tildisen

Jag älskar fredagar. Det är den absolut bästa dagen på hela veckan utan tvekan. Det gör ingenting att vara ensam med barnen då, för jag vet att Jimmy kommer hem i bra tid och att helgen nalkas liksom. Idag på morgonen plockade och fixade jag med allt och inget och barnen var ovanligt tysta när jag diskade i köket. Detta pågick samtidigt i rummet intill...

Moa behöver man aldrig oroa sig för, hon satt och läste bok. Men Molly.... jaa... Till och med Moa har slutat säga till henne nu. Här möblerar hon om i mitt före detta "blomsterarrangemang" jag hade på bordet... Bara fatet kvar.
Fraserna som brukar höras allt som oftast från den äldsta till den yngsta är "Men Molly då!" (kommer från mig) samt "Absolut INTE!" (kommer från Jimmy).

Efter morgon- och förmiddagsfix bar det av till Bettan med barn. Mycket barn blir det!
Full fart i lekrummet med alla fyra. Tre månader mellan Moa och Wilmer precis som mellan Molly och Ronja. Snacka om att tajma!


Fruktsallad!


De största läser bok.


Eftermiddagen här hemma har gått till allt som hemma hör till. Disk, plock, städ, bak, fix. Nu är klockan 19:14 och det lilla yrvädret sover. Lugnt och skönt med andra ord. Den stora brisen sitter här intill i sin pyjamas och myser med mig. Karlen står i köket och lagar mat till mig. Det gillar vi. Sedan blir det Let´s dance, popcorn och kanske, kanske ett glas rött. Det är ju fredag!

Helgen för övrigt går till Mollykalas med Jimmys familj, en del träning samt en sväng till Ullared. Nice!

Tänk vad lite jordbävning och jordskalv kan göra i en obalanserad tillvaro. Med risk för att bli för personlig, dock inte privat, måste jag bara förklara läget lite. Det är ju inte direkt någon hemlighet att vi har haft och har MYCKET. Eller rättare sagt, Jimmy har mycket och jag har "ingenting"... Om han fick välja mellan tid och pengar hade han valt tid och jag tvärtom. Så att jag kan GÖRA någonting den oändliga tid då jag "bara" går hemma och gör "ingenting". Tänk att kunna dra till Gekås, eller IKEA, Vaggeryd, Åhus eller Busfabriken varenda dag om man hade lust! Då hade det varit lättare att vara mammaledig. Kanske...?

I julas någon gång tog det stopp av en massa droppar som fick bägaren att rinna över och vi insåg väl båda att vår tillvaro just då måste göras något åt. Det är i princip aldrig särskilt roligt att prata om sådant som är jobbigt, tar energi och kan göra ont. Vi hade liksom ingen balans mellan jobb, plugg, barn, hushållssysslor, "egentid", jobb igen och sömnbrist. Sagt och motvilligt gjort blev det ett antal jordbävningar, mycket konstruktiva sådana och helt plötsligt känns år 2011 som det bästa året på länge. Vi har överenskommelser oss emellan med pepp och stöttning och orka tillsammans och allt vad det är. Det är vi mot världen och vi är starka! Och vi är nöjda! Det är det viktiga! Bort med det som tar energi. Prioritera varandra utifrån de förutsättningar som är och slösa inte den lilla tillsammanstiden vi faktiskt har till att gnälla och tjura. Och låt vara att det inte är rättvist. Så är det. Och det känns så himla bra just nu. Oftast ser våra veckor ut som följer:
Måndag: Jag ensam 7:30-19:30. Moa dagis 9-14. När Jimmy kommer hem smiter jag iväg och kör ett hårt pass på gymmet innan de stänger 21. Det är min lön efter en lång dag.
Tisdag: Jag ensam 7:30-21 med båda barnen.

Måndag och tisdag känns det lite som att vara ensamstående. Jag har alla måltider själv med barnen, jag har morgonfix, mitt-på-dagen-fix, kvällsfix och nattning. Men det går bra, just för att det måste göra det!

Onsdag och torsdag är lyxiga dagar! Då kommer Jimmy redan vid 17 eller 17:30. Det är så skönt att ha honom hemma de timmar på eftermiddagen som oftast är svårast att få att gå fram till nattning. När barnen sover åker han igen på torsdagen, men det gör inget. Då kan jag Yoga, sitta vid datorn eller bädda ner mig framför tv:n.

Fredag-söndag tar vi helg. Trots att jag har barnen själv på fredagen fram till 16 är det helgstämning och helgen delar vi på. Ibland är Jimmy borta, ibland jag. Allt för att ladda. Skillnaden är att när Jimmy är borta helgtid är det oftast jobb.

Mmm.. nog om det. Så är livet och jag njuter! Barnen är hur goa som helst trots full fart och tandsprickning. Molly kan numera klättra upp både i säng och soffa och leker och fixar och donar hur mycket som helst. Det bästa av allt är när de leker tillsammans vilket händer mer och mer för varje dag. Fantastiskt! De är underbara! Här är till exempel Molly in action igår, hoppandes i sängen med min bikini på sig. Hon ÄLSKAR kläder... och att köra vagn... I morse körde hon runt med Moas potta!


Moa för den delen är numera blöjfri dagtid vilket är fantastiskt! Hon har blivit så stor! Det är så mysigt att sitta och prata med henne om allt och ingenting, eller rita, baka, ja... det mesta! I skrivande stund har jag inte jättestort sug efter att börja jobba igen faktiskt...

