nervositet för att börja jobba imorgon INTE får någon respons av mig just nu. Jag hade kunnat göra i princip vad som helst för att få byta med honom. Tänk för ett år sedan när det var MIN tur att åka till nya jobbet och äntligen få göra det jag läst till och velat göra i hela mitt liv! Och tänk han som fick mitt vikariat på jobbet där jag trivdes SÅ bra, han påbörjar en egen heltidstjänst imorgon. Som jag hade fått om jag inte gått hem. (Bitter? Knappt något.) JAG VILL! Jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill. Det var det där med att inte gräva ner mig för djupt i det ja. Nä.

För övrigt har jag två veckor kvar innan vardagslivet drar igång på det här stället. Vecka 32 som börjar imorgon ska tillbringas i Göteborg för min del. Jag och tjejerna då. Och syster med familj. På fredag kommer Jimmy och vi ska göra Liseberg. På lördag åker vi hem och jag ska sjunga på dop.
Vecka 33 ska den feminina delen av familjen Karlsson tillbringa i Småland. Sedan börjar livet. Du får kalla mig dum i huvudet, men jag vill fortfarande ha mörker så jag kan mysa, tända ljus och gosa ner mig under en filt.

Vilken skillnad det kan vara! Om Jimmy och tjejerna är hemma duschar jag huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuur läääääääääääääääääääääääääääääääänge som heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelst. Det är ju egentid! Om de inte är hemma duschar jag hur fort som helst för att hinna med att njuta av en tyst, tom lägenhet. Idag blev det en snabbdusch. Och snart ska jag försöka få till lite bilder i bloggen.
Haj haj sålänge!

Jag filurar lite på ibland hur det var och hur det blev och hur det är. Jag tänker på våra kära små sessor som för tillfället ligger och sover i sina rum. Första fick vi "kämpa" för och andra kom som ett brev på posten. Jag hade katastroftänk innan Molly kom. Omställningen från 0 till 1 barn var så stor i min värld, och eftersom jag blivit varnad från höger och vänster att det blir än värre med 2, var kaos-tillstånd vad jag förväntade mig. Men jag väntar faktiskt lite fortfarande. Jag vågar påstå att jag (oftast) reder ut vår vardag, emellanåt ensam, med två barn. Bättre än förväntat. Jag klarar av att hantera en som kräks ner hela vår värld samtidigt som den andra kissar på golvet. Det är ju bara att ta en sak i taget. Och vad är det värsta som kan hända? Det är en tanke jag försöker använda mig av så ofta som möjligt. Det och den om att allt är ett val. Är det kaotiskt att vara på stranden med båda töserna ensam, ja, då kan jag välja att åka hem! Jag kan välja att stanna inne och inte göra någonting. Jag kan välja ganska mycket. Framförallt kan jag välja hur jag ska reagera på alla möjliga och omöjliga situationer som kan uppstå, och också gör det. Idag är ett exempel. Vi kom hem från Ica med fyra kassar, två blöjpaket, Molly i babyskyddet i sulkyn och Moa där fram på sulkyn och skulle gå från bilen. Jag råkade köra på något varpå Moa flyger handlöst i backen och landar på det enda ställe hon landar på de få gånger när hon ramlar, nämligen ansiktet. Ja. Vad gör man? Vänder på henne. Blöder hon? Ja. Ber Jimmy ta henne och springa. Jag samlar ihop allt annat och försöker göra det bästa av situationen och släppa Moa. Jimmy har ju henne. Tack och lov var Jimmy med!

Jag har så många idéer så ofta om saker som ska bloggas om, men det blir inte riktigt av att jag kommer till datorn när idéerna kommer. Så nu blir det blogg om typ ingenting, för jag kommer sällan ihåg det där underfundiga jag skulle bloggat om när jag väl sitter här.

