tildisen

Jag får inte börja vänta än. Men det är så svårt! Det är 9 dagar kvar till utsatt datum, och innan dess ska jag inte vänta på riktigt. Men vad gör man när hela jag gör ont? Det som i alla böcker beskrivs som latensfas och ska pågå i upp till 20 timmar kan för mig pågå i 20 dagar. Jag vet ju det. Jag har ju varit där två gånger förut. Därför väntar jag inte. Men jag blir lite åledsen efter att ha gått och haft ont tillräckligt länge. När jag väntade Moa trodde både jag och barnmorskan att det var på gång i 3 veckor innan vi insåg att "nä, så funkar jag". På slutet med Molly visste jag om det, men ändå hoppades jag nog när det började göra ont på vissa sätt som inte känts tidigare. Denna gång vet jag. Det är inte på gång. Inte förrän det gör så ont att man inte vet vart man ska ta vägen. Och det vet jag. Ligga ner, äta Panodil, försöka få tiden att gå och inte vänta. Inte förrän utsatt datum i alla fall. Och be till alla gudar i världen att jag ska slippa gå över tiden i alla fall! Å ena sidan vill jag inte planera in någonting, IFALL det blir bebis. Å andra sidan är det de inplanerade grejerna som gör att jag står ut. Vad åledsen jag låter! Men jag är nog det delvis. Molly tycker att bebisen ska komma ut nu "så jag får plats i ditt knä mamma". Det tycker jag också. Vi står bara och stampar nu liksom. Trampar vatten. Kommer ingenstans. Inte förrän nästa är ute och man kan påbörja det nya livet. Typ. En helt oplanerad och spontan grann-grillning räddade upp humöret idag. TACK! kära ni för det! Imorgon är det barnens sista dag på Vallås-dagiset förutom liten midsommarfest på torsdag. Det är dags för det förhoppningsvis sista besöket hos barnmorskan innan bebis också imorgon. Torsdag har vi bokat in massage och fotbehandling. Gott. Sedan midsommarfirande, besök från Vaggeryd och på söndag åker Jimmy på läger. Mmm... Vad ska vi göra för att få tiden att gå???

När det inte finns så många måsten att klura på i vardagen klurar jag på annat som kommer upp i tillvaron. Ett exempel är saker jag blir provocerad av. Barn som inte somnar på kvällen till exempel. Men det är inget problem idag, så det lägger vi åt sidan. Något annat som provocerar mig är människor som inte frågar innan de tar sig friheter. Eller förväntar sig att JAG ska ställa den fråga de själva av någon anledning har svårt att få ur sig. Det kan vara någon som är hemma och hälsar på och slänger ur sig "Ni har en påse kola i skåpet". Jaha?! Och?! Då förväntar sig människan i fråga att jag ska ställa frågan "Vill du ha?". Istället för att han eller hon frågar rakt ut "Får jag en kola?". Av ren provokation vägrar jag att göra så. Vill du ha något, fråga! Vill du göra något, fråga! Kan ha med vissa agressiva gravidhormoner att göra, men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att det är så jag tycker. Oavsett hormonellt tillstånd. Så det så.

Idag känner jag mig som en student! En dag i veckan har jag förtroendetid, d.v.s. sådan arbetstid som kan förläggas var och när och hur man vill. Vanligtvis är det på fredagen men denna vecka är det idag, alltså torsdag. Eftersom att det är skolavslutning nästa fredag har jag nu kommit till den punkt då det ligger en hel del press på saker som ska bli gjorda. Jag har också någonstans satt upp målet för mig att idag ska allt "administrativt" bli färdigt! Jag satt till 22:00 igår med skriftliga omdömen och känner att jag ser ljuset i tunneln och nu är det alltså dags att försöka slutföra. Klockan är 8:45 och jag har till 15:45 på mig, då resten av familjen kommer hem. Och här sitter jag. Framför Aftonbladet, Hallandsposten, Skillingaryd.nu, Facebook osv, osv, osv. Med en stor kopp kaffe och ett paket Ballerina. Lite Familjeliv blir det också. Jag får inte börja vänta på bäbis ännu. Får inte börja vänta på bäbis ännu. Får inte börja vänta på bäbis ännu.... Ibland vill jag bara få ut den. Jag är så nyfiken på vem det är! Och jag ser så mycket fram emot en förlossning! Men i nästa stund inser jag att om detta nu är sista gången (? ;)  ) vill jag njuta till tusen innan den kommer ut! Och samtidigt vill jag jobba färdigt innan den kommer. Jag håller ju trots allt i skolavslutningen nästa fredag och det vore trist att missa. Så, inte för mycket tanke på bäbis alltså.