Just nu provar Molly igenom sin ytterklädeslåda, Moa är på dagis en timma till och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. I förmiddags blev det en timma på löpbandet när Molly var i barnvakten på gymmet. Fantastiskt! Trots Jimmys elever som har stenkoll på mig och rapporterar allt jag gör och inte gör till honom.... Men det är bra. Då kämpar jag desto hårdare! Nä... enough för idag!

Om man kan blogga utan bilder så borde man väl få kunna blogga utan text? Eller? Så det gör jag idag, p.g.a. den sena timman en vanlig måndag som innehållit dagis, långa promenader, mys i soffan under middagsvila, fågelmatning i snöstorm, Ica på hemvägen, barnkvalitetstid med världens bästa Carro, ensamnattning samt ett styrkepass på gymmet 20-21.
Anyway. Bildkavalkad från helgen som var:
Födelsedagsbarnen som firades.

En hylla kom upp på Moas rum.

Barnen som var kvar till söndagen (Molly också förståss men hon sov när denna bild togs).


De vuxna som var kvar på lördagkvällen. (Jag också då, jag sov inte, jag tog kortet ;) Dhööööööö!)


Popciconn!


Söndagen bjöd på UNDERBAR dag vid havet i annan bemärkelse än om samma fras används i mitten av juli...



Snart 1 år!!!


Nä. Nu blir det sängen. Undrar på hur många timmar nattsömnshjulet stannar inatt...

Jaa... då helt plötsligt sitter jag här och är 28. Det känns.... som vanligt. Som skrivet innan bemärkelsedagen ägde rum; fyller år är något barn gör. I alla fall aktivt. De (och jag också när jag var barn) har privilegiet att riktigt känna att de fyller år. I didn´t. Men jag hade en trevlig dag, och enda skillnaden mot vanliga dagar är att jag inte hade ett UNS dåligt samvete för att jag inte diskade, plockade, städade o.s.v. Mer än det där som absolut bara MÅSTE diskas, plockas, städas då... Från 11-18 hade jag sällskap av mor och mormor och det hör ju såklart inte till vardagarna, så lite speciellt blev det. Och kvällen blev jättemysig efter att jag nattat barnen och Jimmy kommit hem. Trerätters, gott vin och paket! Och djupt prat in på småtimmarna. Typ. Fantastiskt. Det är sådana kvällar/nätter med kvalitetsprat som håller ihop ett stackars småbarnsföräldrars äktenskap. Det är min teori. Nog om det.

Nu är det vardag igen och allt rullar på. Lite träning, kära vänner och utelek. Matlagning, plock och innelek. Dagarna går och allt känns väldigt bra! Till helgen blir det kalas till tusen. Då kommer min familj för att fira mig och Molly som snart blir 1 år. Alltid kul att fixa inför kalas, i alla fall när gästerna är tacksamma och uppskattar det man gör. :)

I skrivande stund sover de söta små, Jimmy spelar innebandy och jag ska ge mig på ett träningspass här hemma. Om jag bara kommer upp ur stolen....

Jag står fast vid min åsikt att det är bättre att blogga utan bilder än att inte blogga alls. Speciellt eftersom att det inte händer sådär jättemycket spännande att ta kort på just nu, tyvärr. Eller tyvärr och tyvärr. Det är vardag liksom. Idag mer än annars. Moa vaknade med feber så hon fick vara hemma och därmed vi andra också. Såklart. Det är ganska tacksamt att vara hemma med en febrig Moa som då ägnar dagen åt att ligga i soffan alternativt sängen. Värre är det att hålla vilddjuret Molly på gott humör inne en hel dag... Tur de är olika! Dagen blev lång men ingenting hände ungefär. Monster´s Inc har rullat 4 gånger. Den dag jag faktiskt skulle lära Moa att se på film för att ha något att ta till när ingenting annat fungerar valde jag film med omsorg. Jag gillar Monster´s Inc! Gillade... Idag försökte jag introducera Shrek, utan positivt resultat. Det känns i alla fall bra att ha en dotter som inte gillar att se på tv och film, än så länge.

När Jimmy kom hem vid halv 7-snåret blev det kvällsrutiner och nattning och då båda töserna, innedagen till trots, däckade på 3 minuter kunde jag klockan 19:12 sätta mig i bilen och åka in till gymmet som har öppet till 21. Fantastiskt! Huvudet var redan slut. Nu är kroppen det också. Underbar känsla! Väl hemma fick jag inte gå in. Födelsedagsfix på gång. Det har ju inte riktigt känts som "Oh, imorgon fyller jag år!" idag direkt, men det börjar krypa på nu. Men jag kan säga att jag aldrig någonsin känt så lite för att fylla år som i år. Vad då fylla år?! Det är ju något barnen gör! Tydligen jag också. Jag hoppas dagen blir lite mer kalas än vanligt trots att Jimmy är schemalagd 8-19... Det återstår att se! Jag kan ju förresten slänga in en bild hur jag såg ut förra året när jag fyllde år. Det känns avlägset!


Nä, nu blir det soffan innan sängen.

Här sitter jag och lyssnar på Roxette medan maken svettas till handbollen... Båda tjejerna har just somnat till mina sagor och snart ska vi ta tag i kvällsmaten till kvällens avsnitt av Solsidan. Pustar ut och pustar in. Om man kan pusta in?! Om det finns en motsats till att pusta ut så borde det väl vara att pusta in?! Eller? I helgen har vi bytt Molly mot Anton. Ett intressant byte på många sätt och i min värld är det betydligt mer bekvämt med en (snart) treåring och en tolvåring än en (snart) treåring och en ettåring... De kan gå upp på morgonen själva när de vaknar och hitta på något. De sover länge. De kan själva. Och man kan prata med dem. Jag ska inte ge mig in i någon djup jämförelsediskussion om barn i olika åldrar men i helgen har det varit semester. Om man ser till vad barn kräver i olika åldrar. Och hur de gör det.