Ibland har man mer tid att blogga än annars. Nu till exempel. Moa stannade nämligen kvar i Vaggeryd igår när jag, Jimmy och Molly åkte hem. Mormor ville ha kvalitetstid med Moa... Så idag har jag tid att göra i princip vad jag vill. Så länge det räknar in en bebis som ligger på golvet och leker, ålar runt, skrattar och kräks. Och att blogga funkar kanon då!
Nedan lite bilder från min kalasvecka i de Småländska skogarna!
Huvudingredienserna i Vaggeryd är kaffe och Yatzy... Moa har således lärt sig koka kaffe nästan själv i veckan, samt bygga torn med tärningar.


Moa och morfar!


Hallon! Hallon, hallon, hallon... Jag ser hallon när jag blundar!


I helgen flydde mor och far till Öland för att hämta hem husvagnen. Syster med man jobbade och jag blev kvar med alla barnen! Som tur var kom Jimmy fredag kväll, så vi provade på fembarnslivet minsann! Det gick över förväntan faktiskt, och att bygga Briobana är fantastiskt kul!


Lördagens väder var bättre än väntat, så det blev lite bad minsann.


Kvällen gick till att umgås och gotta oss till 100%. Först med fläskfilégryta med kantareller som jag och Jimmy varit ute och plockat tidigare på dagen och sedan kvällsplockade hallon med vit choklad. Lovely! Och självklart kortspel!!!


Kvällens kortspel tog en paus vid 23-snåret för att inviga bubbelpoolen. Det blev en vansinnigt rolig historia då äldsta sonen Wetter experimenterat lite, så botten flöt ovanpå vattnet... Det var inte helt smidigt att försöka få ner botten på botten, för att inte säga totalt omöjligt! Men roligt var det!


Vi fick helt enkelt hoppa över att ha en uppblåst botten. SÅ fantastiskt skönt att hoppa i en ångande het bubbelpool när det var 15 grader i luften! Funderar på att ställa en sådan pool på balkongen...


När vi varit barnvakt åt alla barnen färdigt igår, kom mamma och pappa hem. Vi packade ihop vårt liv, sa hejdå till Moa med lite ont i hjärtat och åkte hem. Klodd-Molly fick följa med oss. Hon är på allt, hela tiden! Mycket olik sin syster när hon var i samma ålder! Men hon är alltid glad, alltid något.


Igår kväll blev det laxgryta och vitt vin framför hyrfilm och vi njöt av att bara ha EN liten att fokusera på.
Idag jobbar Jimmy och jag har ägnat dagen åt att packa upp, vara ute och gå, handla och dricka kaffe med grannen. Hittills. Jag har en miljon saker jag skulle kunna göra, men kommer liksom inte riktigt igång. Det blir väl lite så när man har tid och inte vet var man ska börja... Snart kommer Jimmy i alla fall, och då ska jag slå honom STORT i minigolf! Här är det sommar!

Gick just igenom vilka bilder jag vill lägga upp på bloggen idag, och inser att det är väääääääääääääääääääääldigt tvära kast dem emellan. Från kalasfint bröllop i Varberg till lantliv i mörkaste Småland. Tänk så roligt att titta på! Först bröllop. Efter att ha insett att det inte bara var vi i Varberg lördagen den 24 juli, och att vi BORDE åkt tidigare dit, kom vi äntligen fram till kyrkan 14:05. Vi skulle öva där inför vigseln som började 15:00. Dock låg mina noter i papperskorgen tillsammans med vägbeskrivningen, på vandrarhemmet när jag och David skulle börja öva, och stackars Jimmy fick åka tillbaka genom den turisttäta trafiken för att hämta dem. Vi övade utan noter, det gick kalas, gehörmänniska som jag är, och väl under vigseln hade jag mina papper. Mycket nöjd med sånginsatsen under min kära väns vigsel.


Se så FINA de är!!!! Och lyckliga! Det var tur att det var Johanna som var sminkad och inte Kristopher, med tanke på alla tårar...


