tildisen

Är du stressad?! För att du anser dig ha en massa "måsten"?! Glöm att du "måste" någonting över huvud taget. Vad händer om du inte gör det där du "måste"? Dör någon? Går världen under? Såvida du inte är ambulanssjukvårdare i tjänst eller astronaut ute i rymden tror jag ditt svar på frågan är nej. Eller? Detta är något en präst i min närhet fick upp mina ögon för år 2006. Eller 2007 kanske det var. Och på fler och fler ställen stöter jag på denna tanke. Och jag tycker den är värd att tänka på. Igen. Och igen och igen. Framförallt för alla er/oss som någon gång känner sig/oss stressade. Även om jag anammade denna tanke redan från början, är det ändå något jag påminner mig om. Om och om igen. Så vad ska man tänka istället då? Jo. Jag "vill". Eller Jag "väljer att"... Jag måste inte betala hyran. Vad händer om jag inte gör det? Jag riskerar att hamna på gatan. Och det vill jag INTE, så jag VÄLJER att betala hyran. Till exempel. Jag måste inte hjälpa Jimmy att komma ihåg sina saker på morgonen, men jag väljer att göra det eftersom att jag vill att han ska få en så bra dag som möjligt vilket i sin tur gör att han blir på gott humör vilket gynnar mig. En före detta elev till mig var hyperstressad över alla kurser hon "måste" läsa i trean, vilket jag ifrågasatte. Hon menade på att hon ju måste läsa dessa kurser för att komma in på det program hon valt på högskolan. Stopp. Hon MÅSTE inte. Men hon VILL komma in på ett program på högskolan som kräver dessa kurser. Det är ändå ett val hon gör. Fundera på det.

På tal om elever är jag inte anonym på gymmet längre. De människor i gymnasieåldern jag känner igen på gymmet är mina före detta elever. De människor i gymnasieåldern jag inte känner igen är Jimmys elever. Typ. Jimmys elever, som läser inriktning Fitness, har all sin träning på det gym där jag tränar. De har identifierat mig på min tatuering och håller stenkoll på mig där (känns det som). I torsdags stod det tre tjejer och tittade in i träningssalen och såg till att jag tränade ordentligt, för det gör man när någon tittar! När Jimmy kom hem berättade han om sina elever som sett mig på gymmet ännu en dag. Icke anonym, men omedveten om vilka som känner igen mig. Ska jag börja göra mig fin för att gå till gymmet nu då? Nä, skämt åsido. Ett sidospår.

Har du förresten syskon? Om inte verkar det som att du, och alla andra som är ensambarn, inte gärna "offrar sig" och hjälper till lika gärna som de som har syskon. Det är en lite komisk slutsats som dragits bland en massa människor, oberoende av varandra, i min närhet. Flera personer som jag pratat med de senaste månaderna, inklusive mig själv, har hamnat i situationer där det slutat med att de som hjälper till minst, eller inte hjälper till alls för att de inte "orkar", är sådana som inte har syskon. Det låter inte helt orimligt tycker jag. Är det så att man inte är uppvuxen med syskon har man inte heller behövt hjälpa till på samma sätt som om man växt upp med föräldrar till flera barn som kräver deras hjälp och uppmärksamhet. Detta skulle i så fall bidra till att syskonen fått hjälpa sina föräldrar och varandra på ett helt annat sätt än ensambarn. I vissa fall av de ensambarn som dykt upp i dessa diskussioner här är det även så att de inte har lika mycket medkänsla och förmåga att leva sig in i andras situation på samma sätt som de som har syskon. Mmm... får nog söka på det någonstans, se om det finns någon intressant avhandling om ämnet. Nog om det här.

Anledning till min "ingenting-speciellt-bara-tankar-blogg" ikväll är att Jimmy är borta. Jag har idag varit hemma med barnen från 7:30 och i skrivande stund står klockan på 21:38. Vi har haft en bra tisdag. Tjejerna har skött sig bra. Energin var rättinställd och tack vare favoritgrannen och tisdags-nannyn Carro roddes även denna dag i land! Gott det. Och nu är det soffan, Jimmy är på handboll, och jag har egentid... Eller något...

Jag har snöat in på energi. För att förstå mig själv och varför jag fungerar som jag gör, har jag äntligen hittat en kategori, nämligen energi. Just nu är tillströmningen av energi lite väl låg, och därför orkar jag inte riktigt som jag brukar. Delvis beroende på utebliven sömn, även om det blivit bättre de senaste nätterna *peppar peppar*. Delvis beror det på två döttrar som kräver mer och mer hela tiden. Och vädret kräver sitt. Och så vidare. Det blir en energijakt på det här stället. Vad kan och vill jag göra för att fylla på med energi?! Ladda batteriet liksom. För som det är nu, orkar jag, och njuter jag av livet, så länge allt är som det alltid är och som det "ska" vara.