Nu börjar nedräkningen på allvar. Det är inte många vanliga jobbdagar kvar. Och det är skönt. Det går jättebra att jobba, men i kombination med det liv som pågår hemma är det kanske lite mycket. Men varför gå hem när det inte är jobbet som är det mest ansträngande? Jag ser ingen vits med det. Jag "vilar" mer på jobbet än hemma! Och nu ser jag ljuset i tunneln!

Det är väl huvudet på spiken när det gäller vårterminen. Det är någon ledighet eller idrottsdag eller förändring varenda vecka. Jag har inte en enda "vanlig" vecka kvar. Denna vecka är som bekant "lov" torsdag och fredag, men det är även en vansinnigt intensiv transportsträcka tills dess! "Föder du snart?" undrade Jimmy idag när jag kom hem. Nä, det gör jag inte. Men kanske att jag ramlar ihop i en enda hög! Schemat denna vecka ser ut som följer för min del:

Fredagarna är verkligen mina denna termin! Jag disponerar själv över dem! HELT själv! På en 75%-ig lärartjänst ska jag göra 8 timmar förtroendetid i veckan. Dessa ska göras kvällar eller helger. När man har småbarn infaller dessa timmar nattetid, vilket i alla fall för mig innebär en tid då min hjärna i princip inte fungerar alls. Så för att få något gjort har jag valt att förlägga några av dessa timmar på fredagen, som på mitt schema ser ut som "ledig". MEN så är icke fallet. Däremot disponerar jag själv över tiden. Ville jag sitta fyra timmar igår kväll och två i tisdags så har jag två att göra idag t.ex. Nu är det sällan så smidigt att tiden går på ett ut, oftast jobbar man ju som bekant som lärare betydligt mer än så, men i alla fall. Summan av kardemumman är att jag är "ledig" idag. Ledig att sitta hemma i soffan. Barnen är på förskola och Jimmy jobbar på jobbet. Och jag skriver omdömen för mina juveler. Dagen igår tillbringade jag med årskurs 5 på lägerskola. En jobbdag 8:15-23:00 blev det. Ösregn och samarbetsövningar, godis och lekar. Mycket mysigt att få göra något annat tillsammans en gång än att bara vara i klassrummet och försöka få dem att göra det jag vill.

Är det något jag hinner göra när jag är överflödig så är det att blogga. Fast just nu är jag egentligen inte särskilt överflödig, bara på lånad tid. Barnen sover och mamma och pappa är iväg, så det är jag som har jouren om barnen skulle vakna. Men känslan av att vara överflödig har satt sig. Börjar bli ett tillstånd. Kanske lite farligt med tanke på att vi ju faktiskt inte ska vara här i all evighet, utan bara tills i övermorgon. Men fram tills dess tänker jag njuta av känslan.

Idag har mamma jobbat 13-17, men pappa har varit ledig. Och här har varit sommar! Förmiddagen tillbringades ute. Fika på altanen t.ex.




Som tur är har jag nu fastnat i Wordfeud så jag har något att göra mitt i all överflödighet...



Underbara vår! Mössbeklädd men byxlös...


Magen vill också ha lite sol när det blir varmt!




När mor i huset inte fanns tillgänglig begav vi oss till mors mor för att få lite mat i oss. Inte dåligt av en 87-åring att servera tvårätters till denna skara.


Och ikväll har jag återupplevt min barndoms Valborgsmässoaftnar! Nere vid Hjortsjön med Betels manskår och blåsorkester. Underbart väder och ljuvlig sång. Elden har flyttat ut på vattnet sedan jag var där sist.


Pappa stannade hemma med en jättetrött Molly som sov när vi kom hem och efter att släppt av mig och Moa på Bergstigen åkte mamma och pappa på kalas. Så nu sitter jag här. En dotter sovandes bredvid mig i soffan och en i sängen. Och jag, jag spelar Wordfeud. Kikar på tv. Småäter. Kanske ska läsa lite gravidböcker. Passa på att vara gravid liksom. Det hinner jag ju när jag är överflödig...