Fredagen gick till playstation, spel och kebab. Inte för mig, som ju jobbar på figuren, men till grabbarna. Igår blev det Busfabrik och skräckfilm varvat med spel, dator och playstation. Skräckfilm är inte riktigt något för mig, så jag ägnade kvällen ensam i en teatersalong. "Ensam bland tusen" som en kär poet sjunger... Självklart var jag inte ensam där, men jag gick ensam dit och det var riktigt skönt! Att kunna sitta ner i lugn och ro i sällskap med sig själv och bara avnjuta det som händer på scenen. Halmstadrevyn i det här fallet. Jag kan inte rå för att jag alltid mår PISS när jag ser sådana uppsättningar. Det enda jag känner är "Men JAG vill vara med juuuuuuuuuu!!!!!!!!". Det mest nedslående tanke som jag självklart egentligen inte menar är "Jag har offrat ALLT jag hade velat göra för att gå hemma med två små!". Den tanken slår mig lika hårt varje gång jag sitter som publik då det är på scen jag mår bäst. Men som tur är stannar den oftast inte särskilt länge. Och den måste nog tänkas och kännas x antal gånger innan den liksom försvinner mer och mer. Antar jag. Hoppas jag.

Mitt under föreställningen fick jag ett SMS av kära Madde som undrade om jag ville gå ut. DET hade varit fantastiskt roligt om jag varit förberedd på det, både kläd- och sminkmässigt men även budgetmässigt. Vi gick halva vägen var och hamnade med ett glas vin på Bull´s tills lördagen övergick till söndag. Då begav jag mig hemåt.

Idag blev det badhuset med våra stora barn där badvakterna sprang och hämtade varandra för att beskåda Antons konster från hopptornet. Han är helt OTROLIGT duktig! Jag fattar inte hur många varv man kan snurra i luften åt så många håll och ändå alltid landa rätt!

Efter att barnen är tillbakabytta har vårt liv återgått till det normala vilket trots allt känns ganska gott och för tillfället känns det som att jag befinner mig i ingenmansland. Det blir lite så när en vecka gått till ända och den andra inte är planerad ännu. Men det ska den bli nu. Efter Solsidan då förståss...

Ska det va så ska det va. Så har jag funkat. Tidigare. Förr. Typ 2010. Men nu är ett nytt år och jag vill ha mer balans bland tankar och känslor. Jag har tänkt tankar som att antingen tränar jag 7 pass i veckan, annars kan det vara. Eller att antingen vill jag ha ett hus på 200 kvm, annars kan jag lika gärna bo i en låda. Eller klassikern, antingen äter jag ALDRIG sötsaker annars är det skit samma. Typ. Och vad slutar den typen av tankar alltid med? I alla fall här... Jo, att det inte blir någonting av det alls. När jag orkat träna 7 pass i veckan i 2 veckor och "bara" pallar 4 pass en vecka, då känner jag mig bara misslyckad. Eller om jag råkar ta en godisbit fredag kväll faller hela veckans disciplin. Och så ska det inte vara. Så vill jag inte ha det. Nu är det 2011 och nytt tänk, nya tag. Mer balans. Eller något.

För tillfället är veckans tisdag snart till ända, alternativt har just börjat. Tjejerna somnade just och jag har några timmar som är mina innan jag ska göra dem sällskap i sömnen. Peppar peppar har Molly haft två GULDNÄTTER vilket resulterat i 12 timmars sömn per natt!!! Både natten till igår och natten till idag sov hon 19-7. Fantastiskt! Jag blir en annan människa när detta inträffar. Speciellt när båda tjejerna har den goda smaken att följa detta mönster... Det är bara att tacka och ta emot.

Idag har Moa inte varit på dagis, det är ju tisdag, så vi har ägnat oss åt öppna förskolan, hem och vända och sedan massa-barn-och-fika-mys hos en annan tvåbarnsmamma. En riktigt härlig dag! När vi kom hem hade Jimmy hunnit före och tack vare utvärderingsdag på fotbollsutbildningen slutade han 16 istället för 19. Fantastiskt! När jag diskade upp efter middagen insåg jag att det faktiskt existerar föräldralediga tjejer som har det så varje dag! Att pappan i sammanhanget slutar 16 och kommer hem och är hemma! Det känns ganska utopiskt i min värld. Vid 18:45 åkte Jimmy igen, fotboll (såklart). Det gör för tillfället (peppar peppar) inget att jag är ensam över nattningen då båda nattas samtidigt på samma sätt. När jag läser saga för Moa sitter Molly i mitt knä och somnar till samma saga. Mycket praktiskt och mysigt för tjejligan Karlsson. Nu har alltså tjejerna somnat, Jimmy är inte hemma och jag kan inte riktigt välja vad jag ska ägna min tid åt. När man får sova som vi fått nu några nätter har jag SÅ mycket energi och alternativen när denna situation uppstår är inte längre sova eller lägga sig i soffan, vilket i och för sig i princip innebär samma sak. Nej, i skrivande stund är alternativen köra ett styrkepass, skriva i album, köra ett yogapass, sortera filmfiler på datorn, klistra in kort... för att nämna några. Men först av allt ska jag slösurfa lite! Tjingeling!!