När jag vaknar idag och det är måndag, vet jag vad som förväntas hända idag, och energinivån ställs in på det. Varken mer eller mindre. Tillräckligt mycket för att orka. Tillräckligt lite för att inte slösa. En liten stackars reserv måste ju finnas. Så idag har jag haft en underbar måndag, eftersom att den blev precis som väntat. Förstår du? Efter att ha lämnat Moa på dagis vandrade jag till biblioteket i stan, och lämnade tillbaka en bok, och tillbaka. I snömodd tar det ganska exakt två timmar. Skön promenad! Filosofera och konstatera. Acceptera och utvärdera. Väl hemma blev det en massa hushållssysslor med en nöjd Molly och efter lunch slog vi in lite klappar. Vid dagishämtning klockan 14 somnade Molly, vilket gav mig och Moa lite pulkatid innan det var dags för mellanmål. Vid fyra tog vi bussen till stan där Jimmy tog tjejerna med sig hem med bilen medan jag trampade på på dagens spinningpass. Underbart! Buss hem till lek och nattning och den sena delen av kvällen har ägnats åt Jossan. Det är så mysigt att komma iväg och träffa lite vänner UTAN att ha barnen med sig! Tyvärr går dock denna tid så fort, för när klockan passerat 22 somnar jag, eftersom att min sovdeadline brukar vara 22 då vi aldrig vet hur nätterna artar sig.

I skrivande stund sitter Jimmy framför dator och tv och viker tvätt (karlar KAN göra två saker samtidigt... eller?) Moa sover här i soffan eftersom att hon totalvägrar att sova i sitt rum och jag är klar för sängen. En helt perfekt dag. Inget oförutsett och allt flyter. Imorgon är jag ensam med båda barnen hemma 7:30-23 och då ställs energin in efter det. Det som sker utöver det "planerade" ignorerar jag just nu. Människor som tar mer energi än vad de ger klarar jag mig utan just nu. Så det så. Nu blir det sängen. En timma för sent...

Nu är vi på plats. Det var en pärs att köra hemåt igår kväll kan jag säga! Det vore ju en sak om det "bara" vore jag och Jimmy i bilen, men när båda snäckorna sov så sött bredvid oss, då blir jag nervös! Det var alltså snökaos och jättemycket trafik.
Det kändes bra att komma hem, samtidigt som det blev lite ångest måste jag medge. När jag är hemifrån finns det inte så många "måsten" alls faktiskt. Men här hemma ligger de och lurar bakom varenda hörn! Och jag VET att det inte finns några måsten! Jag måste inte alls sätta upp julgardiner och adventsljusstakar! Jag måste inte fundera på julklappar och jag behöver inte handla. Eller?! Min käre make sa som jag alltid gör till honom; skriv en lapp. Och det har jag gjort. Då ser man att det kanske inte är så mycket i alla fall, även om punkten "adventspynta" tar flera veckor med två små hjälpredor i huset...

Nog om det. Dagen idag har varit jättebra trots snoriga, mammiga och lite småtrötta tjejer. Natten var som nätter i familjen Karlsson brukar vara. Jag var vaken med minsta M mellan 4 och halv 6. Stora M sov PÅ mig resterande timmar. Annars har jag och Molly gått lååång och kall promenad efter att ha lämnat Moa på dagis och därefter varvat ner med en god kopp kaffe hos bästa Bettan. Hem för lunch och påbörjan av adventspynt medan Molly hade den goda smaken att sova just då, så gardinerna kom på plats till slut. Däremot insåg jag att vi inte har adventiga ljusföreteelser att pryda alla våra fönster med då en av mina stjärnor gett upp i år. Hämta Moa på dagis och gå hem och hålla dem på humör och leka, pynta vidare och mysa allmänt innan pappan dök hem. Puss i dörren och jag stack på måndagsspinning. Sista biljetten knep jag. Det är alltid fullt på måndagsspinningen, mycket förståeligt! Inom Ica på hemvägen för att införskaffa diverse lysande attiraljer för fönstrena och hem för att natta barn och få ihop de lysande attiraljerna. Som inte alls var särskilt lysande, för jag lyckades ta sönder en av dem. Tack och lov så var den av papp, så jag kunde limma ihop den med superlim!

I samma veva åkte Jimmy på date med bästa Bettans karl. Det är el clasico ikväll, tydligen. Då flyr de fotbollsintresserade någonstans där detta visas, till exempel på "Olivers". Så nu är jag ensam. Tjejerna sover. Jag njuter. Fantastiskt.

Några ord om Vaggerydsvistelsen så. Advent ska firas där. Med julgodisbak hos syster, dock UTAN lakrits nästa år... Och med ljusfest med falsksjungande barn som kräks i luciatåget. Och med den första julmaten. Och med pepparkaksbak hos mormor 85 år.




Och med KVALITETSFYLLD adventskonsert. Och framförallt, fast det behöver det inte vara advent för, med djupt och tänkvärt snack med kära tvillingtänkaren! Du vet vem du är. Vi pratar åt varandra, för vi tycker/tänker/känner så lika. En slutsats vi kom fram till, utifrån allt, inget och oss själva, är att ju mer hjälp man har i sin vardag, desto värre tycker man att det är att klara sig själv, utan hjälp. Och ju mer klagar man. Tänk vad jag klagade när vi "bara" hade Moa och Jimmy pluggade och kunde planera hela sina dagar helt utifrån vad som passade mig... Men nu är det bara att bita ihop, njuta av det som är mitt liv. Jag är djup. Jag är under process. Och jag är på väg åt rätt håll!

Jaa... Helt plötsligt, hastigt och lustigt, befinner jag mig i Vaggeryd med tjejerna. Och här är det SNÖÖÖÖ! Som i resten av Sverige skulle jag gissa, men i alla fall. Sjuka Moa var jättesjuk hela tisdagen. Det gick dock förvånansvärt bra, mycket tack vare att båda tjejerna sov samtidigt, även Moa, som aldrig sover dagtid annars. Och tack vare att hon var så dålig som hon var, låg hon i soffan och krävde noll aktivering. Och tack vare att hon var så dålig som hon var, somnade hon pladask på kvällen.