Såhär såg vi ut, herr och fru Karlsson, i väntan på brudparet som ska anlända till Varbergs fästning.


Här kommer de i snygg C70 cab!


Man vill ju helst inte stå bredvid en sådan här smal och fin brud, men bara för att det är hennes bröllopsdag, så okej då...


Fler bilder från bröllopet kommer upp på facebook inom kort, så nu hoppar vi över till skogen.
Det är där (här) den feminina delen av familjen Karlsson befinner sig just nu nämligen. Och njuter och njuter och njuter.

Av mamma. Av tid som står still.
Av trädgård.



Av skogen och allt den har att erbjuda. Kantareller till kvällsmat igår, hallon och blåbär idag. Dock började år 2010´s skogserfarenheter inte särskilt bra idag. Jag traskade förbi mitt smultron/hallonställe för att se om det är någon idé att åka dit senare och passade på att plocka lite hallon. Helt plötsligt kändes det som om jag blev skjuten i armbågen och jag bara skrek. F**K vad ont det GJORDE! Humla konstaterade jag och gick fort hem igen. Jättemärke blev det och ont gör det. Men detta avskräckte inte, utan efter lunch packade vi in oss, 4 generationer, i bilen och åkte till Moen, morfars föräldrahem. Mormor, mamma, jag och tjejerna. Senare anslöt även Pia med sina två yngsta. Hallon och blåbär stod på agendan idag. Så gott och så mysigt. Jag njuter och njuter och njuter av att "muscha" runt i skogen i världens fulaste (mina gamla i och för sig, men kombinationen är oslagbar) kläder och bara vara. Och plocka och plocka och plocka. 13:30-18:30 minsann. Det kanske bör tilläggas att vi vuxna plockade, och de lite yngre åt...


Här är i alla fall delar av dagens skörd:


Efter skog njöt vi av trädgård och altan! Och av syster/moster!


Inatt sover även kusin Hugo här. Han och Moa är superbästisar och leker och myser mest hela tiden. Gosigt!



Nu sover dock alla utan jag, men det dröjer inte länge förrän jag ansluter mig till den skaran. Fler bilder kommer säkert i veckan, och då med inte lika tvära kast. Skogen är skogen och här händer inte så mycket ;)

Några av bilderna som följer hör till föregående inlägg. Därav hoppar jag djupare förklaringar till vad du ser. Så här (bland annat) hade vi det när syster och alla barn var här och hälsade på.

Kusinkväll... Tur att bilden på hur jag såg ut i sammanhanget, med så många vakna barn vid klockan 21, inte ligger på denna dator, för då hade jag säkert lagt ut den...

Kusinmys på stranden! Både ovan och nedan.


Den, i förra inlägget, nämnda grillkvällen med den andra tvåbarnsfamiljen (snart trebarnsfamiljen) var jättemysig! Sötaste värdinnan övar på bebis...

Det är dock ganska jobbigt att vara på grillkalas. Det tyckte i alla fall Moa och yngsta killen hos värdparet... Inte så konstigt med tanke på att klockan var typ 00, men ändå.


I söndags var vi på stadsbondgården innan vi grillade hos svärmor. Båda aktiviteterna var jättemysiga!


En helt allmän bild på kära Molly som sitter och leker med ett stort leende mest hela tiden *peppar peppar*.


Igår var jag och tjejerna vid havet med farmor/svärmor. Supermysigt! Fin strand, nöjda barn, varmt vatten och lite lugn och ro. Trots ett evigt packande och bärande dit och hem. Men väl där är det härligt. Jag kan dock bara inte bestämma mig för om det är värt besväret... MEN, även om jag inte kan erbjuda mina barn en trädgård, kan jag erbjuda dem havet precis när de (eller jag) vill!


Till och med Molly badade, och hon ÄLSKAR det!


Moa fisk!