Jag hatar blod! Fullkomligt! Framförallt när blodet kommer från min 11månaders dotter. Hon är överallt och ingenstans. Klättrar upp i vår säng, häromdagen när jag kom in på Moas rum stod Molly på Moas bord. Idag stiftade hon bekantskap med badbaljan. Om man står i badbaljan på golvet och håller sig i kanten med båda händerna, hur många händer har man kvar att ta emot sig med när baljan tippar i golvet då? Precis. Inga. Jag gillar inte känslan av att inte vilja vända sitt barn på rätt håll av rädsla för hur hon ser ut. Mycket blod blir det när munnen tar emot hela Molly och minst lika mycket skrik. Usch. Som tur var, vad vi kan se under all svullnad, verkar tänderna klarat sig och i skrivande stund sover hon gott. Liksom Moa. Jag sitter här.



En timma vaken tid kvar innan sängen måste intas. Jag är fullkomligt SLUT när dagarna är över och tjejerna somnat. Det går i ett i ett i ett hela dagarna så när motorn varvar ner tar jag slut. Så nu är alternativen att ta ett bad, med risk för att somna däri eller göra mig i ordning och gå och lägga mig i soffan hos Jimmy och somna där. Det sistnämnda känns mest lockande.

Träningen är igång nu, gott! Och idag har vi, förutom att tränat och stiftat bekantskap med badbaljan, haft dammsugarterapi med Molly så att jag kunde städa lite, åkt pulka och stjärtlapp efter dagishämtning tills Moa utbrast: "Mamma, nu går vi in". En fras jag aldrig någonsin trott hon skulle yttra! Lite hemifrån tid tog jag mig efter middagen idag då jag åkte till Carro och gjorde henne sällskap när hon målade. Kvalitet på högsta nivå på en hink målarfärg som pall. Väldigt välbehövligt. Men nu blir det soffan och hopp om en hel natts sömn. Hoppet är det sista som dör säger de som vet...

Min tid är nu. Både dagen igår och dagen idag har inneburit ensam-med-barnen-morgon-till-kväll. Detta gör att "min" tid infinner sig när båda barnen sover. Igår, vår första vardag, kom Jimmy hem klockan 19 när jag satt och läste godnattsaga för Moa med Molly i knät och idag kommer han hem typ när som helst, klockan är 20:32. Så är det att vara fotbollsfru... Dagen igår blev en bra start på vardagen. Moa var på dagis (utan blöja minsann!) till klockan 14 och under tiden hade jag och Molly mysigt sällskap av Madde och Isabella. Eftermiddagen gick till att leka, laga mat, äta maten, leka och natt-fixa. När de små somnat ramlade jag ihop i soffan. Så gick det med min tid igår kväll. Mest p.g.a. en fantastisk fotmassage av världens bästa make. Det GÅR inte hålla sig vaken när han är på det humöret.

Annat är det idag. När barnen somnat efter sagoläsning med Molly i knät, som tack och lov somnade där, har jag plockat och fixat, diskat och torkat. Men klockan 20 är det stopp. Då är min arbetsdag slut och min tid infinner sig. Ikväll blev det datorn. Fotofix och bloggande. Bland annat. På tv-bordet ligger ett album och väntar på att bli skrivet i. Från och med i år kommer jag inte längre att framkalla foton, klistra in, skriva i o.s.v. utan det blir fotoböcker. Men några foton från 2010 finns kvar att förklara i mina album.

Dagen idag har varit en riktig mys-med-mina-tjejer-dag. Lek inne, lek ute, kvalitetstid hos svärmor och svärfar. Eller, ja, egentligen gammelsvärmor och gammelsvärfar, men ja... I alla fall. I eftermiddags fick vi härligt besök av Elin. Jättemysigt mitt i vårt lilla kaos. Lagom till gröten gick Elin hem, barnen la sig, och ja. Nu sitter jag här. Det är så härligt att se tjejerna leka nu, de börjar kunna leka tillsammans. Jättemysigt! Jag kan sitta i soffan bredvid och läsa en bok och de busar med varandra på golvet. Och Moas potträning går hur bra som helst! Fantastiskt. Jag hoppas det håller i sig. Hon är ju stor tjej nu. Ingen napp, och snart ingen blöja, förhoppningsvis. Idag har hon i och för sig vägrat pottan och gett sig på toaletten istället men det är ju bara bra! Me like! Nä, albumen kallar. Och förresten, så här ser Moas rum ut:

Det är fantastiskt att vara hemma. Fullkomligt underbart! Inte för att det är jobbigt att ha så mycket hjälp som vi har i Vaggeryd, men det är trots allt här vi har VÅRT. Dagarna igår och idag har varit effektiva dagar, så det är med all rätt vi slappar i soffan ikväll vill jag lova. Igår packades väskor upp, liksom julklappar. Julpynt och gran åkte ner liksom gardinerna. När detta var i ordning blev det fix av tjejernas rum vilket alltid är lika roligt när man varit på IKEA och fyndat. Eller handlat i alla fall. Resultatet av Moas rum får vänta, men så här blev Mollys rum. Det är inte färdigt med alla detaljer så som gardiner, lampor, väggdekor och tavlor men nu är vi på väg i alla fall!



I skrivande stund ser det ut som följande här hos oss:


Nu ska jag hugga in på desserten och imorgon njuter vi av söndag innan vardagen sparkar igång med ett brak!

Andra sidan nyår, andra sidan Skåne, andra sidan... jaa... jag vet inte. Då var det helt plötsligt 2011. Gott! Jag tillhör den skara människor som älskar nyår. I motsats till de som tycker att det är vemodigt att ett år är till ända, tycker jag tvärtom att det är hoppfullt med nytt år! Nya utmaningar, nya chanser och nya möjligheter!