När så frågan om NÄR vi skulle dyka uppåt landet kom på bordet blev det väldigt plötsliga svaret onsdag eftermiddag! Moa var inte pigg, men hon kan lika gärna vara inte pigg här som där tänkte jag. Packade ner livet och barnen och tog tåget! Ett projekt i sig. Men det gick bra. Så nu är vi i Vaggeryd! Dagen idag har tillbringats till största delen borta hos syster. 8 barn på 2 vuxna är ganska lagom när man inte sover på nätterna... eller?! Vi hittade i alla fall ett mysigt sätt att ta oss dit på:


Jag kände mig verkligen som en väldigt käck och hurtig mamma med bebisen (nä, jag vet att hon inte är någon bebis längre) i vagn och stora lilla på snowracer. Förbi "Lillakulla" för att åka pulka några varv innan mamman inte orkade gå uppför gigantbacken med 2-åring på snowracern längre. Sedan syster/kusinmys på Dammgatan.

Ikväll somnade tjejerna vid 19 som sig bör och jag har lite tid för mig själv. Lite jobb framför datorn inför mitt musikprojekt på förra jobbet och nu en kopp te innan badkaret! Min deadline på sängen klockan 22 gäller även här. Sömnlösheten förföljer oss vart vi än är. Fint julrim...
För att visa Molly lite också har hon så fint sorterat mina gamla suddgummin och lagt på mormors hylla i köket idag.


Och när jag satt och kikade igenom min kamera dök den här underbara bilden upp:

Jag saknar honom, min man, som är där hemma och bara jobbar och jobbar och jobbar och städar lite också hoppas jag. På lördag kommer han hit. För övrigt är Vgd-dagarna fredag, lördag och söndag uppbokade till goda-vän-besök för djup-snack, julgodis-bak, juliga event i kyrkan samt pepparkaksbak. Vi får hoppas att vi kan få till lite julstämning mitt i alltihop! Det borde det väl bli med allt detta på agendan... Nu; te!

Dagen idag kan bli lång. Huvudskälet är en 41gradigt febersjuk tvååring i soffan. Där tog alla alternativ på aktiviteter slut. Men ingen rast, ro och vila för mig för det. Molly är överallt och ingenstans och Moa har en miljon krav och önskemål, såklart! Och jag tänker pyssla om henne. Men det går inte komma ifrån att det är tråkigt. Vi som hade så många planer idag. För tillfället sover Molly, Moa ser på Pingu med nymålade naglar och jag är allmänt handlingsförlamad. Vad i hela världen ska vi fylla hela denna dag med? Det är ju inte så att någon vill komma hit när vi är sjuka! Och Jimmy kommer hem vid 19. Jaaa... kämpa på och ta allt som det kommer. Tvätta lite. Jag borde få i mig själv lite frukost nu när Piggelin var det enda jag fick i Moa. Lite så. Det kan bli en spännande dag idag...

Idag har vi bakat pepparkakor! Det får man göra i november. Vi lyssnade till och med på julmusik. Jag brukar inte kunna hålla mig såhär länge, men i år har det varit lite mycket annat. Och om någon undrar hur det ska vara när man bakar pepparkakor, så är det som idag. Med fem barn! Hur mysigt som helst och mjöl överallt. Vi åt nog mer deg än vi bakade, men det är själva grejen som är det viktiga, och inte resultatet, förutom doften då...


Så nu luktar hela lägenheter pepparkakor, det känner till och med jag, trots en riktigt brakförkylning som vandrat runt i vår familj i ungefär en månad. Vi har haft sällskap av härliga familjen Brevigh hela eftermiddagen och halva kvällen, ända till läggdags. Jättemysigt! Och tack vare ängeln vägg i vägg blev nattningen en fröjd trots att Jimmy jobbar till 21 p.g.a. gymnasiemässan. Det är tur att det finns så många änglar i vår omgivning! Farmor gjorde också en insats idag så att jag och Moa kunde få lite kvalitetstid och gå på rytmik i fred från kloddiga lillasyster...

Annars har vi haft en lugn och skön dag. Jag drar nya slutsatser om mig själv och livet varje dag. Det känns bra! Jag inser mina begränsningar och anpassar mig efter vad jag faktiskt orkar och uppskattar. Så idag hoppade jag över träningen p.g.a. förkylning och bara mamma-ledig-såsade-runt. Låg och läste när Molly sov. Fikade jättelänge med ängel-grannen som (lucky me) är sjukskriven. Det gäller att göra så när dagen är ensam länge.

Nu sover båda barnen, jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Läsa? Se på film? Vilken film i så fall? För det går inget roligt på tv. Eller sitta här vid datorn? Träna Yoga? Jag tänker i alla fall inte ta tvätten och disken. Klockan är efter 20. Så det så!

Varför inte några foton? Jo, för jag hamnar alltid framför Jimmys dator i soffan, och på den har jag inga foton. Och då hamnar jag i dilemmat blogga utan bilder eller inte blogga alls... Därav blogg på tok för sällan alternativt som nu, utan bilder.