Har man ingen trädgård, skaffar man sig en. Igår blev det middag i det gröna. Vi har i princip adopterat gräsmattan nedanför vår trappa och är där alltid hela tiden. Stackars underbara grannen har vi också adopterat. Vi lever i kollektiv nu. Kalas. Idag gick det så långt att Jimmy gick in i hennes kylskåp och hämtade sig middag som hon lagat. Lovely! Underbara människor ska man vara rädd om. Favoritgrannen är ett exempel!

Förresten har vi fått en blond dotter i Moa så här på sommaren...

Då var vi helt plötsligt vid här och nu. Så här är min utsikt i detta nu:

Tända ljus, vitt vin, solbränd make och varsin dator. Det känns som om vi är utomlands. 25 grader och klockan är 23:15. Dagen idag har varit intensiv, vilket alla dagar är när det är varmt och man ska roa två små damer och sig själv. Förmiddagen tillbringade vi vid havet (är det värt besväret???) och eftermiddagen med ovan nämnda ängel till granne samt med oss själva utan Jimmy. Han var på möte och vi fixade och trixade här hemma. Moa somnade 20:30 och Molly 22, men vi har ändå njutit av kvällen här ute. Grillad lax, hemmagjord potatissallad, vitt vin och sommar. Det är helt okej. Vissa delar av sommaren tycker jag mer om än andra. Jag vet att du tycker jag är vansinnigt korkad om jag säger att jag längtar till hösten. Men om jag räknar upp NÅGRA av de saker jag längtar efter, förstår du att motsatsen är det jag lever i just nu.
RUTINER. Dagis tre dagar i veckan för Moa. Alla jag känner är hemma. Struktur på tillvaron. Måndag ser ut si och tisdag så. Svalare väder så man slipper gå runt i underkläder. Barnen somnar i tid på kvällen och vaknar i tid på morgonen. Jag orkar åka och träna. Jag äter nyttigt eftersom även maten och innehållet i kylskåpet är rutinbaserad.

För övrigt tycker jag det är ganska jobbigt med sommarpressen. "Solen skiner, alla ska vara glada, vi ska hitta på en miljon saker hela tiden och var lyckliga". Jag vill vara inne, måla med vattenfärg, dricka varm choklad, ha på mig stickad kofta och tända ljus. Så det så.

Jag är Askungen. Min balklänning består av en grönvit Pumaväska med mina pysselsaker i. Den står där och tittar på mig. Jag har en minut om dagen att ägna åt den. Det blir aldrig av. Hur Molly är när hon är 5 månader kommer jag få skriva när hon är 5 år. Jag får hitta på då. Skorna till balklänningen är mitt piano. På lördag ska jag sjunga och spela på bröllop. När kommer alla fåglar och möss och fixar till min outfit?

Nu är syster med barn härifrån-åkta och ordningen är återställd med maken på rätt plats! Vi har haft några intensiva, mysiga, bråkiga, härliga, varma, tjuriga, roliga dagar. När det tjuras ihop är inte problemet människorna i situationen, utan för många människor på för liten yta, oftast. Men har man inte råd med hus, så har man inte. Vi tog en massa härliga bilder under syskondagarna, men dessa finns ännu inte i datorn, så bättre blogg utan bilder, än ingen blogg alls... eller?

Just nu har jag packat iväg resten av min lilla familj för att jag ska få städa. Städa så där ordentligt i lugn och ro så allt blir ordentligt gjort! Det tar ganska exakt två timmar för mig att utföra följande sysslor i vårt hem:
*plocka i ordning, "var sak på sin plats"
*damma
*dammsuga
*torka golven
*städa köket
*städa toaletterna
Däremellan tvättar jag. Och jag gör det i fred. Underbart.