Vår nyårsvistelse i Skåneland var fantastiskt mysig på alla sätt och vis, men nyårsafton blev inte riktigt som tänkt. Någon form av magelände begränsade mitt firande, men den italienska trerättersmenyn, allt snacks och god dricka såg väldigt god ut... En bra start på ett nytt liv i alla fall, för sugen på sötsaker det är jag INTE. Inte sugen på någonting faktiskt. Det känns som alla har ont i magen på ett eller annat sätt runt omkring men, men. Nytt år, nya tag...

Jag och tjejerna är kvar i skogen ett par dagar till, sedan ska det bli SKÖNT att åka hem igen med denna hoppfulla inställning och ta tag i livet på det nya året. Här har vi det i alla fall väldigt snöigt men väldigt bra. Trots tomheten efter Jimmy som packade mammas bil fullkomligt proppfull med julklappar, IKEAfynd och kläder innan han begav sig hemåt i morse. Moa njuter av kusiner. Jag av syster och föräldrar och sömn.






Annars gör vi inte så mycket mer än bara är. Jag klistrar in kort, klinkar piano, läser, leker med barnen o.s.v. Igår var jag, syster och mor på bio. Efter att ha sett "Bröderna Karlsson" i förrgår kväll på DVD och "Svinalängorna" igår konstaterar jag att min favoritgenre vad gäller film gått från komedi via romantisk komedi och drama för att till slut landa någonstans kring thrillers. Jag gillade ingen av filmerna sedda denna vecka! Usch!

Ikväll blir det vin hos syster medan barnen sover hemma hos mor och far och dagen imorgon är imorgon och det tar vi då. Tankar skickas till nyförlovade, nygravida, de som kommer förknippa denna del av året med sjukdomsbesked och ledsamheter. Nu ska jag lämna datorn en stund. Take care!

Det KAN vara så att detta är år 2010s sista inlägg... Skulle kunna vara! Vi laddar för nyårsfirande 23 mil härifrån, nämligen i Åhus. Imorgon morgon bär det av och sedan befinner vi oss där till söndag troligtvis. Det ska verkligen bli hur härligt som helst! Framförallt att få träffa favoritfamiljen i Åhus och bara vara samtidigt som man får den äran att klämma in en nyårsafton i all kvalitetstid! Lovely!
Här i Vaggeryd myser vi bara runt. Vi njuter av varandra, barnen, att bli uppassade och ha all hjälp och av den sömn som faktiskt finns att få när vi är 4 vuxna på 2 barn istället för 2! Så är det. Idag blev det en maaaaaaaaaaaaaaasssa utelek med vårt äldsta och systers två yngsta efter fantastisk middag hos min mormor. Ute blev det pulkaåk och grottbygge. I alla fall för mig och Jimmy. Jag undrar om det var vi eller barnen som tyckte det var roligast att vara ute... Det är i alla fall KUL att leka i snön!!! Annars inget nytt.

En snabb titt i 2010 års backspegel:
Januari: Jag jobbade utan att jobba. Min vikarie var på plats OM det skulle vara så att bebisen ville ut tidigare än beräknat. Så jag satt på jobbet.
Februari: Bebisen, Molly, var beräknad till den 8e men kom inte ut förrän den 10e.
Mars: Bebisbubbla antar jag... Vad hände annars i mars liksom?
April: Livet började väl komma på fötter men vad gjorde vi!??
Maj: Moa fyllde 2, dop för Molly och allmänt mycket kalas, kändes det som.
Juni: Jimmy tog examen från lärarutbildningen. Äntligen! Och ett kalas till...
Juli: Semester på Öland, fantastiskt! Jäääääääääääääääääättevarmt och sol och bad varje dag! Inte hela juli men lite av juli...
Augusti: Livet började så smått falla på plats. Jimmy började jobba, halvtid till en början och vi hade det ganska soft.
September: I mitten någon gång började Jimmy heltid och det blev TUFFT. Molly sov inte. Från vecka 30 i augusti, genom september, oktober, november och till början på december...
Oktober: Jimmy fyllde 25 och vi var i Liverpool.
November: Vi gjorde nog inte så mycket... Inget speciellt i alla fall.
December: Transportsträcka till julen med mycket Lucia och julmys.

Så känns det väl när jag kikar snabbt. De senaste åren har det hänt en hel del. Jag tog examen och Moa föddes 2008, vi flyttade och gifte oss 2009, Jimmy tog examen och Molly föddes 2010. Vad ska hända 2011?

Helt plötsligt på andra sidan julen 2010 blir det dags att blogga om alltihop. I skrivande stund befinner vi oss i vår semesterort Vaggeryd och såhär såg vår jul ut. Julaftonsmorgon lyckades jag få denna bild på Moa. Den sista med napp! Det blev paketinslagning och överlämning av alla napparna till tomten minsann! Det har, hittills, gått över förväntan och snart kommer bilder som denna kännas väldigt avlägsen:


Vår julaftonsmorgon tillbringas alltid framför granen där vi äter frukost och får öppna varsin julklapp. Sabotören nummer 1 fick sitta i stolen ett tag. Hon klarade sig i alla fall till julafton med att välta granen...


Jullunch blev det med Jimmys bror och hans flickvän och lite lagom stirrigt som sig bör begav vi oss till vårt julfirande vid 2-tiden. En jättemysig eftermiddag och kväll blev det med fantastiska barn och snäll tomte med många paket!