Fars dag i år ägnades mestadels åt finaste Anna som fyllt år! Tack vare en sovmorgon till klockan 10 har vi ägnat i princip hela dagen åt Helsingborg. Eller i Helsingborg kanske det heter ja... Huvudet är lite lätt splittrat efter att Molly återgått till sina vanliga sovvanor vilka innebär sova 19-23:30, krångla till 3, och sedan sova till 5-6. Summa för mor och/eller far blir ungefär 4 timmars sömn. Med lite tur. Nog om det. Inatt har vi fått sova. Igår var vi på välbehövlig date, jag och min man. Åt italienskt, pratade en massa, strosade genom stan, hamnade på Videomix, numera Hemmakväll, och kom hem klockan 22. Fantastiskt! Också en hel natts sömn med sovmorgon på det tack vare mina föräldrar. Men nu över till Helsingborg.

Födelsedagsbarnet i egen hög person:


God mat, trevligt sällskap, Nintendo Wii, kaffe och slutligen sushi innan vi begav oss från Skåneland till hemma. Men självklart firade vi även fader vår.
Syskonskaran Jonsson med pappa Benke.


Slutligen en bild på den med mest myror i kroppen, systerson Anton som blev lite rastlös...


I skrivande stund ligger tjejerna i sina sängar, vi sitter i soffan och tv:n visar fotboll. As usual. Men det gör inget. Jag föredrar dator framför tv.
Jag gillar söndagkvällar. Planera veckan som ligger framför. Igår avnjöt jag min mors-dags-present, nämligen kurbad med ansiktsbehandling på stadens dagspa. Fantastiskt.
För övrigt censurerar jag mig själv. Jättemycket.

Nu är vi hemma igen och det är jätteskönt! Framförallt är det skönt att komma hem som vi gjorde, igår, för då har man ändå hela söndagen här hemma med att packa upp och gå och plocka allmänt. Självklart är det skönt att vara i Vaggeryd och få uppassning och hjälp på nätterna, men hemma är alltid hemma. Dessutom har Molly bara vaknat 2 gånger inatt och skulle inte upp förrän 5:50! Jag hoppas verkligen att det vänder nu! Om jag bara VETAT hur länge hon ska hålla på att strula så hade det känts lättare. 2 veckor/månader/år, spelar ingen roll. Då kan jag ställa in mig på det! Nog om det. Jag har utvärderat massa och vänt och vridit på saker och ting och livet och nu är det en nystart när vi kommer hem. Med träning och tänk och allt möjligt. Det känns bra! Det känns hoppfullt och jag ska verkligen försöka göra det bästa av varje dag även om vi är trötta, trotsiga och allmänt ur balans. Jag har kommit på en massa saker jag vill göra som jag vet att jag mår bra av och nu ska jag ta tag i det! En massa roliga saker ligger framför också med bland annat två 30-årskalas helgerna efter varandra med start nästa helg! Inte illa alls. Ett kalas MED barnen och ett utan. Tack vare snälla farfar med flickvän som ställer upp som barnvakt. Det är så skönt att ha familj runt omkring som ställer upp när det verkligen gäller, så man kan få leva lite också. Det behövs!

I skrivande stund sover Moa och de andra två är på väg hem från farfar efter en fotbollseftermiddag. Jag ska snart påbörja maten och sedan ska vi planera. Jag älskar ju det... Att sätta sig ner och pussla ihop veckan som ligger framför. Det känns som att det kommer att bli en bra vecka! Trots det svåra som kommer ligga i att jobba bort ännu ett "jag-har-varit-i-Vaggeryd-socker-beroende"... Men det fixar jag! Känner mig starkare än någonsin! Veckan påbörjas med den obligatoriska måndagspromenaden i alla fall, för att sedan fortsätta innehålla goda vänner, biblioteksaktiviteter, TRÄNING!!! och även lite kör-verksamhet inför jul på gamla jobbet. Nice, nice! Men nu kallar köket, och hoppas det inte gjorde något att det blev utan bilder denna gång...

När det står lite lagom 1-1 är det lika bra att inte fortsätta Halmstad vs Vaggeryd. Det var inget kul. Halmstad har sina fördelar, Vaggeryd sina. Och oavsett var vi befinner oss, får man utnyttja och njuta av de fördelar som är just där. Idag har vi njutit av fördelen syster med familj igen. Och just nu av mamma. Hon badar tjejerna uppe medan jag i lugn och ro kan sitta här. När vi kommer hem igen kommer jag att njuta av det som är bra i Halmstad. Hemma! Mina vänner och umgänge. Gymmet (!!! Jag blir så fet här där man bara fikar!!! ;)  )!!!

I ett tidigare liv har jag nog varit filosof. Ibland är det lite jobbigt. Inte bara för de runt omkring, utan även för mig. Jag tänker för mycket. Hur ändrar man på det? Samma sak som att jag är för pedantisk och vill ha för mycket ordning. Jättejobbigt för de runt omkring, men faktiskt (!) även för mig. Lite saker jag ska ta tag i. Jag vill ha någon form av "nystart" när jag kommer hem. Energi och idéer och kreativitet. Jag ska ladda det här tänkte jag. Nackdelen, eller en käpp i hjulet, är bara att överallt där det står tips på hur man orkar och vill och allt står det att det viktigaste är att man sover tillräckligt. Och det skiter ju sig grovt. Varje natt. Men, men.

Nu ska jag överlämna datorn åt min lurviga karl som leker med en gul ballong här bredvid och bege mig till köket. Ikväll ska jag bjuda make, mor och far på middag!