I efterhand, nu när jag ser tillbaka på de högintensiva dagarna med syster blir jag lite full i skratt. Vi är väldigt olika jag och min syster. Vi har så otroligt olika behov. För henne ska det hända någonting jämt, jag njuter grundligt av tystnad och att bara vara. Hon vill ha fullt av folk runt omkring sig mest hela tiden, jag behöver time out och att få vara i fred. Hon tokälskar sommaren och ljuset, jag längtar efter vardag, rutiner och mörker som gör det legitimt att krypa in och tända ljus. Inte konstigt att det blir överhettning i huvudet ibland när vi ses. Tur är att vi känner varandra så väl så vi vet om hur den andre fungerar. Det är det som är så skönt med syskon! Nä, nu ska jag ta och njuta av en tyst, tom och lugn lägenhet tills resten av familjen kommer hem. Ikväll blir det grill hos en annan tvåbarnsfamilj. Mycket trevligt! Speciellt nu när jag fått min timeout utan folk en liten stund...

Vårt hem har tagits över av min syster och tre barn. Då flyr Jimmy till sin bror, utan barn. Bäst så när han ändå jobbar och vi bara stimmar och är i vägen ;). Det känns väldigt märkligt, ungefär som om vi delat på oss. Ingen rolig känsla. Så det är tur att det bara är för ett par dagar.
Med syster och alla barn hittar vi på lite av varje. Strand, sol och bad igår, regn idag och då blir det lera för tjejerna och playstation för killarna och kaffe i lugn och ro för oss "stora". Vågar jag skriva att jag uppskattar regn... Ibland är det ganska skönt att bara få vara inne och slippa stressa ihop badväska och miljoner saker och barn i 40graders värme. Någon som uppskattar regnet ännu mer är han den där jag är gift med som inte får bada. Han är nämligen nytatuerad...:




För övrigt har jag tappat rösten. Mycket frustrerande...

Självklart syftar jag på det alla kommenterar åt höger och vänster nämligen värmen! Barnen ger uttryck för det vi alla känner. MAMMA DET ÄR VARMT! Jaaa, det är ju det. Och man "får" ju inte klaga. Bäst hade vi mått om vi fått ligga i vattnet hela dagarna, men det är lite svårt med en liten en som inte mår bäst av att vara i värmen alls. Det är värmeutslag och skavsår hit och jättetörst och myggbett dit. Men dagen idag, den första med Jimmys jobbrutiner, har gått bra. Vi lever. Min arbetsdag började 01:00 då Moa vaknade och var så varm så varm och törstig och varm. Hon sov hos oss från klockan 1, vilket betyder att jag inte gjorde det. Sov alltså. Klockan 7 ringde min klocka. Det är väldigt skönt att komma upp en timma innan Molly vaknar och få vakna till lite själv. Jag är bortskämd med mina döttrars sömn, jag vet! 8 vaknade alltså Molly, som vanligt, och kvart över Moa. Förmiddagen tillbringades inne i stan i skuggan med en annan liten skrutta, Thea. Väldigt skönt och mycket trevligt. Moa fick äta gurka. En hel. Lyckan var total. Allt för att få i vätska. Vi gjorde ett försök att vara ute när vi kom hem vid 13-tiden, men det gick inte. Efter lunchintagandet ville alla in. Inne är det svalt, bara 27 grader. Men kinkigt blir det i alla fall! Oj oj OJ vad kinkigt det kan vara när det är varmt! Och innerst inne känner jag precis som de! Men jag kan ju inte lägga mig på golvet och skrika tillsammans med dem, jag tror inte de blir svalare av det. Eftermiddagen kom och skuggan på gården med den. Ut med poolen, i med 15 hinkar vatten (bra motion upp och ner för trapporna) och SEN njöt vi. Till tusen! Molly låg på filten och rullade runt och mös och Moa badade pool, åkte sparkcykel, grävde i sanden, sparkade boll och vattnade hunden!