Kvällen blev inte så sen, vilket kändes ganska skönt då det är ett ganska stort projekt att ta sig med två übertrötta barn, 714 kassar julklappar, vagn och väskor hem i 15 minusgrader i en bil där ena dörren inte går att öppna. Det tar ju ett tag att bära in alla dessa klappar, två sovande barn och så också... Men vid 21 var vi hemma, damp ner i soffan för att pusta ut och ladda om. Packa och plocka och diska lite...

För juldags morgon glimmar och vi åker till Småland. In med packning för två veckor, vagn och barn i bilen där dörren fortfarande frusit fast och köra de 15 milen till "min" julafton. Den firades först hos min mormor och sedan hos mamma och pappa och såhär tjusiga var vår familj när det begav sig.


Tomten hos mormor med mormors barnbarnsbarn.


"Min" julafton består av mat, fika, tomte, paketlek (som Jimmy vann i år), fika, flytt till nästa anhalt, dans kring gran, tomte, mat och godnatt för våra barn. Vi andra spelade spel och satt uppe och pratade till efter midnatt. Det är det där man inte är garanterad finns kvar imorgon man ska njuta av vid sådana tillfällen. Julklapparna kan man titta på en annan gång. Men kommer man igång och har sådär riktigt mysigt med kär familj som man för sällan träffar, då ska man passa på!


Annandagen tillbringade vi delvis med familjen Wetter som sig bör med pulkor på Friluftsgården!


Då och där tog julen slut och övergick i vår semester. Mattias och Anna åkte hem, Pia och Morgan började jobba och det blev vardag. Vi har planerat upp vår vecka och nu bara njuter vi! Gör allt och inget! Får all hjälp vi behöver, både dag och natt. Ikväll har jag och Jimmy varit på bio och imorgon ska vi åka till Jönköping och shoppa. Utan barn. Det är en fantastisk känsla att riktigt känna hur uppskattade och älskade vi är här! Det är så lätt att slänga ur sig åt både höger och vänster att "det vore så kul att ses" "vi älskar er så mycket" och hit och dit, men ska det vara trovärdigt, då ska det KÄNNAS också! Och det gör det här. Fantastiskt! Jag och Jimmy njuter till tusen och Halmstad har vi lämnat i Halmstad.

Idag har Moa ätit blåbär, och Molly fick en bondgård i julklapp! Nu blir det sängen. 

Så heter det visst idag ja. Det känns lite som att vi gått i ide. Det är inte meningen... Vi har det... bra. Jag kommer till det. Men rent primärt har vi det bra! Vi har en massa tid tillsammans och det är jätteskönt att kunna sticka iväg och fixa småärenden på en kvart, vilket med två barn ensam tar två timmar. Eller att kunna ta med sig ett av barnen och göra något. Att inte hela tiden behöva säga till Moa att "Jag måste ta Molly nu", utan ge henne tid och utrymme. Det är skönt. Men det ger även henne plats att trotsa och testa till tusen. Och då är det skönt att vara två!

De dagar som hittills varit i julveckan har vi uträttat ärenden, handlat, städat delvis, Jimmy hade skola hela eftermiddagen igår och kvällen tillbringade vi på varsitt håll med varsin kär vän. Idag har vi gjort "ingenting". Det är också väldigt skönt att göra tillsammans. Allt och inget. Det som måste göras varje dag. Diska, leka med barn, byta på barn, söva barn och mata barn. Sedan har vi börjat julordna också. Vår jul ser ut som följer:
Imorgon: Det ska städas, packas inför Småland och göras i ordning här hemma, så det är skönt att komma hem sedan, till ett rent hus. Sedan blir det familjen-Karlsson-julbord, vilket vi handlat till idag. Jättegott och mysigt ska det bli!!! Kvällen dan före dopparedan brukar vi ägna åt filmen "Tomten är far till alla barnen", och traditioner är viktiga i det här huset, så det får det bli.
Julafton: Frukost framför granen är ett måste hos oss, trots kloddiga små och så, men det får vara. En julklapp per person har tomten varit här med då minsann och sedan är det mysbyxemys frampå dagen. Då får vi besök av Jimmys bror och tjej minsann och vid 14 är det dags för julaftonfirande med Jimmys familj hos hans farmor och farfar vilket alltid är supermysigt och familjärt!
Juldagen: Då är det dags för vår julafton nummer 2. Vi packar bilen och beger oss till Småland. Klockan 13 är det julmiddag för 14 vuxna och 7 barn hemma hos min mormor, 85 år, i en 2a i Vaggeryd. På kvällen firas det på Bergstigen med "bara" min familj. Vi har helt plötsligt blivit 13 personer, så det är inte så bara. Familjärt även där med mat, klappar och dans kring granen. Lite spel och allmänna galna upptåg brukar det bli.

Sedan är julen 2010 över helt plötsligt. Men vi stannar kvar i Vaggeryd och njuter av ledighet och familjemys. En annan årlig tradition är min och Jimmys Jönköpingsdag då vi "gör stan" och A6. Shopping till tusen utan barn. Dagen avslutas sedan med ett besök på restaurangen SOYA och till sist bio. Det ser vi fram emot. Men jag ska blogga innan dess!

För övrigt en liten lätt monolog om något som hade hört hemma på en anonym blogg. Ni som känner mig vet och kan nog lägga dit de pusselbitar som saknas. Vi säger så här. Det finns människor vars liv bara handlar om dem själva. Endast. Allt som ska göras, ska göras på deras villkor. Alltid. Utan hänsyn till någon eller något. Bara det passar dem. På bekostnad av andras tålamod, humör och allmän familjelycka. Dessa människor förstör mer än de någonsin kommer att förstå. Jag vill inte ge dessa människor makten att förstöra vår julledighet och vår jul. Men en liten förklaring till frånvaro från diverse internetställen känner jag att jag är skyldig er, och dessa människor ligger bakom att lust att skriva inte infunnit sig. Så så var det med det.