Kategori hjälp. Vaggeryd vann. Jag behöver ju inte ens vara här för att fundera på den duellen. Alla bara hjälper till! Utan att fråga! Fantastiskt. Framförallt familjen då. Mamma och pappa som tar tjejerna på nätterna och älskade (och jättevirriga!!!!) syster som tar dem på dagarna emellanåt! Ingen konkurrens alls i den grenen. Igår till exempel kom Pia hit under "mardrömstimman" 17:30-18:45. Då är tjejerna för trötta för att någonting alls är roligt. Men de får inte gå och lägga sig än, för 5:30 är tidigt nog att gå upp, så den där tiden gäller det bara att stå ut! Eller att hon bara svänger förbi och plockar upp Moa för att bara göra ingenting liksom. DET vill jag ha hemma!
Tack vare dessa underbara har jag alltså kunnat gå till frisören. Det känns inte alls sjysst mot mig själv att över huvud taget visa följande bilder, eftersom att jag är TRÖTT (kroniskt tillstånd i och för sig), osminkad och INTE har gjort i ordning håret alls, men det får bli ett litet smakprov... Nu har även Jimmy sett hur jag ser ut och när han såg det som första bilden visar, vände han på mig för att se om det var så hela vägen...


Och det var det ju inte.... SÅ modig är jag inte. Och lite grann tycker jag om mitt hår... Trots att jag alltid alltid BARA har det uppsatt. Tills nu ;) Så en fläta kan jag ha, nästan lite käckt över axeln, fortfarande Linda. Men sedan att jag klippt typ 40 cm där det är som kortast, det har han lite svårt att se Jimmy. Och typ 20 cm där det är som längst. Men, men. Det växer väl ut igen. Vad är det med män och långt hår???


Nåväl. Dagen idag började minst sagt stressigt. Pappa skulle ha en kundbil med sig och när han skulle åka till jobbet fanns inte nycklarna. Någonstans!!!??! Jag, lika stressad som han, letade som en tok! Åkte till och med bort till älskade syster och dumpade barnen för att kunna leta. Jag frågade alla som varit hemma igår, jag frågade Moa och syssling Liam och alla svarade de samma sak; i hallen, vid spegeln. Nä. Inga nycklar. Stackars pappa hann nästan få hjärtinfarkt när jag till slut, 2 timmar senare ringer och säger att jag har hittat nycklarna. Min älskade syster hade tagit med sig dem hem igår kväll när hon var ängel här under min mardrömskväll... Hon såg helt enkelt nyckeln, tänkte "varför ligger vår bilnyckel här?" och stoppade dem i jackfickan. Mmm... Så kan det gå.

Onsdagar är denna virriga, älskade människa ledig, så vi har tillbringat i princip hela dagen med henne och hennes skollediga barn. Förmiddagen gick åt att baka t.ex.


Och städa skafferiet...


När badhuset öppnade intog vi det och när vi klätt av oss och ungarna var i bassängen/duschen ringer de Pia från jobbet. "Var är du? Du ska ju jobba nu!"....
Vi fick i alla fall njuta av henne och när hon åkte på gympa (den där Vaggerydsgympan du vet;) ) tog jag med mig tjejerna hem för lite lek/hjälp under mardrömstiden. Pia kom lägligt till gröt och nattning och sedan blev det kväll. TACK TACK TACK! Jag vill ha min familj där VI bor! Anyway. Dilemma, dilemma, dilemma.

Nu är i alla fall Jimmy på plats också, och jag kopplar av mer och mer och mer och mer och mer... Förhoppningsvis är jag i någorlunda fas när jag återkommer till Halmstad trots ensamma mardrömstimmar på kvällarna och ingen virrig syster som kan strula till vardagen lite så den får lite guldkant ;)

En liten duell här på bloggen. Dagens kategori; träning. Idag har jag varit med syster på .... eh.... gympa!
Jag hoppas ingen tar illa upp och så, det är ju en självklarhet att man inte kan jämföra ett modernt stadsgym i Halmstad med alla tänkbara moderniteter med ett gympapass i Vaggeryds lilla gymnastiksal, men jag måste. Van vid vältränade, välutbildade personliga tränare i det senaste vad gäller träningskläder begav jag mig alltså med syster till ett gympapass a´la Vaggeryd. Mmm... Det var... charmigt! På ett positivt sätt. Gröna mattan, gummiband utan handtag, mig som en av de som kämpade mest och jaa... charmigt! Det blir så jobbigt som man gör det, så kanske att det blir lite träningsvärk imorgon, vem vet. Jag kämpade i alla fall, men jag kom inte riktigt upp på Halmstad-nivån trots 110% insats. Så del 1 i Halmstad-Vaggeryd-duellen vinner Halmstad.

Då stycket ovan är grovt censurerat vill jag fylla ut dagens inlägg ytterligare. Jag och tjejerna är i Vaggeryd på rekreationsvecka. Och vi har det så bra! Så bra, så bra, så bra! Vi (eller i alla fall jag) laddar som bara den för att styra upp och orka med verkligheten där hemma. Med perspektiv på verkligheten inser man att det är ganska greppbart ändå. Och vad finns det för alternativ liksom? Idag har mamma, som börjat jobba lite inom barnomsorgen som vikarie, varit ledig så jag har kunnat klistra in kort t.ex. Jag är av den kategorin som fortfarande framkallar kort och klistrar in dem i album. I alla fall detta år ut. Sedan blir det fotoböcker även för mig. I alla fall. En promenad med stora lilla har det blivit, bullbak, mellanmål i skymning klockan 15 med Yatzy också charmig skogs-gympa på det. En skön dag. Barnen varvar ner när jag varvar ner. Klockan är för tillfället 21:18 och när datorn stängs av här blir det sängen. Det är min tur att ta Molly när hennes dag börjar imorgon och det vet ingen när det blir... 3? 4? 5? 6? Livet är spännande. T.ex. ska det bli spännande att se i vilken gren Halmstad - Vaggeryd tävlar i imorgon... (oooh cliffhanger...)