Vi hade nämligen sällskap av favoritgrannen. Jimmy tillbringade eftermiddagen/kvällen åt att öka på sina tatueringar till tre stycken! Riktigt snygga! Nu finns det ingen återvändo, nästa gång är det min tur...
Alla åt ute, Molly somnade där och Moa däckade i sängen vid 20. Då var jag HELT slut. Jag borde ditten och datten och det ena med det tredje. Men jag ORKAR inte! Värmen tar. Jättemycket. Det blev yatzy på balkongen med 30 grader trots molnigt och en tid som visade 21. Helt galet. Jag är tacksam för att vi bor i ett land med årstider. Väldigt tacksam!

Innan jag kan lämna ämnet "Öland" helt måste de få (!!!) missödena redovisas...

Nu är vi hemma från Öland. Vi kom inatt. Det var en bra idé att tillbringa biltimmarna under nattetid både dit och hem med tanke på temperatur (vi har inte ac i bilen), noll trafik samt sovande barn. Fast Moa var vaken hela ditresan, men i alla fall. Någon gång ska man ju testa att gå upp klockan 4 trots att man är två år och behöver sova. Angående hur vi haft det, går det inte att beskriva i ord. Därför slår jag idag rekord med 18 bilder och skriver helt enkelt; SÅHÄR hade vi det:


Fullständigt fantastiskt! HUR bra väder som helst! HUR bra Moasysselsättare som helst! HUR bra bebisunderhållare som helst! HUR roligt som helst inom alla kategorier! Så var det med det. Nu är vi hemma. Det är 27 grader inne och imorgon börjar allvaret. Jimmy börjar jobba. Vi har massa saker på programmet och jag hoppas det ska fungera så bra det går när det är så varmt. På grund av antalet Ölandbilder blir det inga på det fina, fina, fiiiiiiiiiina nya golvet i köket och den nya underbara lösningen i hallen. Men håll ut, det kommer! Den nya kameran jobbar frenetiskt och är helt suverän! Nä, nu blir det soffan en stund innan sängen.

Ungefär så. En liten tillbakablick, inte så långt, men ändå. Jag lovade bilder från Helsingborg, men p.g.a. söndrig gammal kamera och ej uppdykt ny (när vi var där, nu har den kommit!)så blev det inte så många bilder. Men några. Första dagen var vi på stranden. Molly sov hur gott som helst i skuggan!


När grabbarna kollade fotboll inne i stan hade vi tjejer myskväll med glass. Här har vi Moa i det superfina köket i den fiiiina fina lägenheten!


Andra dagen tillbringade vi delvis på havet på väg till och från Helsingör.


Och är man i Helsingör måste man äta pölse!


Söta lillskruttan, alltid lika glad över att få sitta och titta på oss andra.


Idag har jag och tjejerna bland annat varit på Ica (ja, det räknas som något man gör när man är hemma med två små) och hälsat på hos gammelfarmor och gammelfarfar och blåst såpbubblor.


På hemvägen tittade vi in till Moas kille Wilmer för lite ute- och innelek. Se så fint de matchade idag! Härligt med gott snack också som man så väl behöver ibland!


Läget nu är lite splittrat. Barnen sover, vi försöker packa och förbereda bäst vi kan inför nattens resa mot Öland. Vi tänkte det blir bättre att åka inatt p.g.a. att vi först och främst har sovande barn till sällskap förhoppningsvis. Som andra orsak är vår icke-existerande aircondition vilken SAKNAS när det är 25-30 grader. Dessa anledningar avgjorde saken och inatt bär det iväg. Men tro inte att vår lägenhet får vila för det inte! Här ska ordnas och fixas. Mor och far ska nämligen göra västkusten när vi är borta! Fix och trix så pappa får sin renoveringsrastlöshet botad och får gå lös med borren lite till. Nytt golv ska det också bli. Det kan se ut precis hur som helst när vi kommer hem. Lite som Home makeover! Spännande!

Nästa gång jag dyker in här har jag miljoner bilder från den nyyyyyyyyyyyyya kameran från Öland! Håll ut!