Till sist önskar vi en RIKTIGT GOD JUL!!!

Jag fokuserar bort att jag är sjuk. Känner inte efter, för det hinns ändå inte med att lägga sig i soffan. Knarkmedicinerna gör säkert verkan också. Trots sjukan och snöstormen med oskottade vägar till dagis är detta en bra dag. Nu inne i värmen med en kopp kaffe och sällskaplig Molly och dagen idag innehåller en massa goa saker. Det ska jag se till i alla fall. Här hemma ser ut som KRIGET, tänk vad det gör mycket att jag i friska dagar går och plockar mest hela tiden! När jag slutar med det ser det ännu värre ut än vanligt här hemma. I alla fall. Jag ska nog försöka plocka lite, men mest ska jag ha kvalitetstid med Molly! Framåt dagishämtardags ska jag lämna Molly hos bästa Bettan där Molly får vara tills Jimmy slutar jobba. Själv ska jag åka och hämta Moa som får följa med mig till "jobbet" vilket idag innebär öva inför julavslutningen i kyrkan. SÅ mysigt! Och Moa är oftast inga dimmer att ha med sig i sådana sammanhang. Jag ska packa i ordning lite saker till henne som hon kan ägna sig åt när fascinationen över kyrka och sång lagt sig... Väl hemma är det mys med hela familjen! Men bäst av allt; imorgon är det julavslutning, mamma och pappa är här med barnen och därefter är Jimmy ledig i 3 veckor!!! Fantastiskt!!! Idag är en bra dag!!!

Jag vill så gärna visa upp vår fina, fina tärna från i måndags. Mitt i all röra av tärnor, pepparkakor och tomtar.


Lägesrapport från den här knarkarstugan idag. Jag är sjuk. Jag borde nog acceptera det nu och bete mig så också. Ligga kvar under filten i soffan när de få tillfällena bjuds. Idag jobbade Jimmy 8-19, så efter det kunde/kan jag vara sjuk. Dagen började med dagislämning lite tidigare än vanligt då jag fått läkartid klockan 9. Med en sprallande och övertrött Molly vid min sida (hon brukar sova då) var det inte jättelätt att sitta i ett akutrum och inhalera medicin för luftrören i 40 minuter,  men allt går! Och jag är inte/kan inte vara bekväm och bortskämd med hjälp i varenda sekund, utan accepterar läget och genomlever det. Efter en och en halv timma hos läkaren kom jag äntligen därifrån med Bricanyl, knarkhostmedicin och något konstigt nässpray vilka jag blir jätteskakig och snurrig i huvudet av och inte alls i skick att ta hand om barn i. Men, men. That´s life.

För övrigt har vi idag haft den stora äran att ha min kära barndomsvän Pauline från Göteborg här på besök. Det var så supermysigt och trevligt och skönt med en massa gott snack och dessutom ett par hjälpande händer här hemma! Kanon! Varför gör vi inte så oftare?! Jag tänker ofta en massa saker som jag egentligen vill och borde passa på att göra nu när jag har så mycket tid, men det blir sällan något av det! Till exempel åka till/bjuda hit folk från andra ställen. Som idag.

Vid fyratiden åkte Pauline tillbaka till Lisebergstaden och vi var ensamma tre timmar tills jag äntligen, äntligen, äntligen kunde lägga mig här i soffan. Nu har jag satt mig upp en stund, och tänker snart byta soffan mot sängen. Imorgon måste jag orka igen. Så är det. Hoppas nu att mirakelmedicinen/knarket funkar och hjälper FORT!

Några tankar slog mig idag när jag vandrade med en sovande Molly i vagnen på väg för att hämta Moa på dagis. Många tankar slår mig just då. Under tiden jag vandrar. Två saker/fenomen/"sorters" människor dök upp hos mig som jag förstår. Jag kommer aldrig (förhoppningsvis!!!) att bli någon av dem, men (!) jag förstår dem. Den ena saken/fenomenet/typen av människor jag förstår är de som flyttar hem till samma by/ort/samhälle/stad som sin urpsrungliga familj när de själva får barn. Jag hade kunnat offra vad som helst för att bo i samma stad som min "forna" familj. Mamma. Pappa. Syskon. MEN jag vill inte bo i det samhälle de bor och de vill inte bo i den stad där jag bor. Dött läge. Men jag förstår verkligen de som flyttar hemåt när de får småbarn. Ingen fungerande relation till svärfamiljen i världen hade kunnat ersätta det MIN familj hade kunnat ge mig.

De andra jag förstår är de par som olyckligtvis går skilda vägar under småbarnsåren. Som sagt, jag kommer aldrig (förhoppningsvis!!!) bli någon av dem, men jag FÖRSTÅR dem! Oj oj oj vad jag ibland varit tilltalad av tanken att ha barnen varannan vecka för att få sova och vila upp sig den andra veckan! Eller bara få den förståelse som bara kan uppstå då man har barnen heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeela dagarna.

Som sagt, detta var tankar som slog mig, och förhoppningsvis förstår du det också... ;) Alltså; NEJ jag tänker INTE flytta till min ursprungsort och NEJ vi ska inte dela på oss. Så. Nog om det.

Anyway. Idag var det Lucia på dagis, och bara för att vi var tvungna att gå upp tidigare än vanligt, sov Molly som en stock 6:45 när klockan ringde... Annars brukar hennes dagar nu för tiden börja vid 6-snåret och Moas runt 7:30. Luciat gick bra och modershjärtat svämmade över av stolthet! Tyvärr har jag inte kameran med bilderna i närheten. Kanske kommer en annan dag...