Jag är ledsen ni som inte kan/vill höra sanningen alla gånger, men jag måste medge att komma tillbaka till vardagen, ensamheten, pissvädret, det var som en käftsmäll! Men nu har vi nog fått grepp om tillvaron igen, ruskar på huvudet och kommer ihåg, att just det, det var såhär det var. Det är såhär man gör. Det är såhär vårt liv egentligen ser ut! Också njuter vi av det istället. Och när det någon gång blir tyst och lugnt, då drömmer vi oss tillbaka till det som faktiskt bara utspelade sig för en enda ynka vecka sedan!

Ibland behöver "stor" (nä, hon är inte stor, bara 2, men i detta sammanhang är hon den stora), vara liten. Då får liten bli stor. Stolsbyte på gång!


Dagen idag är fredag. En fantastisk fredag! Trots ensamhet 8-17. Ett stort och ödmjukt tack till den lilla som varit så vänlig och sovit till 6 idag. Möjligt att de tre tänder som dykt upp de senaste 8 dagarna varit anledning till de tidiga "mornarna" (det är NATT 2:52, men i alla fall). Vem vet?

Hela dagen idag har tjejerna lekt helt fantastiskt bra! Alla medel är tillåtna när lugn och ro och tidningsläsning smäller högt en fredag "förmiddag"...
Här har de hittat en lek som båda uppskattade STORT. Jag stängde dörren och fortsatte med tidningen. Lovely!


När Molly, timman efter detta kort togs, sov, hade jag och Moa kvalitetstid med vattenfärg och fika inne hos grannen som lägligt nog är sjukskriven med foten i paket. Så mysigt! Och perfekt med loftgång, då Molly bara rullades en dörr åt vänster och fortsatte sova i den sköna uteluften.

In för lunch och Molly roar sig med att stå och leka med allt. Först sitta ner och trycka på knappen, sedan ställa sig upp och dansa till musiken, sedan sätta sig ner igen och ställa sig... Gymnastik på högsta nivå!


Och på tal om gymnastik gör Moa, 2,5 år gammal, kullerbyttor. Själv! Utan någon som helst hjälp! Bättre än Jimmys elever påstår han. De börjar bli "stora" ju! Fantastiskt!

Klockan är en kvart före gröt och nattning och därefter blir det tacos (som vanligt), rödvin och Idol. Det ska bli underbart! Jag och Jimmy har knappt pratat med varandra sedan vi lämnade bilen på parkeringen tisdag morgon. Sådan är vår verklighet. Den där käftsmällen. Men inte ikväll!

Helgen som ligger framför är en skön helg. Obokad lördag och Vaggerydskalas på söndag. Och där blir vi kvar. Jag och tjejerna söndag - ?? lördag kanske. Och Jimmy onsdag kväll - ?? Gott. Det är bra att ha en man som är lärare när det är lov ;)

I am a good wife! Det har jag fått höra några gånger i helgen som varit. Och jag kan väl inte annat än att hålla med. Här kommer en liten redogörelse för vår lilla 25-årspresent-semester. I torsdags kväll fick Jimmy äntligen veta att vi skulle åka dagen därpå och en slutlig koll över packning samt jobb till vikarien skulle fixas.


På torsdagen blev han upphämtad på jobbet av mig och tjejerna och vi åkte till ett snöigt Vaggeryd för att tillbringa en natt där. På fredag morgon efter frukost fick Jimmy ännu fler paket, vilka avslöjade vart vi slutligen skulle hamna. Vid det laget trodde Jimmy att vi skulle antingen på Finlandskryssning eller till Rom. Så här glad blev han när han fick veta att vi skulle till hans drömmars stad Liverpool och se matchen Liverpool-Blackburn:


Sagt och gjort. Vi packade om. Jimmy hade en del att packa ur sin första packning med alla mina snedspår och nya väskor fick ta över den packning vi behövde och 11:02 körde vi från Vaggeryd mot Skavsta. Eftersom jag ville att vi skulle flyga direkt till Liverpool och inte till London och behöva ta oss därifrån var vi tvungna att flyga från Nyköping, men det gjorde inget. Det är fantastiskt härligt att få sitta i en bil helt utan missnöjda barn och äta massa godis och lyssna på musik och bestämma allt själva. Flyget från Skavsta gick vid 5-tiden och då hade vi avnjutit god mat och dryck på flygplatsen och var väldigt laddade!
Fredagkvällen ägnade vi åt att hitta hotellet, vilket inte var några problem alls, samt att få i oss lite mat. Vi bodde precis vid Albert Dock-området så det blev en restaurang där första kvällen innan vi stensomnade i fantastiska hotellsängar! Lite komiskt var dock att vi fått fel bokning, så vi hade varsitt trippelrum till vårt förfogande... Hade kanske kunnat vara bra att ha om Liverpool förlorat så Jimmy behövde få vara ifred... Men vi nöjde oss med ett rum.

Lördagen ägnade vi åt att gå på stan. Det fanns mycket att titta på, men vi handlade inte särskilt mycket, mer än i denna affär där vi säkert tillbringade två timmar!


Kaffe på Starbucks ett måste! Sitta och titta på folk, och själv välja när vi går vart, det är känsla det!


Hela söndagen ägnades åt fotboll. Vi ställde ingen klocka och njöt av att få sova tills vi vaknade och inte tills vi blev väckta och efter frukost började vi bege oss åt Anfield. Det var en härlig stämning där, tyckte till och med jag, som för övrigt inte blev särskilt imponerad av stället. Mindre än Örjansvall typ, och helt vanliga småpojkar som sprang runt och spelade fotboll... Jimmy var såklart av en helt annan åsikt... Före matchen satt vi i Reds bar och Jimmy var 10 år gammal igen och det var julafton...


Såhär nära planen satt vi, och detta var tydligen något som skulle fotas. Matchen sändes på tv och förhoppningsvis visade de inte den del av publiken där vi satt när Liverpool gjorde först 1-0 och sedan 2-1, för när alla andra stod upp och hoppade av glädje med sina halsdukar, då satt jag lugnt ner och åt muffins...


2-1 blev slutresultatet och det var väldigt roligt att få dela denna upplevelse med Jimmy, även om Anfield och grabbarna i Liverpool gått från helgonstatus till helt vanlig plats och helt vanligt folk för min del...


Söndagskvällen var vi ganska slut och åt lite gott på hotellet innan vi gick upp och bäddade ner oss och ägnade kvällen åt spel, prat, dricka och snacks innan vi fortsatte njuta av ostörd sömn.


Igår, måndag, när vi checkat ut, lämnade vi kvar väskorna på hotellet och begav oss åter ut och gå, gå, gå, gå, i staden och till sist till shoppingcentret i stan där vi bara strosade och insöp atmosfären. Nästan lite vår i luften och allmän lyx av kvalitetstid för mig och Jimmy.

Innan vi började röra oss mot flygplatsen satt vi och gottade oss i solen längst upp på köpcentret samt njöt av italiensk mat. Tillbaka på flygplatsen och vid 20:12 lokal tid lyfte vi från Jimmys favoritstad. Jag gillar inte att medge det, men staden tilltalade mig väldigt mycket, så dit åker vi nog båda tillbaka lika gärna.

23:30 började vi vår bilfärd den sista biten och 04:10 parkerade vi här hemma. Dagen idag (tisdag) är förmodligen en tung dag för Jimmy, som började jobba vid 8. Tack vare att han missat att ställa om klockan sedan den engelska tiden, ringde alarmet en timma för sent och han fick lite stressigt i morse... men, men. Själv sitter jag och väntar på att mamma ska komma ner med barnen som varit i Vaggeryd sedan vi åkte. Det ska bli härligt att träffa dem igen! Slutsatsen av helgen är att semester är att göra det man själv vill när man vill. Sova, shoppa, slöa, äta.... ja.

Och förresten är det vänstertrafik i England. Om någon missat det. I rulltrapporna också...

Typ. Så mycket att skriva, så lite hjärna som fungerar. Som ni säkert sett på FB om inte annat, så sover inte vi. Molly har satt i system att vakna på natten. "Tänd inga lampor". "Visa att det är natt". Jo... Det är klart att jag inte tänder några lampor eller sätter mig och leker! Men det är inte så att hon fint sussar vidare för att hon ser att det är mörkt... Några nätter/morgnar har hon kunnat slumra om i vår famn, men bara när man sitter / halvligger med henne, och då vågar jag inte somna. Tänk om jag tappar henne! Därav mitt zombieliknande tillstånd för tillfället. Moa vaknar en gång per natt. Kommer in till oss. Somnar om. Thank you. Nog om det. Det är som det är.

Kuvertjakten är nu slut. Igår kväll fick Jimmy veta att vi åker idag. Att han är ledig från jobbet med vikarie insatt imorgon och på måndag och att vi kommer tillbaka till Halmstad natten till tisdag. Det är vad han vet. Med lite logik listade han ut att om inte barnvakterna kommer hit, kommer vi att åka till barnvakterna, så han vet nu om vår första anhalt; Vaggeryd. Så idag 17:00 hämtar jag och tjejerna upp Jimmy på jobbet och åker till de Småländska skogarna för att lämna barn och "sova" en natt innan vi åker till destination D. Vart det är får han inte veta förrän då. Timing eller inte att det är nu vi ska iväg vet jag inte. Antingen ser man det som att SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT med 3 nätter OSTÖRD sömn! Och dagar förmodligen. Eller som att det är synd att vår love-weekend blir "förstörd" av två übertrötta vi. Jag väljer att se det som skönt!

Kanske, kanske slänger jag in ett inlägg imorgon fredag när Jimmy fått veta vart vi ska innan vi drar. Ska försöka. Ha det gott tills dess. Och ni som kan; SOV!