För övrigt har vi inte gjort någonting idag. Känns det som. Ganska skönt. Det är nedvarvning inför jul som pågår. Nu blir det en dusch innan sängen!

NU har jag tid, tillfälle, lugn och ro för att sätta mig och blogga. Blogga så som jag vill att det ska bloggas på den här bloggen! Det känns bra. Med både bilder och film. Tänk! Det har ju varit lite si och så med bloggandet på sistone. Det blir så när inte energi tillräckligt finns. Batteriet räcker inte riktigt, och har man bara en viss ranson energi prioriteras inte bloggen, tyvärr. På tal om energi har jag börjat bli riktigt duktig på att undvika energitjuvar och ägna mig åt energigivare. Oavsett om det handlar om människor eller sysslor. Bra där! Men, hur är det här då?! Joo... Helgen har varit lugn och väldigt skön! Jag kommer nästan inte ihåg vad vi gjort. Molly har knäckt gå-koden ordentligt och bara sedan följande film spelades in har hon fått upp farten rejält.


Det blev till slut klyftpotatis av Mollys potatis, fläskfilé och tzatziki till det och till det även Idolfinal. Så klart. Lördagen ägnades åt hemmet och varandra vilket var och är välbehövligt. Tjejerna njuter av sin pappa till tusen och jag av min man. Så klart. Igår kväll lagade jag trerätters, men somnade innan efterrätten påbörjades, så 21:45 lufsade jag in till sängen istället och Jimmy fick äta efterrätt ensam. Helt pigg är hon inte fru Karlsson. Även Moa var superhängig igår, och jag var övertygad om att hon skulle bli dålig, men TACK OCH LOV hämtade hon sig. Hon behövde väl bara vila upp sig lite kanske?!

Idag har det varit kvalitet på alla plan! Jag och Moa började dagen med Luciafirande i "plåtkyrkan" där min kära gamla kör "Köörmit" stod för vitklädd sång. Snacka om kvalitetstid med Moa! Jimmy fick vara hemma med hon den där med sprattelmedel i kroppen. Hem, lunch, Molly och jag sov middag (som sagt, fru Karlsson är inte helt pigg). Därefter blev det lussefika med lussekatter, pepparkakor och tända ljus. Vi gav oss på julgodisbak när fikat var slut. Supermysigt! Tjejerna mös och vi njöt.

Här slickar Jimmy och Moa skålen när jag gjort "Jimmy-rockaroad", d.v.s. rockaroad utan några nötter i. Alltså med typ "ingenting" i... men, men... Jag slipper ju äta dem...


Okej att Molly såg ut som en vandrande julgran med det där glittret runt halsen, men att köra runt henne med bilar...


Vår goa 10månaders ute och går!



När mamman kokade chokladkola gjorde resten av familjen följande; Moa lagade "gröt" i diskohon. TUR att vi inte betalar vattnet... Jimmy jobbade med Molly klättrande på sig. Hon är nöjd så länge någon befinner sig på golvet med henne, och så får det bli. Och jag kokade som sagt chokladkola. När kolan, helt otippat, kokade över och jag lyfte grytan utbrast Moa: "Titta mamma, grytan kräks!".....


Sedan sista bilden har vi nattat två tjejer, sett Parlamentet och ätit lite kvällsmat. I skrivande stund visar tiden 21:31 och snart blir det nog sängen. Jag behöver all sömn jag kan få vilket prioriteras HÖGT! Imorgon blir det dagis 7:30 för Luciafirande. DET ska bli mycket spännande! Imorgon börjar även favoritgrannen att jobba igen efter sin sjukskrivning. Sorgligt. Det kommer bli ensamt utan hennes sällskap på förmiddagsfikorna. Men, men. Imorgon börjar den sista veckan innan jullov! GOTT!

...jag och mina tjejer. Den enda skillnaden är att jag inte kan sitta på golvet och gnälla och skrika som om världen håller på att gå under. Jag (vi) är förkyld(/a). I alla fall jag, har varit väldigt matt och slö och seg i huvudet hela dagen. Alla gångar är igentäppta och jag skulle kunna tänka mig att kapa av halsen så man blir av med både öron, -hals, -bihålesmärtor. Och livet. Och det vill jag ju gärna ha kvar, så det blir Panodil, Nezeril och Bafucin istället. Hade jag mått såhär i ett annat liv hade jag legat nerbäddad i soffan framför 5 filmer och inte rest mig mer än för att förflytta mig till sängen när det blir dags för att sova för natten. Typ. Och förmodligen är det väl så töserna mår idag eftersom att de gnäller och gnäller och är hängiga, snoriga, hostiga och sura. Och de har inte lika lätt att förmedla hur de mår, så jag får försöka tänka att vi mår likadant, och behandlar dem så som jag hade velat bli behandlad idag. Ganska skönt faktiskt. Sitta på golvet med dem i knät/klättrande på mig.
Den mest kritiska tiden på dygnet, oavsett mående, är utan konkurrens mellan middag (17) och nattning (19) så den tiden tillbringade vi ute ikväll. Jag, maken och töserna begav oss till en lekplats där klockan gick fortare än hemma och gnället inte hördes lika väl. Vad som helst utan magsjuka.

Nu sover barnen, jag ska bege mig till köket för pizzatillverkning och maken jobbar framför datorn. Han är ju lärare, kvällens namn till trots... Man är aldrig ledig och man blir aldrig klar.