Utifrån våra nuvarande förutsättningar, har denna måndag varit perfekt. Om man bortser från den lilla detalj att Molly skulle upp 4:17 och det var min tur att ta henne...
Jimmy var borta 7:45-18:30 idag och vi tjejer har gjort följande:
9:00 lämnade vi Moa på dagis för att ta en långpromenad med Elisabeth och Ronja i den härliga hösten.
11:00 kom vi hem och drack kaffe, pysslade lite, lekte lite, tvättade och diskade lite fram till lunch.
13:00 var lunch m.m. avklarat och Molly somnade i vagnen ute efter "aj-jag-får-framtänder-strul" och jag kunde sitta lite vid datorn och ladda för den "tunga" delen av måndagen, nämligen den med två eftermiddagströtta små.
14:00 hämtade vi Moa och begav oss till Leni och Rune (Jimmys farmor och farfar) för att lämna av Molly. Jag och Moa åkte vidare med buss till stan.
15:00 var jag och Moa på rytmik på biblioteket. Snacka om kvalitetstid med stora som man aldrig, aldrig, ALDRIG annars har! Buss tillbaka och lite middag hos Leni och Rune innan vi traskade hemåt.
17:45 kom vi hem. Gungade lite och kom in vid 18:15 och 18:30 kom Jimmy hem, tidigare än väntat, vilket aldrig tidigare hänt och det var en trevlig överraskning!
19:45 sov båda tjejerna och nu NJUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUTER vi i soffan. Måndagen är till ända! Barnen sover. NÅGRA timmars sömn borde ligga framför i alla fall och imorgon är det tisdag. Och det är skönt, för då är det en hel vecka till nästa tisdag...

Nu kan man ändå säga att Jimmys 25årshelg är över. Presenten, att vi ska åka någonstans någon gång, har inte trätt i kraft ännu, och Jimmy fortsätter att öppna kuvert, efter kuvert, efter kuvert, efter kuvert.... ja. Så DET har han ju kvar, men kalasen "rätt helg" är över. Återstår gör ett kalas, nästa lördag. Kalaset nu i helgen såg ut ungefär såhär:

Tjejerna superfina i svarta klänningar, kvällen till ära.

Gästerna fick smaka trerätters och barnen skötte sig exemplariskt. 19:30 sov de, och vi kunde fortsätta njuta av mat, dryck och trevligt sällskap.


Dagen igår var en intensiv dag, trots att den till en början var obokad. Vi började förmiddagen på Eurostop. Hem för lunch, upp till flygstaden för att få välja ut skor till barnen (tack snälla farmor!). Väl på flygstaden skulle Jimmy köpa mössa och inne i sportbutiken fick Moa syn på en cykel som hon bara absolut jättegärna ville ha. Då fick hon den av farmor. Vilken lycka! Obetalbar blick i hennes ögon! In med cykel, utöver barnvagn, sulky, picknickpackning och två hundra ballonger och iväg till ön.

Där blev det mellanmålsutflykt med familjen Bjarneborg-Dellgren. Fantastiskt väder och fantastiskt sällskap!


Väl hemma var ju Moa tvungen att cykla. Och cykla. Och cykla... En så lycklig tjej! Det är tur att man har människor i sin omgivning som kan hjälpa till när man inte har så mycket att leva på själva...


Även Molly fick skor av farmor.


I skrivande stund är det dags för mig och Molly att bege oss till badhuset och babysim. Moa och Jimmy får stanna hemma idag. Veckan som ligger framför är en fullspäckad sådan. IGEN! Men, men. Det är väl bra att ha saker att göra. Vi ska på en massa teatrar och rytmik på bibblan, en hel del träning står på programmet och sen lär det bli en del förberedelser för helgens kalas!

Förutom början och slutet på Jimmys 25årsdag, var dagen ungefär precis som vilken dag som helst. I alla fall för mig och tjejerna. Men såhär började dagen;

Sång och paket på sängen med den traditionsenliga kalasyoggin till frukost. MUMS! Det blev inte så många paket för herr Karlsson i år eftersom han får en "stor" present, nämligen en liten "åk-iväg" med frugan, av mig. Han vet ATT vi ska åka. Men han vet inte vart. Han vet inte när. Så varje dag kommer han att få ett kuvert med ledtrådar samt packlista. Från och med igår ska väskan vara packad, och han ska vara beredd att åka när jag säger till. Så det så.

Vi ägnade dagen åt olika saker. Jimmy fick ta sig till jobbet i en bil FULL av ballonger (hahahahaha), Moa var på dagis och jag och Molly på gymmet. Lovely. Hem, lunch, sova lunch, hämta Moa och ett skönt besök av kära Elin. När Jimmy kom hem vid 17:30 (borde man inte vara ledig på sin födelsedag?) fick han ta tjejerna så att jag kunde förbereda för kvällen.

Barnen förstod precis vad som gällde och somnade 19:05 båda två och vi kunde fira. Trerätters med GOD mat och dryck i kombination med djupa samtal och skön musik stod på schemat. En helt perfekt kväll helt enkelt!


I skrivande stund sover Molly i vagnen ute, Moa sitter i badet och jag sitter här. Fantastiskt. Mina barn är "A-barn" idag. De har lekt och roat sig själva i princip hela dagen. Jag har förberett och förberett och förberett för kvällens happening, då är det nämligen Jimmys familjs tur att kalasa. Med trerätters och allt som hör där till. Kalas, kalas, kalas. Nästa helg är det min familjs tur att fira. Sedan får det nog räcka.

Imorgon är det alltså dags för min toyboy att fylla 25. Därav en hel massa fix och plock och don och hemlighetsmakeri hela veckan vilket fyllt mina dagar till MAX. Nu är det sista fixat och vi ska bara invänta morgonen. Nätterna på det här stället är inte helt roliga och dagarna börjar runt 5-tiden. Ännu mindre roligt lär det bli när klockan ska ändras och dagarna börjar vid 4 istället... men det tar vi då. Det gör tydligen ont att få framtänder och de är kanske, kanske uppe om 2 veckor?